Bild: Nick Clegg/Picasa

Vem vann det brittiska valet? Det var 36 år sedan Storbritannien senast hade ett så kallat "hung parliament". Det vill säga inget parti har egen majoritet i parlamentet. Labourledaren Harold Wilson saknade 33 mandat för en majoritet efter valet våren 1974. Hösten samma år utlystes ett nyval. Och Labour fick en knapp majoritet på tre ynka mandat. 2010 händer samma sak. Nu blir de konservativa största parti men uppnår inte en parlamentarisk majoritet. Storbritannien är hårt drabbat av den ekonomiska krisen, skuldsatt i nivå med grekiska krediter. Och förra året briserande en politisk skandal som hade närmast italienska dimensioner.

En era är under alla omständigheter över. New Labour är nu historia. Labour kan lägga 13 år i regeringsställning till historieböckerna. Aldrig tidigare har Labour regerat så länge. Det är en bedrift i sig. Men priset har varit högt. Väljarna är trötta på Labour. Och partiet har inte visat tillräcklig energi för att kunna göra anspråk på ytterligare en mandatperiod. Men Labour har inte förlorat lika förödande som Tory gjorde 1997. Inom Labour väntar nu ett generationsskifte, i ett parti som nu söker sin själ och en framtida riktning. Något nytt lär ta form efter New Labour.

De konservativa är det största partiet efter gårdagens val. Men har ingen egen majoritet och kommer att behöva kohandla med något av de andra partierna. Tory har gått fram starkt. Men det blev ingen jordskredsseger. För David Cameron är detta en besvikelse. Om han lyckas få i uppdrag att bilda en regering lär han vara mycket lockad av att precis som Harold Wilson 1974 utlysa ett nyval ganska snart.

Men i praktiken håller Liberaldemokraterna och Nick Clegg nycklarna till 10 Downing Street i sina händer. Under valrörelsen var Clegg den stora stjärnan som stal uppmärksamhet från de två stora partier som traditionellt dominerat brittisk politik. Men själva valresultatet blev en besvikelse.

Liberaldemokraterna är kluvna men står egentligen närmare Labour. Tory har alltid varit Liberaldemokraternas huvudmotståndare. De är också till skillnad från sina liberala partivänner i Sverige ett vänster-mittenparti. Partiet har nu en möjlighet att förhandla fram en efterlängtad valreform som skulle gynna Liberaldemokraterna. Labours informella partiledare Peter Mandelson deklarerade att han stödjer en reform av valsystemet redan 15 minuter efter att vallokalerna stängde i går kväll. Tory är emot. Men i så fall skulle Nick Clegg se till att Gordon Brown sitter kvar vid makten, antingen med stöd av eller i koalition med Liberaldemokraterna. Vilket skulle vara en ödets ironi.

Men politiken är inte alltid logisk. Särskilt inte i spåren av den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Nu väntar något mycket ovanligt i brittisk politik: regeringsförhandlingar mellan två eller flera partier. Vem vann? Det får vi återkomma till. Räkna med Cameron – men gardera med Brown. För Nick Clegg bestämmer.