De rödgröna partierna har två stora utmaningar framför sig. Den ena är förstås att vinna väljarnas förtroende och därmed också nästa års riksdagsval. De flesta opinionsmätningar tyder på att det blir så, men den borgerliga alliansen knappar in och Sverigedemokraterna ser ut att bli vågmästare.
Den andra – och största – utmaningen är att hålla ihop samhället, att ta bort den kil som de borgerliga har slagit in och reparera sprickan. En stor grupp väljare har fått det bättre under innevarande mandatperiod, med lägre skatter, utsålda hyresrätter och rot-avdrag. Samtidigt har en stor grupp fått det mycket sämre, med bland annat lägre eller eliminerad a-kassa, ingen sjukförsäkring och minskad tillgång till vård.
Kommer de rödgröna att lyckas knyta ihop arbetarklass och medelklass? Hur många av de skador som regeringen har åsamkat går att reparera? De tre budgetarna som presenterades i går pekar helt klart i rätt riktning och utgör en bra grund för en kommande rödgrön regering. De visar att det går att få en mycket bättre välfärd genom att höja skatten för miljonärer. De visar det som även alliansregeringen sent omsider insåg, att utbildningsinsatser är ett måste för att ge människor fler chanser att komma tillbaka i arbete.
Motståndarna kommer att skjuta in sig på att de rödgröna presenterar tre budgetar, inte en gemensam, och att de inte är överens om nivåer och summor. Men de rödgröna har under många år visat att de kan samarbeta och komma överens. Det viktigaste nu är inte att nå full enighet i precis varenda fråga i förväg.
Det borgerliga alliansen var inte heller överens inför valet 2006, utan slets (och slits) av knäckfrågor som värnskatten, fastighetsskatten, vård för papperslösa, skattesänkningar, vårdnadsbidrag och ett tiotal andra centrala frågor. Men det alliansen hade (och fortfarande har) utöver själva sakpolitiken var att de signalerade att de stod för något, för arbete och för modernitet. Dessa signaler gick tydligt fram till väljarna.
De rödgröna behöver något motsvarande för att lyfta ytterligare. Ett kitt som förenar utöver de enskilda förslagen, en känsla att förmedla till väljarna. Den känslan måste handla om att de rödgröna vet färdriktningen och verkligen tror på sin egen politik.
Partiledarna och språkrören vet att de vill regera Sverige ihop. De är övertygade om att de drar åt samma håll. Om att de vet vad de vill och står för. Men gör väljarna det? De har ett år på sig att få veta.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
