Bild: Ulrika Vendelbo

Finansminister Anders Borg stod för nyspråket på moderaternas framtidskonvent i helgen, när han röt tillbaks åt alla dem som tycker att finanskrisen, lågkonjunkturen och varslen kanske kräver en annan statsbudget än den som lades fram tidigare i höst. LO, TCO och Svenskt Näringsliv går enligt Borg numera under samlingsnamnet "underskottsfalangen".

Borg menar envist att den politik han redan lagt är det bästa svaret på det ekonomiska läget. Att sänkningar av arbetsgivaravgifter (som arbetsgivare inte vill ha), och mångmiljonsatsningar på jämställdhetsbonusar (till de som fortfarande har jobb), gör krisen mindre svår. De som måste ändra på sig är bankerna, som trots grupparbete på tvåskifteskansliet inte vill styra sina företag på det sättet Borg vill. Nu tänker Borg istället klaga hos Ekofin. Lycka till.

Egentligen handlar det om att Borg är rädd för att bli ihågkommen som en finansminister som slösade bort det som sparats (av socialdemokraterna) i ladorna det senaste decenniet. I sitt tal till framtidskonventet upprepade han att "den ekonomiska politiken måste bli mer trovärdig". Kapitalismens collateral damage är inte något man ska göra något åt, eftersom en höjd a-kassa tydligen försämrar ekonomins funktionssätt. Och de ensamstående kvinnorna med barn som alla är överens om har en orimlig privatekonomisk situation, får vackert hoppas på trovärdighetens triumf.

När statsminister Fredrik Reinfeldt klev upp i talarstolen var det dags för större allvar och statsmannamässig ödmjukhet. Reinfeldt påminde om att alliansen vann valet med dryga 100 000 röster, i ett land med 7 miljoner röstberättigade. Det gick ett sus genom konventet.

Men Reinfeldt lät sig inte nedslås. Peppad inför uppgiften att om ett drygt halvår hålla i ordförandeklubban i Europeiska Rådet ville han vända mot de stora frågorna, såsom miljöpolitiken. "Vi kan förändra" gäller nu. Bakom Fredrik Reinfeldt lyste i lördags "Ansvar för Sverige" i ljusblå bokstäver.

Det är dock tomma ord. Moderaternas miljöpolitik lever kvar i illusionen om att produktion kan göras klimatneutral. Att forskning och marknad automatiskt kommer snabbspola oss till en framtid där stålindustri, flyg och hemelektronik inte alls belastar ekosystemen. Reinfeldt vågar inte utmana den svenska vardagslyxens tärande på resurserna. Det räcker med svanmärkt tvättmedel och miljöbil.

Borg och Reinfeldt väljer båda att stoppa huvudet i sanden inför de monumentala utmaningarna finans- och miljökriserna utgör. Vi gör redan rätt, menar de. Vi behöver inte lyssna på råd. Med tanke på hur landet ligger känns det inte som om vi har råd med den typen av hybris.