Bloggen

Blogg 03 Apr, 2009

Dags för arbetsmarknads-politik, någon?

Ett S-märkt kommunalråd, som fick behålla makten i sin kommun vid valet 2006, berättade för mig att de lokala arbetsförmedlarna hade utbrustit: äntligen ska vi börja förmedla jobb! Det var deras reaktion på den borgerliga alliansens valseger och den säger mycket om hur retorik på nationell nivå kan påverka politik och attityder på lokal nivå. Kommunalrådets stilla undran var förstås: vad har ni gjort hittills?

Min stilla undran är vad samma arbetsförmedlare känner i dag. För enligt en undersökning som fackförbundet ST har gjort, som presenteras på Svd Brännpunkt i dag, är majoriteten av arbetsförmedlarna missnöjda. Alliansregeringens "arbetslinje" innefattar uppenbarligen inte att satsa på dem som kan förmedla arbeten. Visst har Malin Siwe en poäng i sin ledare i dag, att 90-talskrisen ledde till många "pysselsättningar", där arbetslösa fick gå närmast meningslösa kurser (som när jag en kort tid efter studenten var inskriven på AF och fick gå en meningslös "datakurs" med pensionärer…). Men att skära ner arbetsmarknadspolitiken som regeringen har gjort är huvudlöst.

Nu försöker Littorin & Co restaurera en del, men satsar på skrattretande saker som jobbcoacher för tre miljarder kronor i stället för sådant som kan ge verkliga resultat. Det är övertron på att privata alternativ alltid är bättre än offentliga som sätter skygglappar för ögonen på dem.

ST:s konkreta förslag är bland annat mer arbetsmarknadsutbildning, fler praktikplatser, mer validering och viktigast av allt enligt mig: bort med meningslösa kontroller! Misstänkliggörandet av den som saknar arbete är en del av alliansregeringens ideologi, men leder ingen vart.

Förhoppningsvis hjälper ST:s undersökning Sven Otto Littorin att luckra upp skygglapparna lite. Annars kan man hoppas att den generaldirektör som han tillsatt lyssnar på sina anställda och hjälper Littorin på traven.

NB

Blogg 02 Apr, 2009

Varför talar ingen om studieavgifter?

Det undrar Sydsvenska Industri- och Handelskammaren i ett mejl jag har fått. De har nämligen skrivit en rapport i frågan, som de menar "kommer allt närmare". Bland annat det här står i mejlet (det kursiva är mina kommentarer):

"Vi måste börja diskutera de svåra framtidsfrågor som rör Sveriges demografiska utveckling och finansieringen av våra välfärdstjänster." Ok, låt oss göra det.

"Det är relevant att diskutera möjligheten att individen och staten delar på kostnaden för högre utbildning, d v s studieavgifter." Varför? Högre utbildning är en del av välfärden som alla tjänar på i slutändan. Inom vilka andra välfärdsområden ska kostnaderna "delas"?

"Studieavgifter skulle tillföra lärosätena välbehövliga resurser, samtidig som möjligheten till varierade studieavgifter skulle vara en effektiv kvalitetsmotor." Välbehövliga resurser ja, från de välbärgades fickor. Övriga utestängs från högre studier.

"Sverige har en anmärkningsvärt låg genomströmning i den högre utbildningen. Detta är dyrt både för den enskilde och för staten, och ytterligare ett skäl att diskutera studieavgifter." Och studieavgifter skulle alltså inte vara dyrt för den enskilde…?

Då var det diskuterat.

NB

Blogg 02 Apr, 2009

Att äta upp

Minns ni när Fredrik Reinfeldt sa något i stil med att regeringen ska bedömas efter dess förmåga att skapa jobb? Höhö. Undrar hur statsminister tycker att regeringen ska bedömas i dag.

Kan inte hitta citatet på nätet, någon som har koll?

NB

Blogg 01 Apr, 2009

Dagens citat

"It wouldn’t be surprising if we see, say, an uptick in industrial production in a few months, as the inventory cycle runs its course.

If so, that doesn’t mean the worst is over. There was a pause in the plunge in early 1931, and many people started to breathe easier. They were wrong.

So far, there’s nothing pointing to a fundamental turnaround this year, or next, or for that matter as far as the eye can see."

Paul Krugman på sin blogg.

NB

Blogg 01 Apr, 2009

Flydda tider

Till flydda tider återgår mina tankar. Det var sommaren 1971 och arbetslösheten i Sverige steg över två procent. Och så fort ett socialdemokratiskt statsråd visade sig offentligt, skickades omedelbart en medarbetare ut från Rapport, som jag då jobbade på, för att sticka en mikrofon under näsan på ministern och fråga: "Vad tänker regeringen göra åt den växande arbetslösheten?" Ingen kom undan, alla avkrävdes svar.

Det var då det. Nu ska arbetslösheten bli tolv procent. De politiska reportrarna har den här veckan, lite försynt, börjat ställa samma fråga som 1971, men låter sig tills vidare nöja sig med att inga speciella åtgärder är planerade. De är naturligtvis mer väluppfostrade i dag och de redaktionella resurserna är mindre, men räcker det för att förklara skillnaden?

