ledare Marknadshyror har redan prövats och skapade bara fattigdom och bostadsbrist. Den utredning om fri hyressättning i nyproduktion som snart läggs fram kan bli början på en av de mest radikala förändringarna i svensk bostadspolitik på decennier – och det är låginkomsttagare som drabbas. 

Hur vi bor är vår tids tydligaste klassmarkör. Utan rätt kontakter eller pengar på banken är du hänvisad till ofta svindyra andra- och tredjehandskontrakt. Enligt Boverkets årliga enkät råder det bostadsbrist i tre av fyra kommuner – svårast är läget i större städer.

För opinionsbildare och politiker på högerflygeln är lösningen lika elegant som enkel: avskaffa hyresregleringen så fixar marknaden bostäder åt alla. Fastighetsägarna, näringslivet och stora delar av borgerligheten driver sedan länge kravet. När krutröken skingrades efter förhandlingarna om januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet var en av punkterna marknadshyror för nyproducerade hyresrätter. Tvärtemot Socialdemokraternas vallöfte från 2018.

Nu är det snubblande nära att marknadshyror blir verklighet. Senast 31 maj kommer utredarnas skarpa förslag om fri hyressättning inom nyproduktion.Själva utredningen om marknadshyror, som smusslats fram, liknar i mångt och mycket ett beställningsjobb från Fastighetsägarna. Det är uppenbart att den redan hårt drabbade hyresmarknaden blivit offer på januariavtalets altare. Det är ovärdigt. Marknadshyror inom nyproduktion skulle bli den mest radikala omläggningen av bostadspolitiken på decennier.

Inför utredningens slutskede har näringslivets tankesmedja Timbro växlat upp tonläget. Under parollen ”släpp hyrorna fria” hamras den oreglerade bostadsmarknadens evangelium in. Svensk hyresmarknad jämförs med Östtyskland. Nyligen rekryterades dessutom bostadsforskaren Fredrik Kopsch, känd förespråkare av marknadshyror, till tankesmedjan. I rapporten ”En hyresmarknad i kris” medger Kopsch att marknadshyror kommer att innebära en skiktning av bostadsmarknaden, där hushåll med lägre inkomster får acceptera sämre standard och mer perifera lägen.

Men problemet är varken för låga hyror eller att hyresgäster lyxsubventioneras på bekostnad av bostadssökande. Som Lennart Weiss, bostadsdebattör och kommersiell direktör på Veidekke, konstaterade i Fastighetstidningen nyligen: ”Alla med insikt om hyresmarknaden vet att dagens nyproduktionshyror ligger nära hyresgästernas smärtgräns. Faktum är att utan investeringsstödet, som bidrar med cirka 7 000 kr/kvm, byggs väldigt få hyresrätter utanför våra tre storstadsområden.”

Enligt en rapport som konsultföretaget Ramboll tagit fram på uppdrag av Hyresgästföreningen skulle marknadshyror inom nyproduktion höja hyrorna med i genomsnitt 50 procent i Stockholm och uppemot 50 procent i Göteborg. Redan i dag har många, inte minst ensamstående med barn, tufft att få ekonomin att gå ihop. Faktum är att kostnaden för att bo i hyreshus mer än fördubblats sedan början av nittiotalet, medan det blivit relativt sett billigare att bo i bostadsrätt och villa.

Marknadshyror är heller ingenting nytt.

Grejen är att bostäder med hög kvalitet och till en rimlig kostnad för den boende aldrig kommer att vara en lönsam produkt på en teoretiskt fri marknad.

För hundra år sedan hade Sverige mer eller mindre oreglerade hyror. Resultatet: fattigdom, trångboddhet och extrem bostadsbrist. För att lösa nöden formulerades tanken om den sociala bostadspolitiken, där boendet gick från att vara en vara bland andra till en kollektiv nyttighet. Det egna boendet skulle vara en rättighet för alla – inte ett privilegium för några.

Den oreglerade bostadsmarknadens monumentala misslyckande tycktes vara historia. Så varför snackas det plötsligt om marknadshyror? Svaret är lika delar ideologiskt som ekonomiskt.

Skatteomläggningen under framför allt regeringarna Reinfeldtrot-avdraget, fastighetsskatten, slopade investeringsstöd och ränteavdrag för hyresrätter – gynnade medvetet villor och bostadsrätter framför hyresrätter. Konsekvensen blev att byggtakten på hyresrätter halverades.

Men förutom det rent ideologiska intresset av att smula sönder hyresregleringen finns det pengar att tjäna. Fastighetsägare, riskkapitalbolag och finansiella aktörer ser miljardbelopp för ögonen när dörren till hyresmarknaden öppnas på glänt.

Och det finns ingen anledning att vara naiv om att experimentet med marknadshyror stannar inom nyproduktion. I själva verket är förslaget en marknadsliberal murbräcka för att införa marknadshyror på bostadsmarknaden som helhet. Urbanteoretikerna Peter Marcuse och David Madden formulerar, i ”In Defense Of Housing”, kampen om boendet klarast: ”Bostaden är i allra högsta grad politisk. Utformningen av bostadsmarknaden är alltid resultatet av strider mellan olika grupper och klasser.”

Hur vi bor är med andra ord resultatet av makt och motstridiga intressen. Antingen avreglerar vi bostadsmarknaden, gör boendet till en renodlad vara och gör en liten klick fastighetsägare och riskkapitalister förmögna. Eller så använder vi gemensamma resurser för att garantera en jämlik bostadsmarknad.

Grejen är att bostäder med hög kvalitet och till en rimlig kostnad för den boende aldrig kommer att vara en lönsam produkt på en teoretiskt fri marknad. Men i den fria hyressättningens förlovade drömträdgård spelar verkligheten ingen roll. Där gäller inga vanliga lagar. För Timbro och högern i stort är växande klyftor aldrig ett problem. Så länge vinstintresset säkras.