Migration Brutaliteten vid gränsen mellan Polen och Belarus har omvärldens medgivande, trots systematiska brott mot internationella konventioner. I en ny rapport beskrivs situationen som ett EU-laboratorium för undergrävande av mänskliga rättigheter.
Februari 2022: 26-årige Ahmed Al-Shawafi från Jemen ingår i en grupp om 35–40 personer som tar sig över floden Przewłoka på ett ställe där de tror att det är grunt. Men i själva verket är vattnet så djupt att alla blir genomblöta. Det är kallt ute, och väl över på andra sidan börjar Ahmed Al-Shawafi skaka okontrollerat innan han kollapsar och förlorar medvetande. Gruppen försöker hjälpa honom men bestämmer sig sedan för att lämna honom. Att bära honom genom terrängen är inte möjligt. När de möter en patrull från den polska gränsbevakningen anger de Ahmed Al-Shawafis position och ber om hjälp. Men istället för att ta sig fram till honom väljer gränsvakterna att ännu en gång tvinga gruppen tillbaka över gränsen till Belarus. Ahmed Al-Shawafis döda kropp påträffas istället av en slump flera dygn senare.
November 2021: 31-årige Muhammad Yasin Jassem från Syrien tar sig in i Polen tillsammans med sin yngre bror Bashar. Kort efter att de kommit över gränsen börjar Muhammad må dåligt. Bashar blir tvungen att lämna honom i skogen med vatten och lite mat. Han fortsätter på egen hand och slår larm om sin brors situation när han stöter på polska gränsvakter. Men i stället för att skynda till Muhammads undsättning tvingar de Bashar över gränsen till Belarus. Muhammads kropp påträffas flera dygn senare av en skogvaktare.
Februari 2023: 28-åriga Mahlet Kassa från Etiopien tar sig över gränsen tillsammans med tre andra personer. Strax därefter börjar hon känna sig sjuk och mår snabbt allt sämre. Till slut kan hon inte längre fortsätta. En i gruppen stannar hos henne medan de två andra fortsätter vidare till staden Hajnówka någon kilometer bort för att slå larm. Men inget görs för att hjälpa henne. De andra i gruppen motas tillbaka till Belarus. Mahlet Kassa påträffas död efter nio dygn.
Att få människor att lämna Polen och EU är viktigare än att rädda liv.
Kalla konstateranden
De tre exemplen är hämtade ur The Death Zone – The Making of a Lethal Pushback Regime Across the Polish–Belarusian Borderlands, som släpptes häromveckan. Rapporten är resultatet av ett samarbete mellan aktörer ur civilsamhället, forskare i Polen, Schweiz, Grekland och Nederländerna samt polska Helsingforskommittén och Border Forensics, som utreder och analyserar gränsvåld.
Utifrån kartläggningar av dessa och många andra dödsfall – i rapporten konstateras 102 människor ha mist livet vid gränsen fram till förra hösten – analyseras gränsregimen som Polen bedriver. Bilden som målas upp på rapportens nästan 450 sidor visar en brutalitet som stöttas av EU och pågår i ett vakuum, oåtkomligt för internationella konventioner om mänskliga rättigheter.
Symtomatiskt är att utredningarna av dödsfallen i gränstrakterna aldrig leder längre än till kalla konstateranden om direkta orsaker, som ”drunkning” eller ”hypotermi”. Att det är gränsregimens pushbacks som gör att människor hamnar i ett desperat och livshotande läge nämns inte.
Tvingas klä av sig
Dödsfallen här ovan inträffade mellan 2021 och 2023, men situationen är fortfarande densamma, inte bara i Polen utan också i Lettland och Litauen, de två andra EU-länderna som gränsar mot Belarus.
Antalet människor som försöker ta sig in i unionen har varierat, men i övrigt har läget varit oförändrat sedan sommaren 2021. Det var då Belarus började bevilja visum och på olika andra sätt underlätta människors väg till gränsen. Detta beskrevs redan från början som hybridkrigföring och de som försöker ta sig över gränsen framställs följaktligen som hot, till och med som vapen – en retorik som behändigt rättfärdigar brutalt bemötande.
Förutom rutinen att mota bort människor genom så kallade pushbacks handlar vittnesmål i rapporten om tortyrliknande metoder på båda sidor om gränsen. Det händer att människor tvingas klä av sig och förbli nakna i timmar, gå långa sträckor utan kläder och skor, äta cigarettfimpar och mat som har legat på marken. Det förekommer sexuella övergrepp utförda av uniformerad personal, och vittnen berättar att de som har utsatts sedan har hotats till att utföra samma handlingar mot andra på flykt.
I rapporten beskrivs Polens gräns mot Belarus som ett slags EU-laboratorium för undergrävande av mänskliga rättigheter.
EU-sidan orsakar fara
Belarus uttalade syfte med att släppa fram människor till EU:s gräns är att straffa unionen för sanktioner som infördes mot landet efter valfusket 2020 och de brutala angreppen mot demokratiaktivister. Men, konstaterar rapportförfattarna, det är agerandet på EU-sidan som orsakar fara. ”Medan migranter som söker skydd inte utgör något verkligt hot mot Polen eller EU, utgör underminerandet av fundamentala normer om människors värde, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter det.”
Det som pågår vid gränsen prövas av Europadomstolen i Strasbourg. I början av förra året hölls en öppen hearing kring tre specifika fall i Polen, Lettland respektive Litauen som inträffade 2021 och 2022 (en stor mängd liknande ärenden väntar på att tas upp). Målen är ännu inte avgjorda.
Flera europeiska länder, inklusive Sverige, har uttryckt önskemål om att domstolen ska prioritera nationella intressen framför mänskliga rättigheter. Långsamheten ger en oroande antydan om att detta är något som övervägs av domarna i Strasbourg.
Thord Eriksson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
