Vilken magi?

Det sägs ju att man behöver antingen inspiration eller desperation och när regeringspartierna igår visade upp i Almedalen gick spektaklet i det senares tecken.

 Efter föga upphetsande besked om att Björklund vill sänka bolagsskatten, Maud införa avdragsrätt för cyklar och Göran Hägglund ha nya fiskerikvoter gick alla och väntade på utspelet med stort U.

Regeringen har all anledning att vara desperata. Förtroendet för moderaternas handlingskraft sjunker och väljarna säger sig idag än mindre veta vad partiet vill, jämfört med oktober 2007. Flertalet anser sig dessutom missgynnade av regeringens politik, särskilt kvinnorna.

I trädgården vid landshövdingens residens i Visby samlade regeringen gräddan av landets politiska journalister för att meddela att konkurrensverket på grund av den ökande inflationen ska ges i uppdrag att göra vad det gör idag men något mer omfattande.

Mer upphetsande än så blev det inte. Gräddan av landets politiska reportrar var besvikna. Rentav förödmjukade. Antiklimaxen mildrades knappast av att några lätt uppvärmda riksdagsbeslut presenterades som nyheter samt att Maud Olofsson yrade något om att fler kvinnliga företagare dämpar inflationen.

Svenska Dagbladets Per Gudmundsson försökte halvhjärtat likna de borgerliga partiledarnas efterföljande torgmöte vid återföreningen av Velvet Underground men överlag var alla snopna. Frågan är vad de egentligen hade väntat sig.

Borgerliga ledarskribenter och debattörer går runt och väntar och väntar på att Reinfeldt ska ge dem något att bli exstatiska över. Alla journalister vill skriva storyn: nu vänder det för regeringen. För det måste ju vända för regeringen de bedriver ju den korrekta politiken. Men blir man inte lika upphetsad av Anders Borgs teknokratiska skrivbordsprodukter till politiska lösningar som Anders Borg själv. Ja då finns det inte mycket att bli upphetsad av.

Det här är en teknokratisk regering som bedriver politik enligt modellen: Skyll alla samhällsproblem på sossarna, slå i läroboken efter någon i teorin fantastiskt välfungerande lösning, dunka igenom den utan ordentlig utredning och vifta sedan med hästsvansen.

Vad hände med magin i Alliansen? Frågar Per Gudmundsson och sanningen är förstås att den aldrig funnits. (Givet att man inte anser att det krävs magiska krafter för ett högeralternativ att vinna val i Sverige). 

Regeringen famlar runt efter nya saker att säga och det går sådär. Samtidigt pekar alla siffror mot att svenska folket famlar efter en ny regering men socialdemokratin är sövd till riskminimering av sina  höga opinionssiffror och därför suddig i kanterna.

Om det nu är sant att det krävs antingen inspiration eller desperation så måste man ändå ge borgerligheten att de besitter det senare. Socialdemokratin har just nu varken eller.