Flaggan

Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Det tycker Jon Andersson som sett Micke Lindgrens “Flaggan”, med svensk premiär i dag.

Det är valkväll 2010 och Sverigedemokraterna har samlats i en källarlokal i Stockholm för vaka in valresultatet. När beskedet kommer att partiet fått över 4 procent och kommit in i riksdagen vet jublet inga gränser. De flesta politiskt intresserade minns den där kvällen då segerrusiga Sverigedemokrater hoppade omkring och gastade “Jimmie Åkesson tjalalala”. Just det ögonblicket har regissören och komikern Micke Lindgren velat återskapa i filmen “Flaggan”, med svensk premiär i helgen. 

Sparkar åt alla håll

I filmen får vi följa de tre unga Sverigedemokraterna Ville (Noel Flike), Tobias (Arvid Swedrup) och KJ (Henrik Knutsson), som efter beskedet att partiet kommit in i riksdagen får i uppdrag att bege sig till Rinkeby torg för att hänga upp en enorm svensk flagga. Enligt den Björn Söder-liknande partistrategen som ger dem uppdraget, en symbol för att nationalistiska SD nu koloniserat Rinkeby.

Det ska dock visa sig vara lättare sagt än gjort att utföra uppgiften. KJ försvinner snart, samtidigt som Ville och Tobias irrar runt i området. 

Premissen med två SD-snubbar som är vilse i Rinkeby är kul och åtminstone delvis lyckad. Filmen sparkar åt alla håll och gör narr av alltifrån SD-snubbarna, till AFA-sympatisörer och finska alkoholister. 

Tappar i tempo

Lindgren visar också att han är duktig på politisk humor. Han driver såväl med ideologiskt drivna Sverigedemokrater som vänsteraktivister, som med 2026 års glasögon verkar en aning naiva. Att regissören har en vana att jobba med den typen av humor från program som “Grotesco” och “Svenska Nyheter” märks. Samtidigt lyckas Lindgrens film inte riktigt komma upp i samma högstanivå som dessa program. 

Den första halvan av filmen är en galen färd genom Rinkeby, där de två SD-sympatisörerna råkar ut för mängder av kulturkrockar. Tyvärr tappar filmen lite tempo i den senare delen och blir lite mer av en klassisk romantisk komedi. Något som drar ner betyget en aning. “Flaggan” är på många sätt en bagatell. Men en ganska rolig sådan. 

Jon Andersson