Taipei, huvudstad i Taiwan. Bild: Wikimedia Commons

TAIWAN Den 11 januari håller Taiwan presidentval. Ett viktigt val för vilken väg landet ska välja under kommande år. Men trots att Taiwan har en stark demokratisk utveckling har de få vänner i världen. Ulf Mårtensson frågar sig varför det är så.

Många av oss minns säkert leksakerna med texten Made in Taiwan. Men sen försvann det. Istället kan man idag läsa Made in China på mycket av det vi handlar.

Vad var det som hände och varför? Hur kunde det komma sig att vi tappade bort en av Asiens främsta demokratier?

Det är hög tid att ta reda på mer. Det är dags att ta upp Taiwan ur källarförrådet.

Den 11 januari håller Taiwan presidentval. Ett viktigt val för vilken väg Taiwan ska välja under kommande år.

Men hur många artiklar har vi läst om valet? Hur mycket vet vi om vad som står på spel?

Taiwan är en utvecklad om än bräcklig demokrati och på god väg att utvecklas till ett modernt välfärdsland. Inte minst sjukvården för de breda folkgrupperna är välutvecklad och något vi i Sverige skulle kunna hämta inspiration från.

Taiwans BNP per invånare är hög och ligger bland de 25 högsta i världen.

Taiwan är dessutom det första landet i Asien som infört rätten till samkönande äktenskap och den årliga Prideparaden i Taipei samlar många tiotusentals deltagare.

Hur ofta har vi läst spännande artiklar om allt detta?

De flesta notebooks vi använder är taiwanesiska. Landet är världsledande på viktigas elektroniska komponenter och går i spetsen för att ta fram nya miljöeffektiva fibrer.

Taiwan rankas av organisationen Reportrar utan gränser som etta i Asien vad gäller pressfrihet medan Kina hamnar i botten med endast några få stater som är värre.

Men allt detta och mycket till pratar vi inte om.

Omvärlden betraktar Taiwan som paria och idag har endast 15 länder i världen diplomatiska relationer med Taiwan.

Taiwan heter egentligen Republiken Kina och bildades 1911 när kejsardömet i Kina störtades. 1949 vann kommunisterna inbördeskriget och den återstående nationalistarmén retirerade till Taiwan.

Både Folkrepubliken Kina och Republiken Kina var från början diktaturer. Men har sedan mitten av 1980-talet gått helt skilda vägar. Kina har förblivit en diktatur medan Taiwan mot alla odds har utvecklats, förändrats och demokratiserats.

Det är som en person sa i ett samtal nyligen – ”Taiwan är idag det vi hoppades att Kina skulle bli.”

Men omvärlden betraktar Taiwan som paria och idag har endast 15 länder i världen diplomatiska relationer med Taiwan. Folkrepubliken Kina straffar och hotar. Nu senast i Sverige när kinesiska ambassaden hotade Hotell Sheraton om Taiwan fick hålla sitt nationaldagsfirande där,

Gissa vad Sheraton gjorde? Försvarade demokratin? Naturligtvis inte. Taiwan fick inte hålla sitt firande där.

Så här är det över hela världen. Prag är på väg att bli vänort med huvudstaden i Taiwan – Taipei. Kina protesterar.

Taiwan är en stor bidragsgivare i internationellt  bistånd men får inte vara med i FN sammanhang.

Taiwan har gjort betydande insatser för att stötta folkhälsan i olika länder och hindra epidemier. Men får inte vara med i WHO.

Det här kan låta som propaganda och ensidighet men fakta är att listan kan göras så lång på hur en av de främsta demokratierna i Asien mobbas och motarbetas.

Gissa vad Sheraton gjorde? Försvarade demokratin? Naturligtvis inte.

Jag ska villigt erkänna – jag visste nästan ingenting om Taiwan för ett halvår sedan. Men ju mer jag läser, och ju mer jag tar reda, på desto mer besviken blir jag på våra västliga demokratier som faller undan för kommunistKina. I oktober reste jag en vecka i Taiwan för att med egna ögon få en bild av landet vi håller utanför ”finrummet”

Jag fann ett modernt land, men med  människor och en oro över vad framtiden ska innebära.

Bilderna från polisbrutaliteten i Hongkong var skrämmande. Alla vet att efter Hongkong är det Taiwan som står på tur. Dom jag mötte var enstämmiga – vi vill bara ha ”Freedom of speech”. I opinionsmätningar säger nu 89 procent av Taiwans befolkning att dom inte vill ha ”ett land – två system”. Dom vill inte inlemmas i diktaturens Kina.

