Under våren tycks många ha utgått från att konstnären är någon som förstör det som andra har byggt upp. Att konstnären som samhällskritiker är värdelös. Det är fråga om en förtroendekris för konsten. Det är troligt att Anna Odells historia skapar sympatier, men den förändrar ingenting i sak.
Sverige kan inte trolla bort en global ekonomisk kris. Men måste vi förvärra den? Anders Borg håller halsstarrigt fast vid en politik för en högkonjunktur, fast det är lågkonjunktur. Lars Calmfors och regeringens finanspolitiska råd har haft civilkurage att döma ut Borgs ekonomiska politik.
Vad gör man om båten är på väg sjunka? Låtsas man som ingenting? Naturligtvis inte. Man försöker rädda sig. Riksdagsdebatten i fredags om det läckande svenska pensionssystemet visade på en bedrövlig oförmåga att handla.
Maud Olofsson misslyckas med att balansera Centerpartiets olika fraktioner och missnöjet pyser. Makten är viktigast för henne. Det är "kul" att vara näringsminister och vice statsminister sa hon i går på Centerstämman. Så kul att hon kan bli den som slutligen sänker Centerpartiet.
Två tredjedelar av landets apotek ligger ute för försäljning. Minns den kristdemokratiske socialminister Göran Hägglund att Jesus jagade ut månglarna ur templet? Själv bjuder han in de globala läkemedelsgrossisterna till månglarnas nya tempel.
Rosengård är platsen som svenska medier älskar att fiktionalisera. De individer som tänder eld på containrar eller kastar sten blir till horder av fientliga människor. Sällan görs kopplingen mellan fysisk boendemiljö och utbrott av våld riktat mot samhället.
Sju svenska företag tjänade 440 miljoner kronor förra året genom att sälja utsläppsrätter. Det luktar svindleri lång väg. Tanken med utsläppsrätter är att företagen ska få en drivkraft att minska utsläppen. Exemplet visar, liksom med bonusar, att morötter sällan fungerar.
Kriget i Afghanistan sprider sig allt djupare in i Pakistan. Talibaner är på offensiv. Nato skickar fler soldater. Nu ställs återigen frågan på sin spets om vad man ska vara solidarisk med. För de som väljer att försvara friheten är de radikala islamisterna den största fienden.
Brev till Mona Sahlin. Förväntningarna på dig är skyhöga. Det är befogat. Opinionssiffrorna är svarta, förtroendet lågt, politiken luddig. Nu måste du ge en klar riktning för den politik som du tänker driva som statsminister i en rödgrön regering.
Utanför Stockholms innerstad och bortom de politiska experternas synpunkter på Mona Sahlins frisyr pågår en social recession. I exempelvis Luleå har socialbidragen ökat med 19 procent. Alliansen säger att de inte vill ha systemskifte. Men det är precis det som händer.
Att politiska partier gör reklam i teve inför val kan inte och ska inte förbjudas. Tevereklam kommer att bli en etablerad del av även svensk politisk valrörelsekultur. Men reklamens innehåll måste diskuteras och partiernas ekonomiska bidrag offentliggöras.
Den svenska vänstern närmar sig islamister alltmer. Men islamisters måltavla är den intellektuella vänstern, fackföreningsaktivister, människorättsaktivister och feminister. Det är dags att vänstern bevärdigar muslimer med samma krav som ställs på ickemuslimer.
Europas borgerlighet steppar åt vänster. I Tyskland gör Angela Merkel det svårt för socialdemokraterna att vara den nya mitten. I Frankrike kräver Nicolas Sarkozy hårdare tog mot de finansiella marknaderna. Mer förvånande är att brittiska Tory har rört sig mot mitten.
Kristina Alvendal är Stockholms fastighetsborgarråd, moderat och stadens mest energiska politiker. Hon säger sig modernisera staden. I själva verket vrider hon tillbaka tiden med nostalgiskt svärmeri för gamla stenstäder.
Många är upprörda över att finansminister Anders Borg (M) vill "samla i ladorna" och "värna statsfinanserna". Samtidigt är det förbryllande med denna vänta och se-taktik. Vad är det han vill värna, om han redan har problem med växande underskott och lånar sig fram?
