Dagens Arena är på plats på LO:s seminarium om maktelitens inkomster.
Seminariet grundar sig i årets rapport i LO:s serie Makteliten, som följer inkomstutvecklingen sedan 1950 för de löntagare som har de högsta befattningarna inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden. Dagens Arena sitter på åhörarbänken och uppdaterar kontinuerligt från seminariet. I årets rapport har de tittat extra på den kvinnliga makteliten och de växande så kallade välfärdsbolagen.
Karl-Petter Thorwaldsson hälsar välkommen och inleder med att berätta hur lönerna är historiskt höga för näringslivstopparna.
– En topp inom näringslivet i vårt urval tjänar i genomsnitt 46 gånger mer än en industriarbetare, vilket är en historiskt hög siffra. Sätter man in arbetarnas löner i det sammanhanget framstår våra löneanspråk inför avtalsrörelsen som ganska anspråkslösa.
– Det är ett urval av de stora bolagen som vi har med i vår rapport, men säger ändå mycket av hur stora skillnaderna har blivit i Sverige, säger Karl-Petter Thorwaldsson.
LO-ekonomen Jeanette Bergström tar sedan över och visar på hur löneutvecklingen har varit inom de olika maktgrupperna under de tre senaste åren.
– Inkomstuppgifterna kommer från Skatteverket och personerna som är med i urvalet har valts ut utifrån olika parametrar, där man för näringslivet till exempel tagit hänsyn till antalet anställda inom företagen, samt vilka företag som ligger på börsen, säger Jeanette Bergström.
Diagrammet hon presenterar visar på att näringslivet toppar med 46 industriarbetarlöner per genomsnittlig chef i urvalet. Sammantaget har hela makteliten tillsammans 17 industriarbetarlöner per person.
– För den ekonomiska eliten började det på 26 industriarbetarlöner per direktör år 1950. Sedan gick det ned något fram till 1980 innan det ökade igen. De senaste åren har kurvan rört sig upp och ned från år till år. I dag ligger den som sagt på 46 industriarbetarlöner, vilket utgör ett livs inkomster för en genomsnittlig industriarbetare.
– På arbetstagarsidan kan man å andra sidan se att inkomsten varit mer eller mindre konstant under hela vår mätperiod, säger Jeanette Bergström.
Sigrid Böe, LO:s pressekreterare, kommer upp på scenen och ställer några frågor.
Varför gör LO-ekonomerna rapporten?
– Vi gör den för att visa på hur stor inkomstmässig skillnad det är mellan de som bestämmer i samhället och de som arbetar. Vi vill också peka på att det blir effekter då det skiljer sig så mycket mellan makteliten och en vanlig person.
Vad ser du för utveckling framöver?
– Företagen blir allt mer anonyma i och med den globaliserade världen. Vissa företag har inte några årsredovisningar i landet och då får man ingen nationell insyn. Det blir svårare att granska. Lönerna blir också mer internationella, vilket innebär att direktörer ofta får ännu högre löner då de anpassas till ett internationellt löneläge, säger Jeanette Bergström.
Efter ett kort samtal byter Jeanette Bergström plats med LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström, som har gjort de två specialgranskningarna.
– Andelen kvinnor i maktpositioner har ökat med tiden, men det är inte näringslivet som bidragit till den ökningen. I stället är det den demokratiska eliten, men där kan man också se hur antalet kvinnor på maktposition minskar igen under 2000-talet, säger hon.
De har även tittat på hur många industriarbetarlöner kvinnor respektive män har. Diagrammet visar på att den kvinnliga makteliten har 33 procent av den manliga maktelitens inkomster.
– Mycket har att göra med att männen i större del har kapitalinkomster. Ser man till lönen har kvinnorna 42 procent av männens löner, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Angående välfärdsbolagen, som är den andra specialgranskningen i rapporten, ser man att direktörerna för de 10 största välfärdsbolagen genomsnittligt har 13 industriarbetarlöner.
– Det kanske inte verkar så mycket om man jämför med den tidigare siffran 46 industriarbetarlöner hos näringslivets maktelit. Men då måste man ta hänsyn till att dessa företag har en mycket lägre genomsnittlig omsättning jämfört med de andra företagen, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Sedan är det dags för dagens gäst, Carina Lundberg Markow från Folksam, att äntra scenen. Hon pekar på att många företag är beredda att acceptera höga bonusar och löner om det är vad som krävs för att kunna anställa en bra företagsledare. Samtidigt säger hon att det är svårt att se belägg för att högre löner och bonusar ger ett bättre resultat. Hon säger också att det är jämförelser mellan löneläget i olika företag som driver upp direktörslönerna.
Hon säger också att det är näringslivets löner och inte den politiska elitens som driver upp skilnaderna mellan industriarbetare och makteliten.
– Tar vi bort näringslivet får vi mycket jämnare kurvor.
Carina Lundberg Markow tycker det är viktigt att man från företagens sida tar ett större ansvar för att öka transparensen inom företagen och att de måste bli bättre på att motivera varför det är rimligt att näringslivets toppar har ett högre löneläge.
Hon tar upp tendensen hon sett med att det blir allt vanligare med krav på rörliga löner och pekar på att det är en situation som tidigare funnits i toppen av företagen, där lönerna ofta varit kopplade till aktiekursen, men att det är problematiskt då tendensen sprider sig nedåt.
– Det går väl an med svängningar i lönen om du redan har en hög lön, men för en industriarbetare som lever mer på marginalen blir en rörlig lön svårare att hantera.
Och så kommer LO:s pressekreterare Sigrid Böe upp på scenen och ställer några frågor.
Vad reagerar du på i rapporten?
– Jag reagerar på att näringslivet sticker ut så mycket i statistiken och att dess löner rör sig så mycket.
Vad vill du se i nästa rapport?
– Jag tycker att det vore intressant att jämföra löneutvecklingen med välfärdsutveckling i Sverige för att få ytterligare en jämförelse. Jag skulle vilja se hur mycket av löneökningarna som beror på välfärdsutveckling och tillväxt.
Sedan blir det dags för panelsamtal. Också det modereras av LO:s pressekreterare Sigrid Böe.
Vilken är den högsta lönen ni sett i ert material?
– Vi har satt en gräns på 200 gånger en industriarbetarlön eftersom det snedvrider våra siffror. I kronor motsvarar det en lön på cirka 700 miljoner kronor per år, säger Jeanetter Bergström.
Vad säger löneläget för makteliten om samhället?
– En av samhällets största framångsfaktorer är att vi byggt upp en välfärd som omfattar alla. En utveckling mot ökade inkomstklyftor drabbar alla och jag ser en stor risk med en maktelit som är tydligt skild från resten av samhället.
Och så var LO:s seminarium om maktelitens löner slut.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
