Mäktar Nordström med att städa upp?

Det finns några tumregler för alla som arbetar i medlemsorganisationer. Inom Kommunal har man lyckats med konststycket att bryta mot samtliga.

”Från djupet av mitt hjärta – förlåt”, sa Kommunals ordförande Annelie Nordström igår på presskonferensen där hon meddelade sin avgång.

Efter Aftonbladets avslöjanden om rötan i förbundsledningen med höga spritnotor, skumma lägenhetsaffärer och lyxiga semesterresor, kom beskedet knappast som någon överraskning.

Men vad är det egentligen som ska förlåtas?

Den osunda kulturen i Kommunal, där topparna beter sig som pampar och låter uppdrag och belöningar snöa över kompisarna? Eller är det uteblivna fackliga segrar som medlemmarna i Sveriges största löntagarorganisation ska ha överseende med?

Ledningen – den isolerade ”klick” som många kommentarer på nätet har handlat om – har ju tydligen haft bättre saker för sig än att driva framgångsrika avtalsrörelser.

I går presenterade Kommunal en rapport om välfärden efter New Public Management – ”Styrning för välfärdsproffs” . Kontrasten mellan det kompetenta och kampvilliga fackförbund som möter en där och missförhållandena i ledningen kan inte vara större.

I rapporten som kom till efter förbundskongressen 2013, presenteras en rad slagkraftiga förslag som vi bara kan hoppas blir vägledande för förbundets arbete de närmaste åren.

Men först måste den nuvarande härvan redas ut. Enligt Nordström ska den sittande förbundsstyrelsen sköta upprensningen, åtminstone till kongressen i maj då hon lämnar Kommunal.

På ett sätt är det bra att de ansvariga själva rider ut stormen. Samtidigt vet vi att dåliga mönster är svåra att bryta om man levt med dem i åratal.

Medlemmarna är därför i sin fulla rätt att ställa frågan om Nordström och kompani mäktar med att styra tillbaka i rätt hjulspår. Många tycker att de redan har svaret.

Igår kom nämligen beskedet att över 9 600 personer har lämnat Kommunal. I runda slängar har man förlorat 3,5 miljoner kronor i uteblivna medlemsavgifter.

Nordström har fått beröm för sitt offensiva åtgärdspaket. Det kommer dock inte att vara tillräckligt om inte strukturerna och arbetsmetoderna förändras i grunden. Jag vill därför passa på att påminna om några tumregler som alla som arbetar i och för medlemsorganisationer bör följa:

Att inte sitta på länge på sina uppdrag. Att inte ha för många uppdrag samtidigt. Att endast acceptera löner som går att motivera utifrån medlemmarnas inkomster och att aldrig göra något man skäms för inför de som står längre ner i hierarkin.

Och självklart att samtliga de styrelsemedlemmar som medverkat till att skapa ett oacceptabelt arbetsklimat (inte bara ordföranden) måste ställa sina platser till förfogande.

Tänk att något så enkelt ibland kan verka så svårt.