Replik Sluta använda de arbetslösa som skyddsvärn, skriver Oskar Brandt.
Debattörerna Peo Hansen och Erik Arnell missförstår jobbgarantins kärna när de i sin artikel här i Dagens Arena talar om ”enkla jobb” och antyder en ersättningsnivå runt 19 000 kronor.
Det låter oskyldigt, men effekten blir rakt motsatt syftet. En låg nivå på ersättningen från jobbgarantin pressar löneutvecklingen jämfört med a-kassan. Den sänker köpkraften. Då försvinner efterfrågan i ekonomin. Färre företag vågar och kan anställa. Jobbgarantin krymper arbetsmarknaden vid för låg ersättningsnivå.
En modern fattighusmodell?
En jobbgaranti fungerar bara om den erbjuder riktiga jobb till en värdig lön. Dessa ska motsvara eller höja den arbetslöses kompetens. Annars glider jobbgarantin mot en modern fattighusmodell. Högkvalificerade arbetslösa tvingas ta okvalificerade lågstatusjobb. Lågutbildade får inget ordentligt kompetenslyft. Alla möter hotet om degradering. Resultatet blir förnedring, inte utveckling.
När debattörerna dessutom kopplar jobbgarantin till sänkt reservationslön missar de en central poäng. I en konsekvent MMT-modell ska staten inte pressa löner nedåt för att ”hålla inflationen i schack”. Staten ska i stället styra efterfrågan och använda sysselsättning som stabilisator, inte arbetslöshet. Idén om reservationslön som inflationsverktyg hör hemma i äldre modeller som byggde på låglönekonkurrens med omvärlden och exportberoende. Den politiken har följts av fallande produktivitetstillväxt, inte högre.
Historien är tydlig. När löner, ersättningar och bidrag pressas ned:
• minskar efterfrågan
• sjunker investeringarna
• stagnerar produktiviteten
• låses människor fast i lågkvalificerade jobb.
Sverige visade länge motsatsen. Den gamla svenska modellen byggde på generösa socialförsäkringar, stark offentlig sektor och hög sysselsättning. Företag tvingades konkurrera med produktivitet och innovation, inte med låga löner. Den modellen gav både tillväxt och jämlikhet.
En inflationssköld
En jobbgaranti ska bygga vidare på den logiken. Den ska erbjuda arbete eller utbildning till marknadsmässig lön, inte hot om fattigdom. Den ska höja kompetens, inte sänka knowhow. Den ska stärka efterfrågan, inte kväva den. Och den ska aldrig användas för att pressa ned ersättningar i resten av trygghetssystemen.
Arbetslöshet fungerar i dag som en inflationssköld. Människor hålls utan jobb för att löner inte ska stiga. Det är ett politiskt val, inte en naturlag. En jobbgaranti gör något helt annat. Den ersätter arbetslöshetsbufferten med en sysselsättningsbuffert. Alla som vill arbeta gör det. Inflationen hanteras genom verkliga begränsningar: arbetskraft, resurser, kunskap och infrastruktur – inte genom mänskligt lidande.
Vi behöver en arbetslinje som väcker förhoppningar, inte farhågor. Full sysselsättning kräver ingen lönedumpning. Den kräver mod att sluta använda de arbetslösa som ekonomiskt skyddsvärn.
Oskar Brandt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
