Socialdemokraternas lite ängsliga sneglande på vad de borgerliga partierna driver för frågor och den anpassning av partiets politik som det lett till är en säker väg mot minskat politiskt inflytande och förlorade val.
Förhoppningsvis används den budgetmotion som snart läggs till riksdagen till att markera ett brott mot den tidigare anpassningspolitiken och en start på den reformistiska socialdemokrati som många önskar se. I stället för sneglande; en egen samhällsanalys, i stället för politiskt positionerande; en tydlig vision och i stället för anpassning; en egen politik. Det är den nödvändiga grunden för ökat stöd i väljaropinionen liksom för fler engagerade medlemmar. Håkan Juholts tal och artiklar ger anledning till förhoppningar. Nu bör de politiska förslagen komma.
Riksbanken låter räntan vara oförändrad och Konjunkturinstitutet visar på ett reformutrymme på cirka 65 miljarder kronor de kommande åren. Sakkunskapen hos två statliga myndigheter visar vägen, penningpolitiken ska inte vara åtstramande och den ekonomiska politiken bör vara expansiv. Men regeringen kör på i gamla hjulspår och låter arbetslösheten öka utan att sätta in några verkningsfulla motåtgärder. En historiskt hög och ökande arbetslöshet verkar inte störa regeringens neoliberala ambitioner.
För Socialdemokraterna bör valet vara att använda en expansiv finanspolitik till att kombinera åtgärder som kan minska arbetslösheten och skapa förutsättningar för en god ekonomisk utveckling också på längre sikt. Stötta penningpolitiken och få mer fart i ekonomin. Använd det reformutrymme som Konjunkturinstitutet visar finns.
Budgetmotionen bör också användas för att visa att Socialdemokraterna slagit in på en väg med en mer aktiv och styrande politisk sfär. I dag ställer många sitt hopp till den snarare än till marknadskrafterna. Vägt mot regeringens passivitet och minimala ambitioner att ta i avgörande framtidsfrågor i ett försvagat utbildningssystem, söndrade trygghetssystem och otillräcklig infrastruktur ger höstens budgetmotion en möjlighet för Socialdemokraterna att ta det politiska initiativet från allianspartierna.
- Förstärkta utbildnings- och trygghetssystem är investeringar i det humankapital, i arbete och produktivitet, som svensk ekonomisk tillväxt är så beroende av. Rusta därför upp trygghetssystemen, särskilt a-kassa och sjukförsäkring och satsa omfattande resurser på såväl arbetsmarknadsutbildningar som ordinarie utbildningssystem.
- Öka transportkapaciteten och förbättra miljön genom investeringar i transportinfrastruktur.
- Skapa bättre förutsättningar för bostadsbyggande med investeringsstimulanser till byggsektorn. Öka effektiviteten i energianvändningen och förbättra de sociala miljöerna genom att investera i miljonprogramområden.
Gör detta över ett antal budgetar och år, men påbörja satsningen med höstens budgetmotion.
Det finns inte längre något borgerligt parti som i politisk praktik bygger vidare på de välfärdslösningar Socialdemokraterna varit så starkt bidragande till. Tvärtom raseras det som kom att kallas den svenska modellen bit för bit. Den borgerliga politiken för generella välfärdslösningar försvann med den sista socialliberalen. Så det är närmast en tvingande nödvändighet och i vart fall en politisk realitet att ska den svenska modellen inte avvecklas måste arbetarrörelsen återta sina välfärdsbyggande ambitioner. Det bör få konsekvenser för partiets politik på välfärdsområdet, en hel del behöver göras om för att göras rätt.
- Vinstmaximerande privata företag hör inte hemma i välfärdssektorn. Där ska allmänintresset styra, inte företagsägarnas egenintressen.
- Inkomstbortfallsprincipen måste återupprättas i de sociala trygghetsförsäkringarna.
- Regleringarna för elproduktion, eldistribution samt järnväg och järnvägstrafik måste göras om.
Hösten budgetmotion kan bli en tydlig markör för ett ansvarstagande socialdemokratiskt parti om konjunkturinstitutets bedömningar om reformutrymme läggs till grund för en självständigt formad socialdemokratisk politik för ökat välstånd och jämlikhet. Med fortsatt sneglande och anpassning till vad alliansregeringen gör kommer bara ytterligare ett politiskt nederlag läggas till de tidigare.
Ola Frithiofson, socialdemokrat, företagare och bland annat tidigare planeringschef i näringsdepartementet.
”Förhoppningsvis används den budgetmotion som snart läggs till riksdagen till att markera ett brott mot den tidigare anpassningspolitiken och en start på den reformistiska socialdemokrati som många önskar se.”
Hur många är många, 20%. 25%, 35% av väljarna?
Min bedömning är att detta är Socialdemokratins dilemma och därför blir politiken som den blir. Jo, många medlemmar vill säkert se en mer radikal socialdemokrati. Även många Alliansväljare vill säkert se ett S som presenterar en egen politik som det går att ta tydlig ställning emot.
Men hur många av alla oss som inte röstar på S idag kommer att bli mer benägna att rösta på S om S blir mer reformistiskt? Det beror förstås på vilka reformer S föreslår.
De viktigaste väljarna för S idag borde vara de väljare som inte röstade på S senast för nu har S så låga röstetal att de flesta väljare som fortfarande röstar på S är väljare som alltid kommer att rösta på S. Vill S veta vilka reformer som väljarna efterfrågar så måste man våga fråga dem som inte röstade på S senast om vad de tycker är viktigt. Annars är risken stor för att många kommer att betyda 28-32% av väljarna.
