Resultaten från EU-toppmötet i onsdags har tagits emot med varm hand av marknaderna. Men andra menar att det inte finns mycket att hurra för.
Den samlade bilden efter onsdagsnattens EU-toppmöte är att EU:s ledare lyckades förhandla fram ett någorlunda ambitiöst slutresultat. De europeiska marknaderna har reagerat med glädje. Känslan är att det nu går det åt rätt håll, att politikerna börjat fatta rätt sorts beslut.
Men det finns också skeptiker, som Sony Kapoor. Kapoor är chef för tankesmedjan Re-Define och var tidigare verksam inom finansbranschen. Nu rådger han regeringar om ekonomisk politik.
De senaste dagarna har Kapoor sprungit från det ena mötet till det andra och inte varit helt lätt att få tag i. Men under fredagseftermiddagen ringer han upp från London, för att ge en intervju till Dagens Arena. Han har inte mycket positivt att säga om EU:s ledare och deras nattmangling.
Finns det något riktigt bra i uppgörelsen?
– Nej.
Okej. Finns det något som är åtminstone lite positivt?
– Ja, några delar är svagt positiva. Framför allt att Europas ledare äntligen har börjat identifiera problemen de står inför. Det pekar i rätt riktning. Två stora områden saknades dock i diskussionerna. Dels finns det inget i uppgörelsen om hur tillväxten i Europa ska gynnas. Dels finns det ingenting om att Europeiska centralbanken (ECB) måste kliva in och ges en större roll. ECB fanns med i diskussionerna i början, men det släppte man rätt snart.
Flertalet kommentatorer har kritiserat EU:s regeringar för själviskhet. Vad handlar det om?
– Det bottnar i ett allvarligt systemfel. De finansiella systemen har blivit starkt integrerade med de nationella ekonomierna, vilket ger många ömsesidiga beroenden. Europa saknar strukturer för att övervaka och hantera det. Allt är utformat för att fungera i fredstid – antagandet var att de problem vi nu ser aldrig skulle komma.
Så EU:s ledare har inte mycket val?
– Jo, och ledarna har agerat väldigt oansvarigt. När Greklands kris började utkristalliseras på allvar svarade Tyskland med en alltför moralisk ton. Berättelsen om krisen har sedan skrivits av regeringarna, grundat i det som var inrikespolitiskt bekvämt för stunden. Det gjorde man i stället för att ta de steg man nu har börjat ta. Det har gjort att situationen förvärrats så mycket att handlingsutrymmet minskat. Skulden ligger till hälften på systemet, till hälften på politikerna, skulle jag säga.
Nedskrivningen av grekiska skulder hos privata långivare är frivillig. Vem fattar besluten?
– När det gäller grekiska banker finns det mer eller mindre inget val. Det eftersom bankerna i praktiken är konkursmässiga och kommer att nationaliseras. Men bortsett från Grekland är det upp till varje enskild långivare. Vissa banker kan regeringar utöva tryck på, medan en rad hedgefonder och andra mindre nogräknade aktörer inte har något att vinna på att skriva ned Greklands skulder. Det kan man inte göra mycket åt.
Här bryter Sony Kapoor plötsligt intervjun, och ber om att få ringa upp ”om två minuter”. Londons stadsljud i andra änden av telefonlinjen försvinner. Det känns inte särskilt överraskande att Kapoor inte ringer tillbaka. Europa politiska ledare tycks vara i stort behov av hans hjälp.
http://www.nytimes.com/interactive/2011/10/23/sunday-review/an-overview-of-the-euro-crisis.html
Andra dagen efter överenskommelsen kommer de kritiska rösterna och börserna ligger stilla.
CDS marknaden – kan politikerna stipulera att ingen kredithändelse inträffat eftersom nedskrivningarna är ‘frivilliga’? Sätts CDS marknaden ur spel vilket medför höjda statskuldräntor eller gäller de privaträttsliga kontrakten?
50 % nedskrivning innebär en grekisk statskuld om 120 % 2020, det är för mycket, samma som Italien. Behovet att devalvera (vilket inte går inom EMU) för att bli konkurrenskraftiga kvarstår.
Hävstång för den den europeiska stabilitetsfonden innebär att fonden endast försäkrar 20 % med verkliga pengar – hur stor del av t.ex den Italienska statskulden kan då anses säkrad? Hävstången, medför det att alla EMU länder soldariskt ansvariga? vilket strider mot konventionen.
Tunt låter det och tunt är det. Vi får se om statskuldräntorna går upp, särskilt tiden innan införandet av fonden, vilket tar några månader.
Lite väl rumphuggen intervju/artikel. Var det meningsfullt att publicera detta?
Artikeln är som Roland Johansson påvisar något rumphuggen, men har sina poänger eftersom denne Kapoor tydligen talar ur hjärtat. En ”bristvara” bland de ”finansiella aktörerna”, speciellt innan kriserna! Den ekonomiska politiken och systemet är lika rumphugget. Vi hinner helt enkelt inte med.
Han talar om systemfel och politiker som inte kan leva upp till de system som de tillsammans med andra medintressenter skapar. Nej då hade det natuligtvis varit lägligare att skapa ett något anspråkslösare system, som man kan leva upp till!
I det här fallet var det det svenska folket- övervägande kvinnor- några partier, några finansiella aktörer som Hagströmer och några politiker som Pagrotsky, som tillsammans ”räddade” Sverige. Hur långt det räcker vet vi inte. Grundfelet finns i EU-konstruktionen och spiller över.