Varken Socialistpartiet eller de konservativa har skäl att slå sig för bröstet.

Vi går mot slutet av ett ovanligt turbulent år: de många människor som flyr till EU, unionens inre motsättningar och klyvnad, terrordådet i Paris som skördade 130 liv och tveksamheterna i samband med klimatmötet, ger dåliga förutsättningar för julefrid.

Det samma måste tyvärr sägas om resultatet från den andra omgången av det franska regionvalet som hölls i söndags.

Den första reaktionen var lättnad. Marine Le Pens högerextrema Front National vann inte en enda av regionerna, trots att partiet firade en brakseger i första valomgången. Flera skäl finns till den oväntade förlusten.

Till att börja med agerade franska Socialistpartiet i de norra regionerna preventivt genom att dra tillbaka sina kandidater till förmån för högern, samtidigt som de uppmanade väljarna att bojkotta Front National. Kampanjen fick i sin tur besvikna vänstersympatisörer att masa sig till valurnorna.

För det tredje har de båda största franska partierna lyckats åstadkomma en blockering av Front National, ungefär på samma sätt som de svenska rödgröna och alliansen resonerade när den nu brutna decemberöverenskommelsen slöts 2014.

Frågan är vad som händer nu? Många kommentatorer, bland annat i The Guardian, har varnat för fortsatt instabilitet i fransk inrikespolitik. ”Faran som hotar från extremhögern har inte försvunnit”, sa den besvikne premiärministern Manuel Valls.

Och han har rätt. Varken Socialistpartiet eller de konservativa har skäl att slå sig för bröstet, båda har tappat många väljare till Front National, vilket bör mana till eftertanke. Särskilt för Republikanerna. Med tanke på det rekordlåga förtroendet för den sittande presidenten François Hollande, borde partiet ha gått framåt starkare än det faktiskt har gjort, även om högerallianserna med Sarkozy i spetsen vann i flest regioner.

Mycket tyder därför på att oppositionsledarens strategi att närma sig extremhögern för att sno åt sig väljare, har misslyckats. Redan i måndags offentliggjorde mycket riktigt Alain Juppé, Sarkozys konkurrent som högerns kandidat i presidentvalet, sitt nya politiska manifest som innebär ett återvändande till den politiska mittfåran.

Under tiden har ett nytt orosmoln seglat upp – det gäller Korsika, där det lokala nationalistpartiet för första gången nått makten.

Où va la France? Just nu vet ingen. Marine Le Pen som siktar på rikets högsta ämbete, betonade inför den franska pressen hur stödet för FN har stärkts i val efter val. Ett inte helt osannolikt scenario är att det blir hon som får möta Juppé eller Sarkozy i kampen om presidentposten 2017.

Vilket vi måste inse vore en katastrof – inte bara för det bräckliga och ekonomiskt svaga Frankrike – utan även för det EU som Le Pen säger sig hata mer än allting annat.