debatt Utvecklingen av artificiell intelligens (AI) går i rekordfart. Men vår förmåga att omsätta tekniken i verklig samhällsnytta utvecklas hänger inte med, skriver tre forskare.
Sveriges AI-problem är inte längre brist på teknik. Det är brist på kunskap om vad som händer när tekniken möter verkligheten.
Vi investerar stort i datorkraft, modeller och alltmer avancerade AI-system, men betydligt mindre i kunskapen om hur de ska införas, styras och följas upp, och om de faktiskt förbättrar människors liv.
Gapet är särskilt tydligt i vård, omsorg och socialtjänst. Där räcker det inte att en algoritm presterar väl tekniskt. AI måste skapa mätbar nytta för patienter, brukare och personal, fungera i komplexa verksamheter och vara säker, kostnadseffektiv och jämlikt, även över tid.
AI är redan en del av Europas hälso- och sjukvård. Enligt WHO kartläggning av 27 EU-länder använder 74 procent AI inom diagnostik och 63 procent AI-baserade chatbotar. Ca hälften har etablerat särskilda roller inom AI och data science. Frågan är därför inte längre om AI ska användas, utan hur vi säkerställer att den skapar verklig nytta.
I Sverige växer samtidigt ett implementeringsgap. AI införs snabbare än styrning, uppföljning och organisatorisk beredskap utvecklas.
AI-användning påverkas av var du bor
Socialstyrelsen betonar behovet av systematisk uppföljning även efter införandet. AI-system kan förändras över tid, prestera olika för olika patientgrupper och avvika från professionens bedömningar.
Patientsäkerhet och samhällsnytta kräver därför mer än fungerande algoritmer. De kräver kontinuerlig uppföljning, tydligt ansvar och evidens för vad som faktiskt fungerar, för vem och under vilka förutsättningar.
Samma gap syns i kommunerna. AI-användningen ökar, men endast 21 procent har en formell AI-plan och användningen är fortfarande främst koncentrerad till dokumentation och stödprocesser snarare än kärnverksamheten.
Här finns en tydlig jämlikhetsrisk. Kommuner och regioner har olika tillgång till data, resurser och kompetens, inte bara teknisk expertis, utan förmågan att kritiskt bedöma AI möjligheter, begränsningar och konsekvenser. Om varje organisation ska klara omställningen på egen hand riskerar tillgången till säker och effektiv AI att avgöras av var i Sverige du bor.
AI-utvecklingen accelererar. Evidensen, kompetensen och styrningen måste hinna i kapp.
Därför måste vi vända på frågan. I stället för att börja med ”Vad kan AI göra?” bör vi fråga: Vilket problem ska AI lösa, för vem, under vilka förutsättningar, och hur vet vi att det faktiskt blev bättre?
AI är därför inte bara en teknikfråga. Det är en fråga om forskningspolitik, styrning och jämlikhet.
Sverige måste tänka om kring AI
Fem förändringar krävs för att omsätta AI-utvecklingen i verklig samhällsnytta.
1. Börja med samhällsproblemet, inte tekniken. Offentliga AI-satsningar ska utgå från ett tydligt behov: vilket problem ska lösas, för vem och vilken mätbar förbättring ska AI åstadkomma? AI ska vara ett verktyg, inte ett mål.
2. Matcha AI-investeringarna med implementeringsforskning. Satsningar på modeller, datorkraft och infrastruktur måste följas av forskning om hur AI fungerar i komplexa verksamheter, och vilka effekter och risker som uppstår.
3, Kräv evidens, inte fler isolerade pilotprojekt. AI måste följas över tid. Förbättras hälsa, kvalitet, arbetsmiljö och resursanvändning, och minskar eller ökar ojämlikheten? Utan uppföljning vet vi inte om AI skapar verklig nytta.
4. Bygg AI-kompetens inte bara AI-system. Vård och välfärd behöver kompetens att förstå AI möjligheter, begränsningar och konsekvenser. Annars riskerar skillnader i kompetens och kapacitet mellan kommuner och regioner att skapa en ny digital ojämlikhet.
5. Bygg en nationell kunskapsinfrastruktur för AI. Kommuner och regioner ska inte behöva uppfinna hjulet var för sig. Sverige behöver en gemensam kunskapsbas för AI-lösningar, evidens, effekter och risker samt gemensamma modeller för uppföljning. EU AI-förordning sätter ramarna. Sverige måste bygga kunskapen om vad som fungerar, för vem och under vilka förutsättningar.
Sverige har investerat stort i att utveckla AI. Nu krävs samma kraft i evidens, kompetens och styrning.
Målet ska inte vara att införa mest AI snabbast, utan att använda rätt AI där den skapar verklig nytta. Det som fungerar ska skalas, det som inte fungerar ska stoppas.
Sarah Wamala Andersson, professor, hälso- och välfärdsteknik, Mälardalens universitet. Expert, Scientific Advisory Board, WHO Europe.
Néna Roa Seïler, forskare och expert, Människocentrerad teknik, Mälardalens universitet
Maria Hägglund, professor, implementeringsforskning med särskilt fokus på e-hälsa och hälsoinformatik, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Ordförande, Svenska forskarnätverk för Digitalvård
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
