Det finns inga gratisluncher – eller gratis skattesänkningar.
I budgeten för 2026 presenterade finansminister Elisabeth Svantesson det tionde jobbskatteavdraget. Den som har en månadslön över 40 000 kronor får nu hela 4 400 kronor i jobbskatteavdrag varje månad. Härligt kan tyckas, men de flesta är lyckligt ovetande om hur jobbskatteavdraget finansieras – och att de själva är med och betalar för det.
Kostar 226 miljarder
Sedan alliansregeringen införde det första avdraget år 2007 har jobbskatteavdraget varit det primära verktyget för den som vill sänka skatten för löntagare. Avdraget som syns först i din deklaration kostar varje år staten 226 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter. Tillsammans med motsvarande sänkning för pensionärer, det så kallade förhöjda grundavdraget, hamnar kostnaden på 290 miljarder kronor. Av alla de skattesänkningar som bidragit till att skatternas andel av BNP (skattekvoten) i Sverige sjunkit med knappt åtta procentenheter på 25 år är jobbskatteavdraget överlägset störst.
Att få över 4 000 kronor i lägre skatt är förstås välkommet för de flesta, men – som ekonomerna brukar säga – det finns inga gratisluncher. Välfärden har under de senaste decennierna haft hårda sparkrav på sig genom det så kallade produktivitetsavdraget, där verksamhetsanslagen räknats upp mindre än vad priserna och kostnaderna ökat. Men den urholkade välfärden är bara en del av förklaringen till hur jobbskatteavdraget kunnat finansieras. En stor del av finansieringen kommer nämligen från en skatt som du som löntagare sällan får se.
Du som betalar
För alla anställda betalar arbetsgivaren en arbetsgivaravgift till staten. Avgiften är på 31,42 procent av bruttolönen och ska primärt gå till socialförsäkringar, det vill säga förmåner till den anställde såsom pensionsavsättning, sjuk- och föräldraförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. Den totala avgiften har legat på ungefär samma nivå sedan 1990-talet, men fördelningen inom avgiften har förändrats mycket. Förutom socialförsäkringsavgifterna finns en post som heter allmän löneavgift, vilken i praktiken fungerar som en vanlig skatt och inte har någon koppling till en förmån för löntagaren.
År 2007 var den allmänna löneavgiften 4,4 procent och utgjorde en mindre del av arbetsgivaravgiften. I takt med att jobbskatteavdraget utökats har den allmänna löneavgiften höjts. År 2026 är den allmänna löneavgiften 12,62 procent och utgör den största posten i hela arbetsgivaravgiften. Samtidigt har avsättningen till viktiga förmåner sänkts kraftigt. Till sjukförsäkringen gick förut 8,78 procent. Nu har andelen mer än halverats till 3,55 procent.
För en person med 40 000 kronor i lön innebär jobbskatteavdraget en skattesänkning med 11 procentenheter, men löneavgiftens höjning gör att den totala skatten bara sjunkit med 2,78 procentenheter. Resterande 8,22 procentenheter är inte skattesänkningar utan sämre förmåner när du blir sjuk, arbetslös eller föräldraledig. Det är alltså du som betalar för jobbskatteavdraget, i form av sämre trygghet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
