För tio år sedan flög terrorister två flygplan in i tvillingtornen World Trade Center i New York och USA:s dåvarande president George W. Bush förklarade krig mot terrorismen. Världen ska bli en tryggare och mera demokratisk plats, påstod han. Den massiva kritiken från människorättsorganisationer och internationella organ och massdemonstrationer med miljontals krigsmotståndare lyckades inte stoppa kriget mot terrorismen. Det blev 00-talets politiska doktrin.

Ett argument som George W. Bush använde och som också fick stöd av krigsivrare här i Sverige var att kriget mot terrorn var ett led i att befria kvinnor från sina förtryckande regimer, i länder som Afghanistan och Irak.

Resultatet är tio år med många fler krig. Hundratusentals dödade civila. Miljoner människor på flykt. Minskade medborgerliga fri- och rättigheter.

Kriget mot terrorismen har använts i princip av alla regeringar i världen som argument för att förtrycka meningsmotståndare och kväsa allt från politisk kritik till nationella frihetsrörelser. Framför allt har kvinnors, barns och hbt-personers utsatthet blivit en akut fråga.

Den gångna veckan ordnade stiftelsen Kvinna till Kvinna och Utrikespolitiska institutet ett seminarium om kvinnors säkerhet i skuggan av ”11/9”. I seminariet presenterades rapporten ”A Decade Lost” som Center for Human Rights and Global Justice, New York University of Law, har tagit fram, I rapporten analyseras kriget mot terrorismen ur ett genusperspektiv.

Den omfattande rapporten säger att kvinnors rättigheter har förhandlats bort i länder som Afghanistan och Irak. Att USA:s antiterrorlagar har gjort det svårare att stödja hbt- och kvinnorättsorganisationer. Oavsett behov har bistånd gått till satsningar på pojkar (förebygga terrorism). Kvinnor och deras organisering har stått utan stöd. Kvinnor och flickor blir också måltavlor för terrororganisationer, eftersom ett angrepp på dem uppfattas som ett angrepp på imperialisterna.

Den irakiska kvinnorättsaktivisten Hanaa Edwar från Irak berättar om de religiösa sekteriska motsättningarna som i efterdyningarna av USA:s invasion kringskurit kvinnors liv totalt. Den nya irakiska konstitutionen har tillmötesgått de religiösa manliga ledarnas krav. Grundlagen tillåter barnäktenskap men den tillåter inte kvinnor att röra sig fritt. En kvinna, oavsett ålder, måste ha en manlig målsman för att till exempel ansöka om ett pass. Våldet, våldtäkterna och morden på kvinnor och hbt-personer har eskalerat. Landets 1,5 miljoner änkor lever i ekonomisk misär, eftersom det i princip är omöjlig för dem att ta ett förvärvsarbete utanför hemmet.

Ett stort problem är bristen på kvinnors deltagande och inflytande i det återuppbyggande arbetet. Där måste en förändring äga rum nu. Kriget mot terrorismen måste ersättas av byggandet för freden. Det är kvinnornas möjlighet.