Bild: stock.xchng

Det grekiska dramat är inte bara ett nationellt problem utan en i högsta grad internationell angelägenhet. Och för EU:s del står nu hela den monetära unionen på spel. Precis som på Island demonstrerar grekerna i Dario Fos anda: "Jag vill inte betala". Nu riktas kritiken mot den socialistiska regeringens besparingsprogram. Häromåret tvingade ju våldsamma konfrontationer på Atens gator fram ett nyval där de konservativa förlorade makten.

Men vem ska betala? Med en statsskuld på 125 procent av BNP och ett budgetunderskott på 13 procent (en uppskrivning med tio procent) står Grekland på statsruinens brant. Den nytillträdde socialistiske premiärminister Giorgos Papandreou har hamnat i sin och landets värsta kris de senaste decennierna.

Greklands ekonomiska problem är djupt rotade. Förmåner kopplade till staten har utvecklats till en ekonomisk gökunge. Korruption och klientilism präglar många sektorer. Samtidigt som skatteviljan i den privata sektorn är låg. Den svarta sektorn är gigantisk. Den ekonomiska produktiva basen är smal. Medlemskapet i EU har haft många positiva effekter. Men EU-stödet har inte alltid befrämjat ekonomisk utveckling, särskilt inte jordbruksstödet. Landet har stora strukturella problem. Men att Grekland har ägnat sig åt kreativ bokföring borde inte ha varit en hemlighet för någon. Av politiska skäl har de tunga EU-länder tidigare sett genom fingrarna med allt detta.

Krisen ställer EMU inför nya utmaningar. Eller rättare sagt: EU har inga redskap att hantera en situation som den grekiska krisen. EMU:s regelverk är skrivet för soliga dagar, inte för ekonomiska katastrofer. EMU är ett ofullgånget projekt med stelbent regelverk. Men om Grekland tvingas lämna EMU kommer det att kasta sin skugga över hela projektet.

Den europeiska centralbanken har inga muskler att hantera krisen. EU-länderna våndas. Vissa – som Anders Borg – anser att IMF har kompetensen att hantera Greklands problem. Brittiska tankesmedjan Open Europe vänder sig i en rapport förstås mot att brittiska skattebetalare ska få betala notan. Moderaten Johnny Munkhammar ger samma besked i en artikel på Europaportalen; inget stöd till gamla Grekland.

Det grekiska folket kommer under alla omständigheter att drabbas hårt. Men att låta landet förblöda kan leda till spridningseffekter i resten av EU och ända upp till Skandinavien. Det är en kostnad som förstås måste tas med i kalkylen. Två slutsatser är uppenbara. EMU-projektet måste revideras. Och Grekland reformeras. Och i det arbetet behöver landet stöd från EU.