Dystopier och övervakningssamhället

Övervakningssamhället Vad kan dystopierna lära oss om dagens ökande autokratisering?

Dystopier handlar inte längre om framtiden. Det dystopierna visar är inte ett plötsligt sammanbrott, utan en gradvis förskjutning där övervakning, censur och misstänksamhet normaliseras. De beskriver hur demokratier monteras ner i vår egen tid. 

Slutstationen övervakningssamhället

När Karin Boye skrev Kallocain hade andra världskriget just börjat. Hon skrev den baserad på erfarenheter av resor till Sovjetunionen och nazismens Tyskland på 1930-talet, två totalitära stater. Kallocain, som gett romanen dess titel, är det sanningsserum som kemisten Leo Kall utvecklar i tjänst hos den totalitära Världsstaten. Serumet får sitt namn efter uppfinnaren själv, som bor med sin hustru Linda och deras barn i Kemistaden 4, en av de underjordiska enheter i Världsstaten som hålls strikt separerade från varandra. I hela samhället finns omfattande övervakning, där kameror och mikrofoner ända in i sovrummen ständigt registrerar allt som sker.

Den totalitära staten är slutstationen i övervakningssamhället. I ett förord till en nyutgåva av Aldous Huxleys Du sköna nya värld 2003 skriver Göran Rosengren om Orwells 1984 ”Orwells framtidsspår tog slut 1989, med kommunismens sammanbrott. Den totalitära staten är inte längre skräckinjagande eftersom den inte längre verkar möjlig. Eller snarare, de maktmedel med vilka Orwells Storebror förvandlade sina människor till boskap är inte längre tekniskt tänkbara. Ingen enskild makt kan längre centralisera informationsflödet, kontrollera propagandan, förfalska historien, styra individens tankar och handlingar, övervaka deras rörelser, bestämma deras språk, hota deras liv.”   

Kan gå snabbt

Tjugo år senare känner vi igen det i Putins Ryssland. Och allt flera stater förändras i dag i en auktoritär riktning. Antalet demokratier minskar. Vi ser en ökad övervakning av medborgarna, kontroll av medierna, förbjudna böcker i biblioteken, bokbål, förakt för lagar, våld mot minoriteter. Det är snarare Huxley som har blivit obsolet.   

Och det kan gå snabbt. Det tog knappt ett årtionde för Tyskland att utvecklas från demokrati till autokrati och fascism.  Hitler skrev Min Kamp 1925-1926 när han satt i fängelse för den misslyckade statskuppen 1923. Tio år senare utnämndes han till rikskansler för en koalitionsregering och inledde omvandlingen av Tyskland till en totalitär diktatur.  

 En del i utvecklingen till den auktoritära staten är att angripa medierna. Som att ta över eller förbjuda tidningar, TV och  sociala medier.  Att bränna böcker har skett sen de första böckerna skrevs, från Qin Shi Huangdi i Kina på 200-talet f.kr. till bokbålen i Tyskland  på 1930-talet. I Ray Bradburys Fahrenheit 451, som filmatiserades av Truffaut på 60-talet,  går samhället till totalt angrepp mot alla böcker som kan leda till att människor tänker.

Och inte bara böckerna, utan också människorna som läser böckerna måste försvinna.  Några få finns kvar som gömmer sig i vildmarken. ”They say there´s lots of old Harvard degrees on the tracks between here and Los Angeles. Most of them are wanted and hunted in the cities. They survive, I guess. There aren´t many of them, and I guess the Government´s never considered them a great enough danger to go in and track them down” säger Faber, som är en av dem som gömt sig i vildmarken,  när han råder huvudpersonen och brandmannen Montag vart han ska ta vägen när han vägrat att fortsätta bränna böcker.   

Demokratisk tillbakagång

Margaret Atwoods dystopi om en fundamentalistisk teokrati i The Handmaid’s tale, Tjänarinnans berättelse, från 1985, är en av de böcker som förbjudits i flest skoldistrikt i USA . Det är intressant att hennes fiktion om dystopiska framtider är förankrad i verkliga händelser. På Thomas Fisher Rare Book Library i Toronto har Atwood arkiverat högar av sitt forskningsmaterial, inklusive hundratals tidningsurklipp som ger belägg för handlingarna i hennes böcker. Hon följer en strikt regel när hon skriver: om det inte har hänt, någonstans, vid någon tidpunkt, så får det inte förekomma på sidorna i hennes fiktion. 

Den demokratiska tillbakagången bland världens länder har nu pågått i 25 år och visar enligt den  senaste demokratirapporten från Göteborgs universitet inga tecken på att avta. Under 2024 genomgick 45 länder en demokratisk tillbakagång, även i Europa. Yttrandefriheten är ofta det första som attackeras i länder som genomgår en autokratisering, och rapporten visar att censur av media är det mest använda vapnet mot demokratin.

