Inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Idéen om kvalificering till välfärden kommer såklart att drabba barn.

Så har de lyckats till slut. Att skapa den ultimata kombinationen av Sverigedemokraternas främlingsfientlighet och borgerlighetens bidragshat. En jackpot för högersidan i svensk politik, som Sekos Gabriella Lavecchia skrivit.

I idéerna och nu ett konkret lagförslag om kvalificering till välfärden möts två onda tankar.

Den ena: den om att en invandrad person inte ska vara lika mycket värd. I och för sig betala lika mycket i skatt, och betala in lika mycket till socialförsäkringarna, men inte ha samma rätt till trygghet.

Den andra tanken: den om att ”bidrag” ska avskaffas till varje pris, utan tanke på konsekvenserna, även när det drabbade är barn.

Drabbar barn

För idéen om kvalificering till välfärden kommer såklart att drabba barn. Barn kommer att bli mer trångbodda när deras föräldrar förlorar bostadsbidraget och bostadstillägget. Ingenstans att göra läxor, ingenstans att dra sig undan, att ständigt bli väckt av en förälder eller äldre syskon som kommer hem sent eller måste upp tidigt för att jobba.

Barn kommer att få sämre livsvillkor när deras föräldrar inte längre har rätt till barnbidrag. (Tidöregeringen vill dra in barnbidraget!) Äta sämre, oftare gå hungriga. Oftare frysa, för att pengarna inte räcker till nya skor när det gått hål i sulan på de gamla, jackans blixtlås är trasigt men det får gå ändå, hela vintern.

Det här har varit verklighet för asylsökande och människor som helt saknat tillstånd att vistas i Sverige. Nu utvidgas det till personer som fått tillstånd för att arbeta här, eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande.

Inte värdigt

Som Malin Ragnegård, förbundsordförande för Kommunal och Gabriella Lavecchia, förbundsordförande förSeko skriver: konsekvensen är att kollegor på samma arbetsplats – som utför samma arbete och betalar lika mycket i skatt – ändå kommer ha helt olika skyddsnät. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Regeringen vill att invandrade ska stå utanför trygghetssystemet de första fem åren i Sverige, ett halv årtionde. Nyanlända ska exkluderas från en hel rad bosättningsbaserade förmåner. Föräldrapenning på grundnivå och lägstanivå och sjukersättning. De ska varken kunna få barnbidrag eller bostadsbidrag.

Till skillnad från utredningen har regeringen inte lagt fram ett förslag om att ta bort rätten till ekonomiskt bistånd (det kommer i nästa vända, var så säker) men äldre ska inte ha rätt till äldreförsörjningsstöd.

Invandrade måste kvalificera sig till välfärden, men regeringen har inte brytt sig om att kvalificera sig. De lägger fram ett lagförslag med oerhört omfattande konsekvenser, utan att ha brytt sig om att lyssna på sakkunniga och experter. Lagförslaget om kvalificering till välfärden är ännu ett exempel på hur Tidöregeringen struntar i remissinsatserna. Den djupa kunskap som finns hos de civilsamhällesorganisationer som Stadsmissionen och Svenska kyrkan som alltid är samhällets yttersta skyddsnät, och som nu kommer att behöva ta emot ännu fler nödställda. Experter på socialt arbete, sakkunniga inom arbetsmarknadspolitik som kan vittna om att människor inte kommer i jobb när de blir fattiga. Barnrättsorganisationer som Rädda Barnensom larmar om hur barn kommer att drabbas.

Göder brottslighet

Tidöregeringen, som gick till val på att ”få ordning på brottsligheten” har inte ens brytt sig om att lyssna på sin egen utredning, som varnar för att kvalificering till välfärden kommer ”ge upphov till ökad brottslighet” (avsnitt 10.6, sidan 363 och framåt). Fler kommer att tvingas jobba svart, och begå brott för att klara sin försörjning. Det kommer i sin tur göda gängkriminaliteten, ”kriminella organisationer och den organiserade brottsligheten kan flytta fram sina positioner”, som utredningen skriver.

Kakistokrati. Ett styrelseskick där de minst kvalificerade har makten. De minst bemedlade betalar priset.

Lisa Pelling