Jag vet att frågan är komplicerad. Till och med mycket komplicerad. Det är en balansgång mellan principer och att ha vänskapliga förbindelser med Folkrepubliken Kina. Och ju mer Kinas ekonomi växer, desto större plats på den internationella scenen dom tar desto mer kommer Taiwan att pressas och dom länder som på något sätt andas Taiwan kommer att utsättas för kinesiska påtryckningar.

Kanske handlar det någonstans också om att kunna sova gott på natten?

Hur kunde det bli så här?

När kommunisterna vann inbördeskriget retirerade nationalisterna under Chiang Kai-shek till Taiwan med mellan 1-2 miljoner soldater. Taiwan var från 1895 fram till Japans kapitulation efter andra världskriget en del av Japan.  Naturligtvis en kolonialmakt men som också samtidigt betydde mycket för att utveckla Taiwan.

På fastlandet inledde kommunisterna en våg av terror mot oliktänkande och på Taiwan genomförde nationalisterna utrensningar i stor skala. Tusentals spärrades in eller försvann.

Både Folkrepubliken Kina och Republiken Kina såg sig som det riktiga Kina (vilket båda gör än idag) och det skulle bara vara en tidsfråga innan någon av dessa kontrollerade hela landet. För Folkrepublikens del skulle man erövra Taiwan och för Republiken Kina del skulle man återerövra fastlandet.

Med några få undantag av skärmytslingar har inget stort krig brutit ut ännu.

Taiwan utvecklades snabbt ekonomiskt medan i Folkrepubliken Kina svalt miljontals människor ihjäl efter felaktiga politiska beslut.

Chang Kai-shek införde krigslagar som inte togs bort förrän 1987. Under tiden hade demokratirörelsen vuxit sig stark och från slutet av 1980-talet utvecklades demokratin snabbt.

Allmänna val infördes. Pressfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet blev självklar.

I Folkrepubliken Kina sköts många tusen studenter ihjäl under protesterna 1989. Bilderna från Himmelska Fridens Torg kommer vi aldrig att glömma. På Taiwan däremot vann demokratirörelsen och som på så många andra håll var det studenterna som gick i spetsen.

Två länder som valde helt olika vägar och som hävdade att de var det riktiga Kina. Efter Nixons besök i Kina och pingpongdiplomatin islolerades Taiwan alltmer och fick lämna sin plats i FN. Land efter land följde USA:s exempel och bröt med Taiwan och satsade sina kort på Folkrepubliken Kina. För Sveriges del var vi det första landet i väst  som redan 1951 erkände Folkrepubliken Kina.

På Taiwan växte den taiwanesiska identiteten och alltfler inom demokratirörelsen förordade att Taiwan ska släppa sina band med fastlandet och inte längre hävda ”ettKinapolitiken”.

Det har gått nu 70 år och länderna har valt helt olika system.

Ett totalitärt land med järnhård diktatur mot ett demokratiskt.

Kommer Trump att överge Taiwan som han övergav kurderna?

För Folkrepubliken Kina är det ett kärnintresse att med vilka medel som helst införliva Taiwan. Trots att idag nästan inga taiwaneser vill det och motståndet är kompakt främst bland dom yngre.

Men kommer kommunisterna att tillåta Taiwans frihetssträvanden? Eller kommer de att rikta ett våldsamt militärt angrep mot Taiwan. Och hur kommer USA att agera – Taiwans idag främsta militära stöd. Kommer Trump att överge Taiwan som han övergav kurderna?

Kan Taiwan vänta sig något stöd av EU? Knappast idag men förhoppningsvis imorgon.

I den nu pågående valrörelsen i Taiwan genomför Kina en mycket omfattande påverkansoperation med falska nyheter, trollfabriker och resandeförbud till Taiwan. Det är uppenbart att Kina gör allt för att skada den nuvarande presidenten Tsai Ing-wen. Men kommer dom att lyckas? Den 11 januari får vi svaret.

I Sverige är Taiwan en ickefråga. I stort sett ingen politisk debatt. Sällan artiklar eller reportage i media. Debattartiklar förekommer sparsamt. Och hur har vänstern agerat? Tystnad. Skygglappar. Man får ibland känslan av att vänstern betraktar Taiwan som en fråga för borgerligheten. Men hur går det ihop med alla vackra ord om solidaritet, rättvisa och demokrati?

***

Följ Dagens Arena på Facebook