Censur

I USA låg Trump i startgroparna när han tillträdde 2025 med en 900 sidor lång ”att göra”-lista, det så kallade Project 2025. Planerna hade tagits fram av tankesmedjan ”The Heritage Foundation” tillsammans med en lång rad andra konservativa organisationer. Programmet innefattar bland annat att centralisera makten till presidenten, att ersätta oberoende tjänstemän med politiskt tillsatta personer och att politisera domstolarna. De skulle öka bokförbuden, införa ett starkare klimat av censur och självcensur på skolor och universitet, och tysta lärare och elever. 

Med en rivstart genomfördes under det första året  ungefär 50 procent av Project 2025. Trump utfärdade redan i januari 2025 ett antal presidentdekret som  gör att USA enligt Åsa Wikforss inte längre kan betraktas som en liberal demokrati. Ett av dekreten var att lägga ner Utbildningsdepartementet. Även om han inte lyckades med det så har departementet kraftigt skurits ner och ändrat inriktning, med direkta effekter på till exempel vad skolor får undervisa om och vilka böcker biblioteken får låna ut. 

AI-tekniken central

Övervakningsmetoderna blir alltmer sofistikerade. En viktig aktör i övervakningskulturen är AI-plattformen Palantir, som kontrolleras av grundaren Peter Thiel, en finansiär av den nya radikala amerikanska högern. Palantirs programvara används i USA för att bearbeta och analysera stora mängder data från myndighetsregister, kommunikation och sociala medier. De spårar bland annat papperslösa åt den amerikanska myndighten ICE. Deras kunder är i första hand militära aktörer, polis och storföretag. I praktiken positionerar sig Palantir för att ta över statliga kärnfunktioner: övervakning, våldsutövning och försvar. 

AI-tekniken är central i den nya tidens krig. I de moderna dystopierna befinner sig de totalitära staterna i ständigt krig, vilket blir ett skäl till att hålla innevånarna under kontroll.  Säg ett krig eller en konflikt idag, så kommer någon eller alla parter vara Palantir-kunder, heter det.  Palantir försöker nu vinna kontrakt med militär och säkerhetstjänster runt om i Europa. 

Fler övervakningskameror

I Sverige ökar antalet övervakningskameror. Nyligen röstade riksdagen igenom ett lagförslag som låter polisen utrusta övervakningskamerorna med ansiktsigenkänning i realtid med hjälp av AI. Rent praktiskt handlar det om att införa ett undantag från förbudet mot ansiktsigenkänning i EU:s lagstiftning.  Det är nu också fritt fram för polisen att söka igenom en enskild persons post och att genomföra hemlig avlyssning och husrannsakan för att förebygga brott utan att det finns någon brottsmisstanke 

Men vi förväntas fortfarande tro på samhället. På sin hemsida skriver  SOS Alarm ”Att få motsätter sig det ökande antalet övervakningskameror i offentliga miljöer beror främst på insikten att tekniken är effektiv i kampen mot brottslighet. Dessutom har svenskar i allmänhet hög tilltro till institutioner och myndigheter. De litar med andra ord på att lagar och förordningar som skyddar den personliga integriteten fungerar i praktiken.” SOS Alarm är ett svenskt offentligt företag som sköter nödnumret 112 i Sverige. Det ägs till lika delar av staten som av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. 

Men hur stor tillit kan vi ha? Man kan ana en viss aningslöshet när SOS Alarm erbjuder stora datamängder om svenskar i nöd: ”Ytterligare potential finns i SOS Alarms stora datamängd som visar hur Sverige mår i realtid. Genom AI-stöd skulle SOS Alarm snabbt kunna analysera händelser och flagga för en misstänkt terrorattack eller virusutbrott i ett område.” Redan idag används Palantir av den svenska polisen , och försvarsmakten.

Angiveri

Hand i hand med övervakningen och censuren kommer angiveriet.  Trots stora invändningar från remissinstanser och Lagrådets synpunkter röstade riksdagen i veckan igenom den så kallade angiverilagen, som innebär att myndigheter ska lämna uppgifter om personer som saknar rätt att vistas i Sverige till Polisen och Migrationsverket.  

Och det är här dystopiernas verkliga roll träder fram. Det avgörande är inte enskilda tekniker eller lagförslag, utan den långsamma förskjutningen av vad vi uppfattar som normalt. Övervakning, censur och angiveri motiveras steg för steg som rationella svar på hot, men förändrar samtidigt relationen mellan människa och stat. Det är inte bara friheten som beskärs, utan också tilliten. Inte bara handlingsutrymmet som minskar, utan föreställningen om den andre. När människor uppmanas att övervaka varandra, när staten ges allt större insyn i privatlivet, förändras också det sociala klimatet. Misstänksamheten institutionaliseras. 

Det är därför dystopierna inte primärt handlar om förtryckets yttersta konsekvenser, utan om den process som leder dit, hur rädsla och kontroll blir en del av vardagen. I slutet av boken anger Leo Kall sin chef Edo Rissen innan han förstår att Rissen aldrig haft en affär med Leos fru Linda, ”Ja, skräcken. Vi har gått mot allt strängare övervakning – och den har inte gjort oss säkrare, som vi hoppades, utan ängsligare”, säger Rissen när han tvingats dricka sanningsdrogen.