Litteratur Patrick Radden Keefe visar att han är en mästare på det som är en av samhällsjournalistikens viktigaste fundament. Att utifrån några enskilda människoöden skildra ett mycket större samhällsfenomen. Det tycker Jon Andersson som har läst den amerikanske journalistens nya bok “Oligarkens son”.
Strax efter klockan två på natten den 29 november 2019 kliver en ung man ut på balkongen på femte våningen i ett fashionabelt lägenhetshus i centrala London. Han rör sig därute en kort stund innan han går fram till mitten av balkongen och hoppar. Den unge mannens namn är Zac Brettler. Son till ett övre medelklasspar i London.
Efter Zacs död inser föräldrarna att sonen under den sista tiden av sitt liv utgett sig för att vara någon helt annan än den han egentligen är. För flera av dem som lärt känna Zac under hans sista månader i livet är han inte alls en vanlig brittisk medelklasskille. Han är sonen till en superrik rysk oligark.
Skrämmande historia
Vad hände egentligen den där natten i november för snart sju år sedan? Blev Zac mördad eller tog han sitt eget liv? Och hur hänger hans dödsfall ihop med två skumma typer (en farlig gangster och en skojare till affärsman) som 19-åringen slagit sig i slang med under de sista månaderna av hans liv?
Det försöker journalisten och författaren Patrick Radden Keefe ta reda på i sin nya bok “Oligarkens son”, som nu kommer ut i svensk översättning. En skrämmande och helt sann historia om en pojke som minst sagt tagit sig vatten över huvudet.
Keefe, till vardags verksam som journalist på tidningen The New Yorker, visar att han är en både skicklig historieberättare och stilist. Likt en spännande deckare får vi hela tiden veta mer om vad som kan ha hänt Zac och hur omständigheterna såg ut den där ödesdigra höstnatten.
Större berättelse
Men ju mer man läser desto mer inser man att det viktiga inte är att få reda på exakt hur han dog. I stället döljer sig det en betydligt större berättelse på de nästan 400 sidorna. En berättelse om ett London bestående av kriminella och superrika finansmänniskor. Människor som ofta lever i en märklig symbios med varandra.
I boken tar Keefe med oss genom Londons förvandling som exporthamn för det brittiska imperiet på 1800-talet fram till den moderna finansmetropol den är i dag. Då var det pengarna från kolonierna i Afrika och Asien som berikade staden. I dag är det inflödet av kapital från bland annat Ryssland och olika gulfstater som pumpar in pengar i metropolen. Något som öppnar upp för ljusskygga typer att försöka roffa åt sig så mycket de kan. Mitt i allt detta hamnade alltså Zac Brettler.
Men “Oligarkens son” är också en bok om två föräldrars sorg och försök att bearbeta sin sons tragiska och oförklarliga död. Något som inte blir lättare av en minst sagt klantigt skött polisutredning.
Keefe visar att han är en mästare på det som är en av samhällsjournalistikens viktigaste fundament. Att utifrån några enskilda människoöden skildra ett mycket större samhällsfenomen. Det gör “Oligarkens son” till en både berörande och samhällsviktig skildring av vår tid.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
