Vänsterpartiets kongress beslutade i förra veckan att bemanningsföretag ska förbjudas och körde därmed över sin nya partiledning. Beslutet blixtbelyser Jonas Sjöstedts dilemma: Att vilja stå för tydliga värderingar, men samtidigt inte lägga orealistiska eller flummiga förslag.

Bemanningsföretag behövs för att klara tillfälliga arbetstoppar. Däremot är det fullkomligt groteskt att de som i dag används för att täcka permanenta arbetsbehov, för att kringgå las och skapa tysta arbetsplatser. Detta måste stoppas med lagstiftning som står på arbetstagarnas sida, men det är fånigt att ställa krav på att förbjuda bemanningsföretag.

Vänsterpartisterna försökte lirka sig ur kongressbeslutet med att säga att det är bra att frågor som rör arbetslivets villkor kommer upp på bordet. Och det har de alldeles rätt i. I själva verket är detta den samlade arbetarrörelsens viktigaste uppgift just nu, att bekämpa de allt mer osäkrare villkoren på arbetsmarknaden.

Företag som sparkar folk men hyr in andra via bemanningsföretag, timvikarier, ofrivilliga deltider, papperslösa och avtalslösa, regler för arbetskraftsinvandring som manipuleras, anställda som låtsas vara egenföretagare, fas 3-sysselsatta, skattesubventionerade McDonaldsjobb – sätten som den växande armén av arbetslösa och unga utnyttjas i Sverige i dag är många.

Den tidigare så starka svenska fackföreningsrörelsen behöver vara självkritisk över utvecklingen. Men ofta glöms i debatten att en betydande del av fackets försvagning beror på socialdemokratiska och borgerliga regeringars urholkningar av regelverket. Och att den globaliserade ekonomins avigsidor blivit synligare.

Går vi utanför Sveriges gränser ser vi att de osäkra anställningsformerna finns överallt, fast i ännu större skala. I länder som Portugal och Spanien tvingas unga, ibland välutbildade, arbeta två-tre veckor i stöten, utan lön, och den fjärde veckan när de ska få lön, säger arbetsgivarna tack och goodbye. Och utan jobb knappast någon egen bostad.

Det är dessa krympande livschanser som förra året orsakade de stora demonstrationerna i Lissabon och Madrid och kravallerna i Storbritannien. Det finns till och med ett ord för denna kategori människor, prekariatet, efter det engelska ordet precarious, osäker. Och utan hopp om framtiden riskerar en del unga i Europa att hamna i högerextremism.

För demokratins skull och för att förebygga att samhället klyvs, måste också svensk arbetarrörelse ta itu med godtycke, exploatering och gangsterfasoner på arbetsmarknaden. Att förhindra missbruk av bemanningsföretag är en viktig början.