Detta var en bra artikel, tycker jag, som tar upp ett antal viktiga områden som påverkar många människor och där det borde göras något.
Vi kan ju då börja med att fråga dig, vilken reform anser du är mest angelägen?
Politik handlar väl också om att leda, skapa visioner och forma samhället, inte att nyttomaximera åt redan existerande väljargrupper som vore de konsumenter? Om de vore det skulle vi inte ha någon nytta av politiker överhuvudtaget, det skulle räcka med marknad, privat välgörenhet och en rättsapparat. Att bara fråga folkpartister varför de inte röstar på S är reaktiv politik och den hållningen är alltför förankrad i S idag. Om man inte kan leverera en engagerande idé om ett bättre samhälle så förtjänar Reinfeldt en tredje mandatperiod på ren walkover.
A. Bara att hålla med i alla punkter, men en diskussion/motivation kring varför privata företag inte hör hemma i välfärds sektorn, vilket även jag anser, behövs.
B. Hur ska man förändra offentlig sektor inkl kommuner mot ökad effektivitet och minskat omfång (gällande sådant individen klarar) för att minska beskattninsgbehovet?
C. Invandringspolitiken – det fungerar inte och kostar ofantligt och moratorium avseende mottagning behövs och är moraliskt legitimt för att komma ifatt med bostäder och arbete och reformer.
Vi är en del av en värld som bemött kriser och vardag med ökad upplåning, allt i syfte att förhindra recessioner och att som Georg W. Bush skapa förutsättningar så alla kan bo iegna hem.
Här är ju vårt land lite av ett av de länder som gått på tvärs mot den utvecklingen, fast med ett enormt handelsutbyte så hänger vi alla ihop.
När man talar om expansiv finanspolitik så tolkar jag det som att man inte bara bör med de pengar man har utan även är beredd att låna mer än det som kommer in i nästa konjunturcykel.
Kanske betyder det något annat. Men om man anser att den vägen är lämplig så måste man väl ändå göra den tanken trovärdig. För mig framstår världen idag som ett bevis å att den är helt kontraproduktiv. USA inledde Obamas period med en ännu större skuldsättning, men ekonomin tog inte riktigt fart. Tea-party rörelsen gör inte saken bättre. Men den skuldsättningen startade i januari 2009 och nu har vi höst 2011…
Annars är jag extremt enig att olika partier skall köra sina egna race. Det är bäst för alla partier och alla väljare.
En expansiv finanspolitik kan föras idag eftersom statsfinanserna är i god ordning. Det lånas inte till att betala av lån eller till att ta kostnader i driften av offentliga verksamheter. Här har socialdemokratiska regeringar under 1990-talet gjort ett jättejobb. Med det arbetet ogjort hade möjligheterna till belånade framtidsinvesteringar varit mycket sämre. En expansiv politik bör föras för att vi måste göra ett allvarligt menat försk att minska arbetslösheten . Målet måste vara att komma ned på nivåer runt 2-3 procent öppen arbetslöshet. det kommer att ta sin tid och kräva sina resurser. Det får vara nog med munvänder om arbetslinje och mer av realpolitik. Här har socialdemokraterna sin viktigaste politiska uppgift.
Den offentliga sektorn behöver ständigt utvecklas. Inte minst arbetsmiljön och arbetsorganisationen kan lida i storskaliga organisationer, privata som offentliga. Direkthet i beslutfattande, en genomskinlig organsiation och tydligt ansvarstagande av chefer i olika positioner är några viktiga förutsättningar för en effektiv och trivsam arbetsorganisation. Det är den ena sidan av saken. Den andra är att välfärdstjänster inom främst skola och vård inte går att jämföra med vad slags tjänsteproduktion som helst. De ska ges till alla utan hänsyn tagen till ekonomiska resurser hos användarna och de ska vara tillgängliga för alla. De finansieras av skattemedel och ska styras av förtroendevalda och deras tjänstemän. Förutsättningar för marknadskrafter att verka är helt annorlunda än på privata tjänstemarknader. Företagsägere som driver företag för att få personlig vinst av detta drivs framåt för att förverkliga detta mål och det står i motsattställning till såväl demokratisk styrning som en vård och skola lika för alla. Så vad vi behöver är en kombination av non-profit verksamheter, personal eller brukarstyrda och verksamheter organiserade i egen regi av offentlgt styrda institutioner. Lagstiftningen behöver ändras så att riskkapitalbolag och andra vinsmaximerande privata företag verksamma inom offentligt finansierad vård, omsorg och utbildning inte har kvar incitamentet att ge avkastning till sina ägare. Det gäller lika för Peje Emilsson som för EQT.
Socialdemorkaterna har prövat receptet att positionera sig efter sin politiska motståndare. Väldigt tydligt så sedan 2006 och faktiskt i viss mån ända sedan början på 1990-talet. jag tror inte det är vägen framåt för en politisk rörelse som vill växa och dra till sig fler medlemmar och fler väljare. Sedan har socialdemokraterna en roll i det politiska spektrum som utvecklas genom historien av parlamentariskt styre. Vi vill ha ett samhälle präglat av jämlikhet och där verkligt välstånd kan växa. Det står i motsats till den neoliberalt inspirerade politik dagens borgerlighet representerar. Partiet måste fylla denna roll fullt ut.
Bra artikel med en substans och agenda som alltför länge saknats inom S-ledningen. Det är hög tid att S vågar att tydligt ställa sig på de vanliga löntagarnas och de arbetslösas sida i kampen om vår framtid.