Högern inte längre samma garant för rättssäkerheten.
Landets jurister är traditionellt en relativt borgerlig grupp när det kommer till röstbeteende. Det spelar ingen roll hur många gånger Sverigedemokratiska företrädare kallar dem för vänsterliberala aktivister. Fakta är att en betydande majoritet alltid röstat höger.
När Dagens Juridik inför valet 2014 frågade 1 600 juriststudenter vad de tänkte rösta på valde 38,2 procent Moderaterna och 11 procent det parti som då hette Folkpartiet.
Bland biträdande jurister var dominansen ännu större. 58,9 procent tänkte rösta på M.
Den dominansen kommer rimligen inte att bestå i valet 2026.
Djup oro över utvecklingen
I veckan var jag med och modererade ett seminarium på Uppsala universitet. Tisdagsklubben, där jag är medlem, samt ett antal studentföreningar arrangerade ett samtal på temat: Hur mår vår rättsstat?
Ganska bra, konstaterade Anna Jonsson Cornell, professor i konstitutionell rätt, och Anne Ramberg, tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet, som båda satt i panelen.
Men, konstaterade de också, Tidöregeringen har naggat den i kanten och både panelen och de omkring 100 studenterna i publiken uttryckte en djup oro över utvecklingen.
Tidögänget har bland annat visat ett sällan skådat förakt mot den process som krävs för att de lagar som riksdagen stiftar ska bli rättssäkra och möjliga att använda i domstolarna. Nya lagar har klubbats igenom utan den utredningsprocess som normalt använts och utan att man lyssnat på experter och remissinstanser.
Det gäller till exempel förslaget att trettonåringar ska kunna dömas till fängelse. Där har alla delar av rättsväsendet, åklagare, domare, advokater, akademiker, riktat skarp kritik mot regeringen. Inte minst för att inget tyder på att det skulle minska brottsligheten.
Ändå väljer Tidö-partierna att gå vidare.
Ingen lika konsekvent struntat i Lagrådet
Det gäller också det omfattande förslaget att avskaffa den så kallade mängdrabatten, skärpa en rad straff och ge dubbla straff när gängkriminella begår brott.
Lagrådets svar på detta är nog det mest nedgörande som skådats i svensk rättspolitisk historia. Lagrådet kritiserade det för brist på samordning mellan de olika förslagen, vilket gör det omöjligt att överblicka konsekvenserna, beredningen har inte uppfyllt grundlagens krav, utredningen har varit för snabb och hafsig, remissinstanserna fick inte tillräcklig tid på sig att svara och deras svar har ändå inte beaktats, kvalitén på lagförslagen är undermålig och flera av dem bryter mot hur det straffrättsliga systemet är uppbyggt.
Dessutom kommer det leda till att Sverige om några år ligger i världstopp när det gäller hur stor andel av befolkningen som sitter i fängelse, och fängelserna är inte redo för så många intagna.
Även tidigare regeringar har valt att strunta i Lagrådet, men ingen har gjort det så konsekvent som den nuvarande.
Ett tredje exempel är förslaget att myndigheterna retroaktivt ska kunna dra in uppehållstillstånd. Retroaktiv lagstiftning bryter mot grundlagen och är utan tvekan ett steg mot ökad rättsosäkerhet.
Det är en fascinerande utveckling.
Skifte i synen på rättens roll
Historiskt är det annars den politiska högern som värnat just rättssäkerheten och det juridiska systemets värde.
Så är det inte längre.
Inte underligt att landets jurister i det läget överväger att byta parti inför valet i höst. Att de tvekar bekräftas av Dagens Juridik, som visar att två av tre jurister ännu inte har bestämt sig för vilket parti de ska rösta på och en av tre tvekar på vilket block som ska få deras röst.
Sverigedemokraterna bryr sig som sagt inte. De räknar alla som arbetat med är tre veckor på en svensk myndighet som vänsteraktivister.
Men de andra Tidöpartierna?
De borde kanske dra någon slutsats av den här utvecklingen.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
