Den politiska och mediala logiken spelar Sverigedemokraterna i händerna. Som när politikerna i s-styrda Bromölla stödde Sverigedemokraternas förslag om en beräkning av kostnaderna för flyktingmottagandet i kommunen. Då grep partiledningen och Marita Ulvskog in. Socialdemokraterna i Bromölla backade.

Sverigedemokraterna utnyttjar folkliga föreställningar om att “sanningen om Sverige” undanhålls folket. Incidenten i Bromölla bekräftar bara dessa myter. En liknande oro infinner sig när socialdemokraterna nu deklarerar att partiet ska “ta debatten med Sverigedemokraterna”. I sak är det riktigt. Frågan är bara hur. Och hur undvika att detta i slutändan bara gynnar högerpopulisterna?

För risken är uppenbar att logiken från Bromölla upprepas. Det vill säga att Sverigedemokraterna blir underdogs som angrips av etablissemanget. Och att högerpopulisternas roll som martyrer förstärks.

Det är inte i första hand i tv partiet ska utmanas. Debatten mellan Mona Sahlin och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i TV4 utföll inte enligt ritningarna. Framför allt är det oklokt att erbjuda detta parti en arena i onödan.

Sverigedemokraterna måste i första hand bemötas i de sammanhang där de dyker upp och där de vinner anhängare. Samtalen i kamratkretsen, i föreningslivet och på arbetsplatserna är viktigare än debatterna i de större medierna. Huvudmålet måste vara att tala med väljarna snarare än Sverigedemokraternas företrädare, som under alla omständigheter är omöjliga att övertyga.

Här saknas erfarenhet av hur högerpopulistiska rörelser ska bemötas, en ovana vid att argumentera mot ett parti som tolkar allt i etniska dimensioner. Det kan rentav uppfattas jobbigt och obehagligt. Vilket kan vara ett skäl till att strategin fram tills nu varit att tiga ihjäl problemet. Uppenbarligen krävs ett slags folkbildning bland många politiska och fackliga företrädare. Argumentationen för att invandringen är bra för Sverige måste också bli tydligare.

Grunden är att Sverigedemokraterna inte ska tillåtas bli martyrer. En undersökning från Skåne visar att i de kommuner där majoriteten försökte frysa ut Sverigedemokraterna efter valet 2002 lyckades de bättre i valet 2006, bättre än de kommuner där de behandlas mer neutralt. Symboliska avståndstaganden hjälper alltså föga.

Sverigedemokraterna har i dag en fingerfärdig, durkdriven och taktisk partiledning. Att bemöta Sverigedemokraterna kräver en genomtänkt strategi. De ska inte få bli martyrer. De ska inte erbjudas en medial arena i onödan. Flyktingfientlighet och högerpopulism bekämpas inte nödvändigtvis i tv-sofforna, snarare i vardagliga samtal och diskussioner. Och med en sammanhållen politik för ökad rättvisa för alla.