Adil Hakimjan har haft ett helvete. I går blev hans liv äntligen ljusare när Migrationsdomstolen beslutade att han ska få politisk asyl i Sverige. Domen är politiskt viktig. Till och med globalpolitisk.
Nedläggning eller avknoppning? Alternativen för Saab liknar den livstidsdömdes: skjutas genast eller hängas långsamt. Det finns inga vinnare i detta Svarte Petter-spel om vart jobben ska försvinna i en överdimensionerad bilindustri, som gör fel sorts bilar.
Det är svårt att missa den välregisserade och skickligt drivna kärnkraftskampanj som just nu pågår. Det är en sak att dess huvudmän satsar stort på en fråga som enbart gynnar deras sak. Men en helt annan att de stora medierna sväljer budskapet från dem utan vidare granskning.
Det fanns en tid för inte så länge sedan då manliga politiker tävlade om vem som var mest feminist. Men med så många hot på en gång framstår feminism just nu som ännu en dyr handväska, en identitetspolitisk lyx som man inte kan unna sig förrän det blir bättre tider.
Kulturutredningen som lades i går har hittat rätt spår för att kulturen återigen ska kunna kännas relevant för politiken - och därmed få loss mer pengar. Ja, för det här handlar om att hitta strategier för stålar. Ska kulturen överleva måste den få en större andel av statsbudgeten.
När regeringen och oppositionen i dag möts för samtal om energipolitiken är utgångsläget för samförstånd det sämsta möjliga. De som trots detta vill ha en energiuppgörelse över blockgränserna bör erinra sig vad som har hänt. Det är Maud Olofsson som har bytt politik, inte Mona Sahlin.
Israel gick till val i skuggan av ännu ett krig och resultatet blev därefter. Oavsett om Benjamin Netanyahu eller Tzipi Livni blir ny premiärminister innebär valet att balanspunkten i nästa koalitionsregering förskjuts högerut. Valet inger inte hopp om förändring.
Signalerna från Bommersvik är helt elementära: vi vill regera tillsammans och vi ska komma fram till en gemensam politik. Men de rödgröna ska inte vara rädda att föra en offentlig debatt om det de inte är överens om.
Ingen säger egentligen mer än att Anna Odell har gjort fel. Det är vanligt vid sådana här skandaler: visst ska konsten tänja på gränser och vara fri och samhällskritisk. Men inte just så här fri och samhällskritisk. Man måste se Odells konst för att kunna säga något om den. Men många tycks ta tillfället i akt att förklara att konst per se aldrig kan ha något att bidra med.
Den här veckan har de orangea kuverten från PPM landat på de flesta svenskars hallmattor. De som inte vill drabbas av en chock kan lämna kuverten oöppnade. Värdet på premiepensionsspararnas samlade innehav minskade med 34,5 procent år 2008. Socialdemokraterna måste ta ansvar för pensionerna genom att ändra inställning till systemet.
En del borgerliga politiker verkar så berusade av tanken på att tvåla till de rödgröna att de har tappat kontakten med verkligheten. På annat sätt går inte att förklara påståendena om att vi behöver ny kärnkraft i Sverige, eftersom kramarna blundar för kända kunskaper.
Vem är terrorist? Är det någon som kan ge ett glasklart svar? Naturligtvis inte. Ena dagen är man terrorist, nästa frihetshjälte. Så har historien många gånger relativiserat begreppet.
Mats Svegfors blir en utmärkt chef för Sveriges radio. Personer med politisk bakgrund ska inte vara bannlysta från offentliga uppdrag av det här slaget. Vilket de borgerliga propagandisterna mot "politiseringen" ibland låter antyda. Med politisering menas dock påverkan från vänster, inte från höger.
Från USA sprids ett milt ljus från Barack Obama. Men inifrån Europa kommer ett annat. Över hela kontinenten protesterar medborgare mot den stora marknadssvindeln; mot kallhamrade finansmän och naiva regeringar. Vreden är välmotiverad.
Inget vet hur många barn som föds med alkoholskador. En sak är ändå tydlig: En gravid kvinnas kropp är en nationell angelägenhet. Kvinnor ska se till att föda friska barn. Inga andra vanor diskuteras så mycket som de gravidas och nyblivna mammornas mat- och dryckesvanor. Inga diskussioner förs om pappor med missbruksproblem.
