Wanja Lundby-Wedin har ensam fått klä skott för Christer Elmehagens lön och pension. Men frågan kan inte reduceras till hennes personliga vandel. I grunden handlar det om fackföreningsrörelsens identitet. Den nya ägarpolicy som LO ska ta fram borde ha formulerats för 15 år sedan.
I går möttes partisekreterarna för S och M i en duell om integrationspolitik. Frågan ligger långt ner på väljarnas rankinglistor över viktigaste politikområden. Men om integrationspolitiken ändå får utrymme ökar främlingsfientligheten. Per Schlingmann viftar undan detta.
A-kassan är en omställningsförsäkring. Men alliansen kallade den ett "bidrag", urholkade den och resultatet ser vi i dag: allt fler behöver försörjningsstöd. Människor tvingas lämna hus och hem - trots att arbetslöshet ska vara tillfällig.
Blev LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin grundlurad? Eller stödde hon beslutet att ge AMF Pensions avgående vd en pension på 60 miljoner kronor, väl medveten om vad som gällde? Ingen av förklaringarna är särskilt smickrande för henne. För LO är det en katastrof.
I vinter har antisemitismen aktiverats över hela kontinenten. Liberaler försöker fästa den på enbart vänstern. Men antisemitism är inte en partifråga, den är ett samhällsproblem. Och vänstern måste vara vaksam vid när Israelkritik går över gränsen till rasism.
Under demonstrationerna mot Davids Cup-matchen i Malmö hände det igen. Våldet visade upp sitt fula tryne. Det är hög tid att vänstern vänder de våldsbenägna extremisterna ryggen. Tydligt och konsekvent.
Den offentliga sektorn har knappt återhämtat sig från 90-talets kris. Men snart kommer nedskärningar kommuner och landsting igen. Ska de sämst avlönade, som arbetar i vården, åter få betala för skattelättnader, oreglerad finansmarkand och en kris de inte är ansvariga för?
Med ett och ett halvt år kvar till valet är det skarpt läge. I gårdagens SVT-duell var Mona Sahlin tydlig och offensiv. Tyvärr räcker inte det. Alliansen startade valrörelsen för länge sen. Därför duger det inte med utdragna förhandlingar i rödgröna arbetsgrupper. Oppositionen behöver snarast komma överens om och leverera politik.
Håll i slantarna! Det är regeringen Reinfeldts egendomliga recept mot den stora depressionen, som är på väg med stormsteg. Vad Reinfeldt glömmer är att Sverige inte har en budget i balans, utan ett snabbt växande underskott.
Förra veckan mördade Tim Kretschmer 15 personer i tyska Winnenden. Sedan dess har ledarsidor och kolumnister grubblat över förklaringen. Det märkliga är att den enda gemensamma faktorn i alla dessa massakrer inte har diskuteras: att de som skjuter är män.
För trettio sedan inledde Margaret Thatcher en nyliberal revolution, till följd av den statsreglerade kapitalismens kris på 70-talet. I dag har den avreglerade kapitalismen kollapsat. Nyliberalismens era är över. Men vad som kommer efter Thatcherismen förblir helt och hållet oklart.
Regeringen sprider en myt om att den för en ekonomiskt ansvarsfull politik. Men en sådan handlar inte om hur många kronor man sätter sprätt på, utan vad de används till. Pratet om ansvarsfullhet döljer att man har valt att satsa på fel saker.
Att "frysa löner" låter bättre än att "sänka löner", men är i praktiken samma sak. Lönesänkningar marknadsförs nu som lösningen på den ekonomiska krisen. Men de kommer ur en ansvarslös högerpolitik, som inte garanterar jobben. På en vecka tycks alla ha glömt bort keynesianismen.
I Brasilien har en kvinna blivit bannlyst från den kyrkliga katolska gemenskapen för att hon har låtit utföra en abort på sin nioåriga dotter. I Sverige lanserar en arbetsgrupp inom Kristdemokraterna ett förslag om så kallad barnbonus. Vad har dessa händelser gemensamt?
Varför ska kvinnor få en dag om året, undrar vissa. Svaret är: 8 mars gör skillnad. Över hela världen pågår på internationella kvinnodagen en kamp. Kvinnor och feminister formulerar problem och ställer krav, vägrar acceptera förtryck och går ut på gatorna. Det är stort.
