Weiam Alakil

debatt Socialdemokraterna borde ha tagit ett tydligare initiativ i regeringsfrågan långt före valet den 13 september. I stället fick osäkerheten leva kvar ända fram till valdagen – och präglar nu regeringsbildningen, skriver Weiam Alakil.

Socialdemokraterna borde ha tagit ett tydligare initiativ i regeringsfrågan långt före valdagen den 13 september. Det hade kunnat förändra förutsättningarna för den politiska situation vi befinner oss i dag. I stället blev frågan om vilka partier som skulle kunna ingå i en regering en osäkerhet som följde med ända fram till valet och som nu fortsätter att prägla regeringsbildningen.

Under lång tid har borgerliga partier varnat för ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Budskapet har varit att ett sådant samarbete skulle skrämma bort väljare och försvåra möjligheten att bilda regering.

Men Socialdemokraterna borde ha vågat stå emot den bilden och själva sätta agendan. Att vara tydlig med vilka man vill samarbeta med behöver inte vara en belastning. Tvärtom kan det skapa förtroende. Väljarna måste veta vilken politisk riktning de röstar på och vilka partier som är beredda att ta gemensamt ansvar.

V måste få gehör för krav

Dagens situation riskerar att bli en långvarig politisk belastning för Socialdemokraterna. När partierna lägger mer energi på att diskutera vilka de inte kan samarbeta med än på vad de faktiskt vill genomföra hamnar sakpolitiken i skymundan. Det ger samtidigt Tidöpartierna möjlighet att peka på splittringen och ifrågasätta om det finns ett fungerande regeringsalternativ på andra sidan.

För Socialdemokraterna handlar det därför inte bara om att få Magdalena Andersson vald till statsminister. Det handlar om att visa att partiet kan samla ett regeringsunderlag, komma överens och faktiskt genomföra sin politik.

En central del av problemet är relationen mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Varför ska Vänsterpartiet gång på gång förväntas kompromissa, släppa krav och bidra till att andra partier får regeringsmakten utan att själva få möjlighet att sitta med vid regeringsbordet?

Samtidigt måste V förstå att regeringsbildning kräver kompromisser. Inget parti får igenom hela sitt politiska program. Det gäller även Socialdemokraterna och Centerpartiet. Men kompromisser måste gå åt båda håll. Det kan inte alltid vara Vänsterpartiet som förväntas ge upp något för att andra ska kunna komma överens.

Vänsterpartiet är en viktig del av ett fungerande rödgrönt regeringsunderlag. Den utgångspunkten behöver Socialdemokraterna visa tydligare i praktiken.

Skriv en överenskommelse med V 

Mitt förslag är att Socialdemokraterna tar initiativ till en långsiktig skriftlig överenskommelse med Vänsterpartiet om regeringsmedverkan efter valet 2030.

Överenskommelsen skulle innebära att Socialdemokraterna åtar sig att verka för att Vänsterpartiet får ministerposter och ingår i regeringen om de rödgröna vinner valet och det finns parlamentariska förutsättningar att bilda en gemensam regering.

Det skulle ge Vänsterpartiet något konkret att arbeta för och en tydligare framtida roll.

En sådan överenskommelse måste naturligtvis innehålla tydliga villkor. Ett framtida valresultat kan aldrig garanteras i förväg, och en regering måste också kunna förhandla med andra partier. Men ett politiskt åtagande skulle kunna bygga förtroende redan nu och skapa bättre förutsättningar för samarbete och kompromisser framöver.

Samtidigt måste Centerpartiets invändningar tas på allvar. En framtida lösning får inte bygga på att något parti körs över. Det krävs förhandlingar, tydliga spelregler och respekt för väljarnas olika politiska mandat. Men att ett samarbete är svårt betyder inte att det är omöjligt.

Folket vill se resultat 

Socialdemokraterna behöver nu rikta blicken framåt. Det räcker inte att prata om att bilda regering. Väljarna vill veta vad en sådan regering ska göra för deras vardag. Det handlar om välfärden, sjukvården, skolan, jobben, bostäderna och människors ekonomiska trygghet. Sakpolitiken måste åter stå i centrum.

Om Socialdemokraterna inte lyckas skapa en fungerande regeringslösning riskerar partiet att få ett ännu svårare arbete inför nästa val.

Magdalena Andersson behöver därför ta initiativet, samla partierna och visa att det finns en väg framåt. Vi kan inte ändra hur regeringsfrågan hanterades före den 13 september, men vi kan lära oss av misstagen.

Socialdemokraterna måste våga vara tydliga med vilka man vill samarbeta med, ge Vänsterpartiet en verklig framtid i regeringsarbetet och visa svenska folket att ett rödgrönt regeringsalternativ inte bara kan vinna ett val – utan också regera Sverige.

 

Weiam Alakil, socionomstudent och aktiv i SSU