Barn i utsatta områden drabbas hårdast

Debatt Sverige saknar riktlinjer trots godkänd fetmabehandling

Sverige talar ofta om jämlik vård, men när det gäller svår fetma hos barn är verkligheten den motsatta. Barn som redan lever i socioekonomiskt utsatta familjer är också de som har svårast att få rätt stöd när sjukdomen blir medicinskt allvarlig. Trots att behandling är godkänd inom EU saknas nationella riktlinjer, regional struktur och tydligt ansvar.

Det är inte bara en medicinsk fråga. Det är en rättvise- och jämlikhetsfråga.

Barnen får inte ens en strukturerad medicinsk bedömning

Som specialist i allmänmedicin och chefsläkare möter jag allt fler ungdomar med svår fetma där livsstilsråd inte längre räcker. Dessa barn utvecklar tidigt insulinresistens, sömnproblem, psykisk ohälsa och metabola komplikationer som tidigare främst drabbade vuxna. Föräldrarna får ofta höra att ”de måste kämpa mer”, trots att sjukdomen är både biologisk, social och strukturell.

I EU är GLP-1-baserad läkemedelsbehandling godkänd för ungdomar 12–17 år med svår fetma. Den ska användas som komplement till livsstilsstöd – inte som en ersättning. Men i Sverige är tillgången i praktiken obefintlig, inte på grund av brist på evidens utan på grund av avsaknaden av nationella riktlinjer.

Det leder till att barn i socioekonomiskt starkare familjer ibland lyckas ”navigera systemet”, medan barn i mer utsatta familjer faller mellan stolarna. Ojämlikheten förstärks i stället för att minskas.

I USA och delar av Storbritannien finns definierade vårdvägar, multidisciplinära team och nationella mål. Sverige saknar motsvarande struktur och har därmed ingen mekanism för att säkerställa att barn i olika delar av landet får samma möjlighet till bedömning och behandling.

Det är en paradox:

Behandlingen är godkänd, evidens finns – men barnen får inte ens en strukturerad medicinsk bedömning.

För att vända utvecklingen behöver Sverige:

1. nationella riktlinjer för handläggning av svår fetma hos barn
2. tydliga kriterier för när medicinsk behandling är aktuell
3. multidisciplinära team i alla regioner – inte bara i storstäder
4. systematisk uppföljning genom nationellt register
5. en jämlikhetsgaranti: barnets postnummer får inte avgöra vårdens kvalitet.

Sjukvården ska inte förstärka sociala skillnader – den ska motverka dem. Barn med svår fetma har rätt till bedömning, uppföljning och evidensbaserad behandling, oavsett socioekonomisk bakgrund.

Att låta bli är inte ett medicinskt val.

Det är ett politiskt.

Khalid Kashwa, specialist i allmänmedicin, chefsläkare, grundare av Nova Medical.