BE

Blogg 30 Mar, 2009

Kan drevet sluta nu?

Wanja Lundby-Wedin sitter kvar som LO-ordförande. Det enda rätta vid det här tillfället. Hon och resten av AMF-styrelsen (ja, det sitter fler där än WLW…) må ha agerat slappt mot sina direktörer för fyra år sen. Men vem skulle vinna på att hon NU avgår som LO-ordförande? Medlemmarna? AMF? Pressen?

Det är något osunt när medier tillåts diktera förtroenden. Har de som borde stå i centrum, LO-medlemmarna, fått ge sin åsikt om Wanja Lundby-Wedin som ordförande? De har makten att avsätta henne vid nästa kongress. Till dess får vi andra rasa bäst vi vill om henne som person och acceptera att det är andra som bestämmer om henne som LO-ordförande.

NB

PS. Det finns rasister i SD. Surprise!

Blogg 27 Mar, 2009

Det är hårt på AMF-toppen

Häromdagen avslöjade Expressen att AMF:s styrelse firat av avgående VD:n Christer Elmehagen på restaurang Esperanto. Samtidigt fick man se en meny från restaurangen. Förutom att det inte var billigt så såg det allvarligt talat inte särskilt aptitligt ut. Jag måste erkänna att jag inte direkt går igång på "frusen bläckfisk", "rimmade korngryn", "långkokt kycklingskinn", "torkad oxmärg" eller "tjärad blodduva". Låter mer som en middag i en vampyrfilm än en festmiddag för en hårt ansatt styrelse. Det är hårt på toppen. I varje fall verkar maten inte särskilt god.

HAB

Blogg 25 Mar, 2009

Organiserad kampanj, någon?

Det kom ett vitt, anonymt kuvert till Arenagruppen. I kuvertet låg ett vitt, anonymt papper med endast dessa rader:

Borsta mig på ryggen

Om jag tillstyrker din pension, så kan du väl rösta för min i en annan styrelse, där vi båda är med. OK?
Wanja

Undrar om de små muf-kräken, eller vilka de nu är, tänker ger sig till känna.

NB

Blogg 25 Mar, 2009

Säga ett, göra ett annat

LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedins pinsamma trasslande om jättepensionen till AMF:s vd har skymt sikten för regeringens blamage i bonusfrågan. Likheterna är slående. Man säger en sak, men gör en annan.

Wanja kritiserar bonusar, men fattar beslut om miljonrullningar. Finansminister Anders Borg går hårt åt girigheten, men mildrar i smyg de egna reglerna, så att högre bonusar kan betalas ut i statliga företag. Båda skyller på att de kritiserade besluten togs i en annan tid, med högkonjunktur, inte kris. Men bonusar och sanslösa pensioner är helt fel, både i regn och i solsken.

Sedan upphör likheterna. Medan Lundby-Wedin jagas över stock och sten, är Anders Borg mediernas gullgosse, en man höjd över varje tvivel.  Hur kan det komma sig?

BE

Blogg 24 Mar, 2009

Allt är inte Wanja Lundby-Wedins fel

Nu ska Wanja Lundby-Wedin offras. Det vill de borgerliga ledarsidorna och säkert också en och annan LO-gubbe. Det var verkligen oerhört illa gjort av Lundby-Wedin att sitta i den där AMF-styrelsen och säga ja till bonusar medvetet eller utan att veta vad hon egentligen godkände. Men det är kristider och då måste huvuden rullas.

"Vi hade ingen aning om att krisen var på väg till Sverige", säger samtidigt regeringen i dag om att de i somras förbättrade bonusmöjligheterna för statliga bolag. När Wanja Lundby-Wedin sa ja till hundramiljonersbonusen och pensionen till AMF Pensions förre vd Christer Elmehagen var året 2004. Många, många år före krisen. Under de goda åren. Då pengarna aldrig tog slut. Då alla festade och hade det bra och folk med pengar gjorde bostadsklipp och fick grymma löner. Det var under de goda åren som klasskillnaderna växte sig starkare.

Wanja Lunby-Wedins omdöme brast. Visst, det var mycket dåligt. Men hela den här soppan visar en sak: Det är lätt att låta sig ryckas med. Det är lätt att glömma vilka man representerar. Bonusar och pensionspengar får inte bli beroende av enskilda i styrelser. Nu är det dags att reglera och begränsa. Så att de rika inte blir rikare. Det är något som borgerliga ledarsidor är livrädda för. Därför gör de AMF Pension till en affär som handlar om Wanja Lundby-Wedins moral. Det handlar inte om moral utan om regleringar. Jag vill att Wanja Lundby-Wedin stannar.

DM

Blogg 24 Mar, 2009

Modellen

Läser i Metro om de styrelsearvoden som Wanja Lundby-Wedin får. Undrar hur mycket alla de centrala fackliga företrädarna sammantaget tjänar på dessa externa uppdrag. Tänker att de borde skänka de pengarna till en fristående tankesmedja för att främja en fri och oberoende opinionsbildning. Ack.

NB