Recension Mark Klamberg reder ut frågan i ny bok, och väjer inte för komplikationerna.
Sedan kriget i Gaza bröt ut för drygt två år sedan har frågan om Israel begår folkmord varit en av de stora frågorna i debatten.
En av de som menar att det i juridisk mening handlar om just folkmord är Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet. I en ny bok (Folkmord) reder han ut begreppets historia, går igenom definitionerna, gränsdragningsproblemen och berättar om sin egen politiska och juridiska resa när det kommer till tolkningar och analyser av juridikens kanske mest laddade frågor, och mänsklighetens mest traumatiska erfarenheter. Styrkan i boken ligger i anslaget. Det är juridiken som står i centrum, och Klamberg väjer inte för komplikationer och alternativa tolkningar av vad som bör eller kan ingå i definitionerna.
Själva begreppet är nytt, från tiden efter andra världskriget, när Förintelsen gjorde det nödvändigt att ompröva både internationell rätt och frågan om omvärldens ansvar inför grova övergrepp.
Texten är periodvis sådär torr och klinisk som bara juristers texter kan vara. Det är en slags handbok, men ofta blir det också betydligt mera brännande. Främst när Klamberg beskriver omständigheterna kring de juridiska resonemangen – frågan om folkmord har alltid en brutal verklighetsbakgrund. Bland annat redogör han för avvägningarna kring vilka typer av grupper som kan utsättas för det. Kulturellt folkmord avskrevs tidigt, bland annat av Sverige, som fruktade att behandlingen av den samiska gruppen skulle kunna klassificeras som ett sådant.
Bränner till gör det även i frågan om vad omvärlden faktiskt har skyldighet att göra när vad som skulle kunna vara ett folkmord begås. Den frågan har ju varit akut under Gazakriget, ja i stort sett i varje kris de senaste decennierna.
Klamberg skriver om FN:s begränsningar och säkerhetsrådets makt. Om att ingen intervention för att stoppa övergrepp är folkrättsligt legitim utan att säkerhetsrådet har ställt sig bakom den. Men han går även igenom den debatt som var som störst för 25 år sedan, då gränserna för vad som borde gå att göra förflyttades.
Efter folkmorden i Rwanda och på Balkan ansåg många att säkerhetsrådets godkännande är för begränsande. Det finns alltid något land med veto där som kommer motsätta sig ett ingripande. Som USA gjort i Gaza, och som både Kina och Ryssland gjort otaliga gånger före det. I början av 00-talet formulerade FN begreppet Responsibility to protect, ansvar att skydda, som gick ut på att alla länder har ett ansvar att göra något om övergreppen är stora, även utan FN:s godkännande.
Kriget i Irak, som USA startade under förevändning att det var ett humanitärt ingripande, krossade tills vidare alla möjligheter att komma vidare på den vägen. I de här avsnitten blir Klamberts bok som mest relevant. Men i grunden är det en eftertänksam och bildad skildring av ett juridiskt begrepp som är omdebatterat, ibland missbrukat, men alltid en värdemätare på samhällets förmåga att hantera sina allra mörkaste sidor.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
