Israel gick till val i skuggan av ännu ett krig och resultatet blev därefter. På valdagen slog vädret om från försommarvärme till vintervindar. Och det blåste högervindar. Oavsett om Likuds Benjamin "Bibi" Netanyahu eller Kadimas Tzipi Livni, som gjorde en sensationell upphämtning, blir ny premiärminister innebär valet att balanspunkten i nästa koalitionsregering förskjuts högerut.
Den sittande koalitionsregeringen mellan Kadima och Arbetarpartiet iscensatte inför valet sitt brutala krig i Gaza. Omvärldens dom har varit hård. Under valrörelsen har Livni däremot talat om fred med palestinierna. Men väljarna fortsatte i tangentens riktning. Högerpartiet Likuds och Benjamin Netanyahus budskap var tydligt: Inga eftergifter till palestinierna! Inga landområden ska överges! I stället "löfte" om fler bosättningar på Västbanken och fortsatt israelisk överhöghet i Jerusalem.
Framgångarna för Avigdor Liebermans högerextrema parti Yisrael Beiteinu förstärker bilden. Om Netanyahu är en hök är Lieberman en extrem hök, en israelisk Le Pen som med sitt antiarabiska budskap öppnat den "inre fronten" gentemot den palestinska ofta osynliggjorda minoriteten i Israel. Tjugo procent av Israels medborgare är palestinier. Med paroller som "Utan lojalitet inget medborgarskap" drev Lieberman en tydlig etnonationalistisk agitation.
Arbetarpartiet har havererat som moraliskt och politiskt alternativ. Bäst symboliserat av Shimon Peres övergång till Kadima, en gång fredspristagare och sedan medansvarig för ytterligare israeliska militära övergrepp. Under decennier dominerade Arbetarparitet israelisk politik men levererade aldrig någon fredsöverenskommelse med palestinierna, partiet vågade eller kunde inte gå hela vägen. Yitzhak Rabin skrev under Osloavtalet 1993 men mördades ett par år senare. Det blev nya krig efter Oslo. Inte fred. Gårdagens val bekräftade den långsiktiga tillbakagången för Arbetarpartiet.
Den israeliska ockupationen är en cancersvulst som förtär Israel. Bosättningarna på palestinsk mark och muren genom Västbanken talar sitt tydliga språk. En rättvis fred och en tvåstatslösning framstår alltmer som en dröm utan realism. Utan framtidstro formas desperation och mörka handlingar. Vilket leder till nya krig.
En sak är alldeles uppenbar, utan yttre tryck blir det ingen hållbar fred. Dessvärre tyder mycket på att USA under Barack Obama inte kommer att prioritera Mellanöstern. I bästa fall kan vi hoppas på att den amerikanska administrationen inte blockerar nödvändiga resolutioner i FN:s säkerhetsråd. Detta öppnar för ett mer aktivt agerande från EU:s sida. Men hittills har den europeiska unionen inte övertygat.
Israel har allt sedan statens tillkomst varit i konflikt och krig med sin omgivning och med palestinierna. Gårdagens val inger inte hopp om någon förändring. Israel förblir in a state of war.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
