Ett hundratal rika svenskar ingår i den stora skattehärva som just nu nystas upp internationellt. Detta sedan en diskett med komprometterade uppgifter om undangömda pengar i stiftelser i Liechtenstein sålts till de tyska skattemyndigheterna. Riksskatteverket i Sverige har fått del av uppgifterna och utreder om det rör sig om undanhållande av skatt. Men namnen på de utpekade fuskarna är ännu fördolda. Varför?
Den heter kort och gott "Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer". Det är en 112 sidor lång bok som Forum för levande historia ger ut i dag, som ett första steg i myndighetens efterforskningsarbete om kommunismens brott i Sovjetunionen, Kina och Kambodja.
Samma socialdemokratiska politiker som älskar att citera Olof Palmes stora ord om det sydafrikanska apartheidsystemets vedervärdighet tycker inte att apartheid är en "skam för mänskligheten" så länge det bygger på kön. Till Saudiarabien säljer Sverige krigsmateriel och stora affärer är på gång: Saabs radarsystem Erieye.
Problemet är inte EU-kritikernas kritik utan deras slutsatser. Sverige bör i och för sig inte vara den lydiga eleven i norr. Men huvudfokus borde vara att driva en annan politik på EU-nivå. SAP borde i Europaparlamentsvalet nästa år gå till val på ett gemensamt program för alla socialdemokratiska och socialistiska partier i Europa
Volkswagens köp av hela Scania markerar slutet för Wallenbergarna som industrialister. Det är innebörden av att man häromdagen släppte sitt ägande i världens mest lönsamma lastbilstillverkare. Veckans kapitulation grundlades av ett antal stolpskott under Percy Barneviks tid som styrelseordförande för Investor.
Gamla kampanjsanningar omvärderas. Obama borde vara ute för länge sedan. Men i stället väller frivilligarbetarna in, möten fylls till synes av sig självt och pengarna rullar in mycket snabbare än hos Hillary Clinton. När New York Times kollade Texaskampanjerna på nätet rasslade superaktiva Obamabloggar upp på skärmen, på Clintons sida var det snygga men inaktiva websidor.
Det är inte bara i EU-frågan som miljöpartiets ledning nu tänker om snabbare än socialdemokraterna stavar till rådslag. I valet 2006 ökade miljöpartiet stort bland storstädernas medelklassväljare. Den omsvängning partiledningen nu gör i ett flertal frågor är alltså en anpassning till de egna väljarna. Frågan är om språkrören också får med sig medlemmarna.
"Jag vill ha en man som Putin, en man som Putin som inte skulle skada mig, en man som inte skulle rymma sin väg", sjöng en rysk tjejgrupp för ett par år sedan. Lynn Attwood har beskrivit den postsovjetiska utvecklingen som en aggressiv remaskulinisering av samhället. Putinismen, denna märkliga hybrid som kombinerar tsarernas rysk-ortodoxa kyrka, kommunisternas KGB och Jeltsins marknadsekonomi ser ut att bestå.
Häromdagen fick Anders Wijkman (kd) gråten i halsen, när klimatberedningen inte kunde enas om mål för den svenska klimatpolitiken. I förra veckan kunde statsminister Fredrik Reinfeldt inte förklara varför England har målet att minska sina utsläpp med 60 procent, Norge med 50 och Tyskland med 40, medan Sverige ska vänta med att sätta ett konkret mål. Behovet är stort av ett starkare folkligt tryck underifrån.
Att vara i opposition är en chans. Låsta positioner kan brytas upp. Migration är en sådan fråga. Just nu finns en bra möjlighet för socialdemokraterna att säga upp sin gamla samsyn med moderaterna och i stället närma sig de andra två vänsterpartierna - och samtidigt slå in en kil i den borgerliga alliansen. Har Luciano Astudillo modet att leda partiet rätt?
Nato-medlemmen Turkiet har på nytt gått in över gränsen till det kurdiska självstyret i norra Irak. PKK svarar med att de kommer att förvandla turkiska städer till osäkra eldhav med självmordsbombare. Utvecklingen riskerar inte bara att leda till storkrig i regionen utan också till att vi inte längre kan garantera kurder liv och säkerhet i Turkiet.
När det avslöjades häromåret att några papperslösa levde i ren misär, i en husvagn med hål i taket, var den moderate migrationsministern Tobias Billströms reaktion att de ju har valt att bo så där. Då var det inte tal om vad alliansen kallar "utanförskapet". Men de papperslösa, som diskar din disk på krogen och som sopar på nätterna på de fina kontoren, lever verkligen i ett slags utanförskap.
Det är med dubbla känslor Kosovos självständighetsförklaring bejakas av omvärlden. Ett skäl är att den nya staten minner om de brutala jugoslaviska krigen. Ett annat att det är tragiskt att ännu en nation tillkommer på etnisk grund och i en potentiellt konfliktfylld situation. Redan diskuteras att bron i Mitrovica som delar den serbiska och albanska delen av staden ska stängas.
Det var utmärkt att regeringen drog tillbaka sitt sönderkritiserade förslag om att alla långtidssjuka bara ska ha 75 procent, också med extra avtalsförsäkringar eller privata överenskommelser. Eftersom fler reträtter aviserats, är det verkliga problemet att så många av regeringens förslag är illa förberedda. Finansminister Anders Borg (m) liknar uppfinnaren i tv-satiren Lorry, som gång på gång tvingas medge: "Tänkte inte på det".
Vi har ju sett det så många gånger förut. Köpenhamn 2008 är inte konstigare än Paris i november 2005 eller alla de brittiska storstäder som lamslogs under 1970- och 80-talen. I Storbritannien ledde kravallerna till politiskt uppvaknande. Paris och Köpenhamn har många brinnande bilvrak kvar. Och Malmö är inte långt borta. Skulle Ilmar Reepalu reagera annorlunda än Fogh Rasmussen?
