Kommer Fredrik Reinfeldt att dra politisk nytta av EU-ordförandeskapet, på samma sätt som Göran Persson gjorde? Det finns betydande skillnader mellan då och nu. I början av 2000-talet pekade kurvorna uppåt i ekonomin och EU hade då enbart 15 medlemsländer.
Plötsligt händer det något i mejlboxen. Det rasslar oavbrutet in pressmeddelanden från de rödgröna. Äntligen verkar de ha släppt sin fixering vid alliansregeringens handel och vandel och koncentrerar sig på att få ihop sin egen politik.
En ny rapport visar att medborgarna måste betala mer av framtidens välfärd ur egen ficka. En allmänt accepterad restriktion är att skatterna inte kan öka ytterligare. Men skatterna är en politisk fråga. Här finns en spänning mellan höger och vänster.
Kvinnor och studenter kämpar tillsammans med medelklassen för ökade rättigheter i Iran. Twitter, bloggar och internetforum är avgörande för kommunikation utåt. Det finns hopp om att Iran kan reformeras inifrån. Men då måste EU och USA stödja demokratirörelsen.
I Litauen är det numera straffbart att "främja homosexualitet". Samtidigt riktas giftig kritik mot bristande hbt-rättigheter i Europa. Det är något för Fredrik Reinfeldt att bita i medan han solar sig i statsmannaglansen det kommande halvåret.
Skitfrågornas tyranni växer i politiken. Det säger sig självt att det då inte blir så stort utrymme för långsiktigt tänkande. Den kollektiva handfallenheten inför finanskrisen är bara ett exempel på svag politisk förmåga att spana in framtiden.
Vad ska en regering göra om den har vunnit makten på att få fart på jobben och det sedan blir tvärtom? När det i stället för mindre i bidrag blir färre jobb och en ökning av socialbidragen? Partiledardebatten i går visade att regeringen har målat in sig i ett hörn.
Jan Björklunds nya skollag missgynnar barn från studieovana hem och innebär rättning i ledet vad gäller möjligheterna till social rörlighet. Den klasspolitik som alliansen bedriver är tydlig: I deras Sverige finns inget utrymme för att misslyckas.
För Maldiverna är klimatförändringarna på liv och död. FN har förutspått en halv meters höjning av haven - då hamnar en stor del av öriket under ytan. Landets president Mohamed Nasheed får i dag Anna Lindh-priset för sin kamp för demokrati och mot klimatförändringar.
I EU-valet fick Alf Svensson support från Ian Wachtmeister. Feministiskt initiativs annonskampanj finansieras av Benny Andersson. I båda fallen gjorde pengarna skillnad. Pengar och politik har en ambivalent relation. Det behövs regler för bidragen som politiker tar emot.
EU-valet var en väderindikation; det blåser snålt från höger i Europa. Högerpopulister går fram. Såväl vänsterpartierna som socialdemokraterna tappar mark. Det finns emellertid ingen quick fix. Om vänstern i Europa ska kunna revitaliseras krävs ett strategiskt grepp bortom kortsiktiga taktiska positioneringar.
"Du röstar i första hand på ett parti" skriver Valmyndigheten. Läge att formulera om efter Europaparlamentsvalet. Ett starkare inslag av personröstning är förstås partistrategernas värsta mardröm. Men demokratin mår bra av mer bångstyriga politiker, som vågar säga vad de tänker.
Den lettiska devalveringen dröjer. Det är de översta skikten av den lettiska befolkningen som har dragit nytta av den ohämmade låneekonomi som Swedbank och SEB satte igång. Men det är främst de fattiga i Lettland som nu får betala att landet inte devalverar.
Socialdemokraterna fick usla siffror i Europaparlamentsvalet. Från Marita Ulvskog och Ibrahim Baylan håll hörs ändock glädjerop. S-höjdarnas beteende är inte bara komiskt, det är framför allt en grov underskattning - för att inte säga förolämpning - av väljarnas intelligens.
Gårdagens val till Europaparlamentet är ett tungt bakslag för EU:s institutioner. Valdeltagandet blev lågt och väljarna röstar på de EU-kritiska alternativen i högre utsträckning. Uppförsbacken är lång för att förankra unionen hos dess medborgare.
