Debatt Fällningar för brott mot folkrätten kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut, skriver Thord Eriksson.
I dag kommer riksdagsmajoriteten att rösta för regeringens proposition ”Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt” som befäster Sveriges position som ett av Europas minst flyktingvänliga länder.
En mycket kort sammanfattning av det drygt tusensidiga förslaget är att den som söker sig till Sverige kommer att stå mer ensam än tidigare och ha sämre chanser att få stanna i landet.
Det senare är ett uttalat mål och ett av sätten att kunna hindra fler från att få uppehållstillstånd är att inte längre ge dem som söker skydd rätt till offentligt juridiskt ombud. Hjälpen bantas ned till två timmars rådgivning och det är inte förrän efter ett avslag som juristerna kommer att släppas fram på statens bekostnad. På bara en vecka – i dag är fristen normalt tre veckor – ska de sedan prestera överklaganden kring ärenden vars detaljer de dittills inte känt till.
Sådan är inte verkligheten
Förändringen är en del av Sveriges anpassning till EU:s nya migrations- och asylpakt som träder i kraft den 12 juni. Men den hade kunnat se ut på ett annat sätt, skrev åtta advokater på DN debatt häromdagen (5/6): ”Sverige hade kunnat välja en modell som värnar rättssäkerheten.”
Deras slutsats är att de genom sitt sena inträde i asylprocesserna inte längre kommer att kunna leva upp till sina advokatetiska skyldigheter. ”En advokat kan inte åta sig ett uppdrag som från början är utformat på ett sätt som gör det omöjligt att ge individuella, välgrundade och professionella juridiska råd.”
Det skulle kunna vara så att rätten till juridiskt ombud tas bort för att Tidöpartierna är övertygade om Migrationsverkets förmåga att alltid fatta rätt beslut.
Men sådan är inte verkligheten, vilket regeringen känner till. Det var nämligen på regeringens uppdrag som Statskontoret häromåret gjorde en utvärdering av Migrationsverkets asylprocesser. Kritiken blev hård. Myndighetens beslut skilde sig till exempel kraftigt åt beroende på var i organisationen de fattats, och ”generaldirektören saknar tillräckligt underlag för att ta sitt ansvar för den rättsliga kvaliteten inför regeringen”.
Nationella kvalitetsuppföljningar
Rapporten ledde till att Migrationsverket numera gör nationella kvalitetsuppföljningar av sitt arbete. Den första – diarienummer MVA-2025-00233 – kom i slutet av förra året och får inte direkt extern juridisk hjälp att framstå som överflödigt slöseri. Myndighetens egen slutsats var att nästan en fjärdedel av asylbesluten var felaktiga och att utredningarna var behäftade med stora brister. Detta förklarades bland annat med en intern kultur där kvantitet främjas framför kvalitet och handläggarna nöjer sig med att prestera ”good enough”.
I utvärderingen hade stor vikt lagts vid barns asylärenden. Även där visade sig brister som bland annat bedömdes bero på att barn inte ses som ”individuella rättighetsbärare” utan bara som en del av sin familj.
Förtroendeingivande?
Svängrummet för den här myndighetsutövningen kommer utvidgas genom dagens riksdagsbeslut.
Underskruvad sarkasm
I sitt yttrande om lagändringarna som ska klubbas har Lagrådet konstaterat att regeringen inte har reflekterat över att människor med rätt till skydd riskerar att slängas ut.
”Det förefaller som om regeringen inte på någon punkt anlägger ett flyktingperspektiv eller ser till den enskilda människan … en förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta … detta viktiga rättsområde förtjänar en grundligare och demokratiskt förankrad översyn inom en inte alltför avlägsen framtid.”
Att skriva att Lagrådet är kritiskt gör inte formuleringarna full rättvisa. Formuleringen som rör den avskaffade rätten till offentligt biträde dryper till och med av underskruvad sarkasm:
”Om det antas att det inte handlar om att minska flyktinginvandringen genom att undanhålla det biträde som den enskilde kan ha behov av och inte heller om en allmän markering av att flyktinginvandring ogillas oavsett den enskildes behov av internationellt skydd, så återstår bara den statsfinansiella synpunkten. Men den finns inte nämnd, och inte heller finns det några uppskattningar om hur mycket som kan bedömas inbesparat genom den restriktiva inställningen.”
Inte smickrande för Sverige
Med jämna mellanrum fälls Sverige redan för brott mot folkrätten – konkreta följder av bristerna som Migrationsverket på egen hand blottagt i sin kvalitetsutvärdering. På sistone har det handlat om en afghansk man som blivit ”västerniserad” efter många år på svensk mark. Europadomstolen slog fast att en utvisning skulle strida mot Europakonventionens artikel om förbud mot tortyr. Och i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kom nyligen en fällning på grund av deportationen av en svårt funktionsnedsatt 21-åring, trots vetskap om att hans hemland inte kunde förse honom med läkemedel och adekvat vård.
Det är inte smickrande för Sverige att den här sortens fällningar kommer att bli ännu vanligare efter dagens beslut. De som röstar för delar ansvaret med regeringen och med en myndighet som nöjer sig med att jobb som inte är bättre än good enough.
Thord Eriksson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
