Bild: Wikimedia commons

Wanja Lundby-Wedin sitter kvar som LO-ordförande. Det är bra. Det som började som en AMF-affär utvecklades i det individjagande medieklimatet snabbt till en Lundby-Wedin-affär. Och de som vill ha bort henne som LO-ordförande såg sin chans i och med skandalen – förtroendet för henne har inte varit beroende av AMF-debaclet.

Wanja Lundby-Wedin har fått klä skott för ett sjukt system, där verkställande direktörer mer eller mindre sätter sina egna löner och bonusar och där bolagsstyrelser är svaga och oinsatta. Hon har symboliserat en arbetarrörelse som inte använder sina styrelseposter till att protestera mot det sjuka systemet.

Därmed inte sagt att varje individ inte har ett ansvar. Lundby-Wedin abdikerade som ledare när hon så krampaktigt tog avstånd från det som hon själv hade medverkat till. Hon skyllde ifrån sig. Hade hon haft en genomtänkt strategi hade hon erkänt sina misstag och sitt slarv som styrelseledamot i AMF Pension, bett om ursäkt och omedelbart lämnat den styrelsen och en rad andra uppdrag. Nu blev hon bortjagad från styrelserna av mediedrevet. Hon kunde ha varit proaktiv och räddat LO:s anseende.

Men oavsett hur en enskild individ har hanterat en enskild situation, så handlar det här om systemfrågor och inte personfrågor. Alla kan dras med i ett samhällsklimat som tillåter extravaganta ersättningar till företagsledare, med förevändningen att de annars byter jobb. Vem hade kunnat vända skeppet mitt i högkonjunkturen och när AMF Pension dessutom gick väldigt bra, antagligen tack vare dåvarande vd:n Christer Elmehagen? Inte en enskild styrelseledamot i alla fall.

Det är nu dags att ta de principiella diskussionerna. Hur använder LO och dess förbund sitt kapital? Hur använder fackföreningsrörelsen sina bolag? Hur förhåller sig arbetarrörelsen till de höga lönerna som finns i de egna leden? Hur ska man se på uppdrag som utförs på arbetstid men ger pengar utöver den ordinarie lönen? Och främst: Hur mycket tycker LO att en vd ska tjäna i förhållande till en LO-arbetare? Svaren på frågorna behöver utmynna i tydliga bestämmelser – oklara riktlinjer eller etikkommissioner hjälper inte. Här behövs ett regelverk kring hur LO-representanter ska agera i olika sammanhang där de har makt och beslutanderätt.

Wanja Lundby-Wedin meddelade i går kväll att hon ska koncentrera sig på den egna organisationen och på relationen till Socialdemokraterna. Det lär behövas. Det är en skadeskjuten arbetarrörelse som firar högtidsdag om några veckor. För att bygga upp förtroendet igen måste LO nu i både ord och handling markera att misstagen från AMF Pensions styrelse inte ska upprepas och att den här skandalen leder fram till något nytt.