
Idrott och politik I senaste avsnittet av Dagens Arenas podd om idrott och politik – Shut up and Dribble – berättar vi historien om tennismatchen som blev en viktig symbol för kvinnors frigörelse och för kampen för jämställdhet inom idrotten.
Den 20 september 1973 samlades över 30 000 åskådare i Houston Astrodome i Texas för att bevittna en av idrottshistoriens mest uppmärksammade tennismatcher. Billie Jean King var redan en av världens främsta tennisspelare när hon klev in på banan i Houston 1973. Hon hade vunnit Wimbledon flera gånger, tagit hem samtliga fyra Grand Slam-turneringar och etablerat sig som en av sportens största profiler. Men hennes betydelse sträckte sig långt utanför tennisbanan.
King var också en av de mest framträdande förkämparna för jämställdhet inom idrotten. Under en period då kvinnor fortfarande mötte omfattande diskriminering i det amerikanska samhället hade hon bestämt sig för att utmana tennisens etablerade maktstrukturer.
Hennes kamp sammanföll med den andra vågens feminism, som under 1960- och 1970-talet ifrågasatte kvinnors underordnade ställning i samhället. Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” och Betty Friedans ”The Feminine Mystique” hade bidragit till att sätta kvinnors villkor på den politiska dagordningen. Föreställningen om kvinnans främsta uppgift som hemmafru och mor utmanades, samtidigt som frågor om ekonomisk självständighet, sexualitet och jämställdhet fick allt större utrymme.
Även inom idrotten började kvinnor organisera sig för att förändra villkoren.
En kamp för lika villkor
Billie Jean King hade tidigt fått uppleva tennisens könsdiskriminering. Som tolvåring nekades hon att vara med på ett gruppfoto med andra ungdomsspelare eftersom hon bar tennisshorts i stället för den obligatoriska kjolen. Händelsen blev ett tidigt exempel på de begränsningar som kvinnor mötte inom sporten.
När hon senare etablerade sig i världseliten blev löneskillnaderna mellan män och kvinnor en allt viktigare fråga. Trots att hon var en av världens främsta spelare tjänade hon betydligt mindre än sina manliga kollegor.
1970 tog hon tillsammans med åtta andra kvinnliga spelare ett avgörande steg. De skrev på ett symboliskt kontrakt värt en dollar och anslöt sig till Virginia Slims Circuit, en tävlingsserie som skapats för att ge kvinnliga spelare bättre ekonomiska villkor och större självständighet.
Tre år senare grundades Women’s Tennis Association (WTA), med King som organisationens första ordförande. Det var ett viktigt steg mot att ge damtennisen en egen och starkare organisation.
Samma år satte hon press på arrangörerna av US Open. När hon 1972 vann turneringen hade hon fått 15 000 dollar mindre i prispengar än herrarnas segrare Ilie Năstase. King meddelade att hon inte tänkte ställa upp året därpå om inte prispengarna blev lika stora.
Protesten gav resultat. 1973 blev US Open den första stora tennisturneringen att erbjuda lika prispengar till kvinnor och män.
Men alla uppskattade inte utvecklingen. En av de mest högljudda kritikerna var den före detta tennisstjärnan Bobby Riggs.
Riggs utmanar damtennisen
Riggs var 55 år gammal men hävdade med stor självsäkerhet att han fortfarande kunde besegra vilken kvinnlig toppspelare som helst. Han kallade sig manschauvinist och gjorde sig känd för sina nedlåtande uttalanden om kvinnliga idrottare.
Han utmanade först Billie Jean King, men hon tackade nej. I stället accepterade hennes gamla rival Margaret Court utmaningen.
Matchen spelades den 13 maj 1973 och fick ett dramatiskt förlopp. Riggs besegrade Court överlägset med 6–2, 6–1. Matchen kom att kallas Mother’s Day Massacre och gav Riggs stort medialt utrymme. Han hamnade på omslaget till både Sports Illustrated och Time och fortsatte hävda att damtennisen var underlägsen herrtennisen.
För King blev förlusten en väckarklocka. Hon insåg att Riggs utmaning hotade mer än enskilda spelares prestige. Om han kunde använda segern mot Court för att ifrågasätta damtennisens existensberättigande riskerade det att underminera hela den utveckling som hon och andra kvinnliga spelare hade kämpat för.
Hon bestämde sig därför för att möta honom.
Battle of the Sexes
Matchen fick namnet Battle of the Sexes och arrangerades den 20 september 1973 i Houston Astrodome. Det blev ett enormt medieevenemang. Över 30 000 åskådare fanns på plats och omkring 90 miljoner människor beräknades följa matchen världen över.
Uppladdningen liknade mer en boxningsmatch än en traditionell tennistävling. Riggs ägnade sig åt ett omfattande trashtalk och upprepade sina nedsättande åsikter om kvinnor. Han hävdade bland annat att kvinnors uppgift var att föda barn och hålla sig borta från männens värld.

Själva evenemanget blev också en spektakulär show. King bars in på arenan i en fjäderprydd bärstol, buren av fyra barbröstade män. Riggs anlände i en rickshaw som drogs av fotomodeller. Han bar en gul jacka med texten Sugar Daddy på ryggen.
Men bakom spektaklet fanns ett betydligt större allvar. För King handlade matchen om att försvara damtennisens framtid och visa att kvinnliga idrottare förtjänade samma respekt och möjligheter som män.
Hon hade dessutom förberett sig noggrant. Efter Margaret Courts förlust visste hon att Riggs skulle försöka använda stoppbollar och lobbar för att få henne ur balans. King valde därför en mer aggressiv spelstil och tvingade honom att täcka hela banan.
Matchen började jämnt, men efter det första setet, som King vann med 6–4, var det aldrig något större snack om vem som skulle vinna. Hon fortsatte att dominera och tog hem de två följande seten med 6–3, 6–3.
Segern var total.
En viktig seger
Betydelsen av matchen blev omedelbart tydlig. Riggs hade byggt hela sin utmaning på föreställningen att kvinnor var underlägsna män inom idrotten. När King besegrade honom fick hans argument ett symboliskt dråpslag.
För King hade insatsen varit enorm. Hon hade själv sagt att en förlust skulle kunna kasta damtennisen 50 år tillbaka i tiden. Hon oroade sig för att den skulle skada hela damtouren och försvaga kampen för jämställda villkor inom idrotten.
Segern blev i stället en viktig symbol för kvinnors frigörelse och för kampen mot diskriminering. Den visade att kvinnliga idrottare kunde fylla de stora arenorna, locka en global publik och prestera på högsta nivå.
Det skulle dock dröja innan alla de stora tennisturneringarna införde lika prispengar. US Open gick i bräschen 1973, Australian Open följde efter 2001 och Franska öppna och Wimbledon införde lika prispengar först 2007.
Billie Jean Kings kamp hade därmed en betydelse som sträckte sig över flera decennier. Hon förändrade inte bara förutsättningarna för kvinnliga tennisspelare utan bidrog också till att flytta fram positionerna för kvinnors rättigheter inom idrotten.
När King besegrade Bobby Riggs i Houston vann hon en tennismatch. Men framför allt vann hon en symbolisk seger för alla kvinnor som kämpade för att bli betraktade som jämlikar.
Det här är en sammanfattning av poddavsnittet framtagen av AI. Den är granskad av redaktionen.
Ni kan lyssna på hela avsnittet här eller på andra ställen där poddar finns.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
