Bild: Stina Gullander/SR

Mats Svegfors blir en utmärkt chef för Sveriges radio. Han har visat prov på integritet och självständighet. Svegfors är inte en bunkermoderat som kommer att sätta en politisk prägel på radioprogrammen. Redan som chefredaktör för Svenska Dagbladet framstod han som en förebildlig publicist och en borgerlig intellektuell som även politiska motståndare kunde läsa med behållning. Personer med politisk bakgrund ska inte vara bannlysta från offentliga uppdrag av det här slaget. Vilket de borgerliga propagandisterna mot "politiseringen" ibland låter antyda. Med politisering menas dock påverkan från vänster, inte från höger.

För om Mats Svegfors hade varit socialdemokrat hade han knappast fått jobbet. För att inte tala om vänsterpartist eller miljöpartist. Den minnesgode erinrar sig vilket ramaskri utnämningen av Lars Engqvist till ordförande för Sveriges Television föranledde. Från borgerliga ledarsidor hördes ett kollektivt burop. Och KG Bergström kallade i tv Engqvist för "politruk" och efterlyste ett medieproffs. Detta trots att uppdraget som styrelseordförande är strikt avskiljt från den dagliga publicistiska verksamheten. Lars Engqvist och Mats Svegfors har liknande bakgrund. Engqvist var en högst självständig socialdemokratisk publicist som chefredaktör för Östra Småland och Arbetet. Efter ministeruppdraget (Svegfors var en gång moderat statssekreterare) utsågs han till landshövding. Engqvist var kanske kompis med Persson men Svegfors har en gång haft finansminister Anders Borg i sitt stall på Svenska Dagbladets ledarsida.

Ingen har kallat Svegfors för politruk och ingen protesterade när han utnämndes till radiochef. Ingen kritik framfördes när en före detta folkpartistisk partisekreterare Peter Öhrn fick samma jobb för några år sedan heller.

Förklaringen är rimligtvis att den borgerliga hegemonin i dag är så total att ingen ens tänker på saken. Och kampanjen mot den föregivna socialdemokratiska vänsterdominansen i statsapparaten och regeringskansliet (en borgerlig vandringssägen från -68) har satt sig i det allmänna medvetandet. Det innebär att borgerliga personer framstår som oväldiga och opolitiska medan människor på andra kanten per definition är jäviga och politiska.

Krypskyttet mot public service som statens socialdemokratiska förlängda arm ger saken en särskild laddning. En stilla förhoppning om besinning på den borgerliga kanten kan dock utnämningen av Mats Svegfors utgöra. Borgerligheten gör klokt i att inte betrakta staten som en fiende. Och påståendena om en total socialdemokratisk hegemoni i statens korridorer blir inte sann bara för att den ständigt upprepas innanför de slutna sällskapens skål och vägg och de nyliberala tankesmedjornas rapportkompotter.