
Bankskatt, beredskapsskatt och miljardärsskatt i all ära. Men de riktigt stora pengarna för vanliga lönearbetare finns att hämta i avtalsrörelsen.
Det är knäppt hur mycket uppmärksamhet de stillsamma regeringsförhandlingarna får i förhållande till den pågående avtalsrörelsen. Visst är det viktigt vilka partier som styr vårt land, men tittar man på plånboken och den ekonomiska jämlikheten har den nuvarande och de kommande avtalsrörelserna större chans att ge mer till fler.
Förra veckan fick jag kännedom om en forskningsstudie som den Stockholmsbaserade nationalekonomiprofessorn Horng Chern Wong genomfört på franska industriarbetare. Där visar han att industriarbetarna bidrar med 34 procent mer värde till företaget de jobbar på än vad de får betalt för (!). När jag konsulterar mina kollegor på tankesmedjan Arena Idé säger de att siffran inte sticker ut på något vis. Produktiviteten i offentlig sektor är svårare att mäta, men i privat sektor kan man anta att motsvarande siffra, i hela västvärlden, ligger mellan 20 och 40 procent.
Ökad förhandlingsstyrka
Här finns det alltså (nästan gratis) pengar att hämta. För en industriarbetare med en lön på 36 000 kr i månaden innebär detta i reda pengar att lönen skulle kunna vara mellan 7 000 och 14 000 kr högre. Just nu går de pengarna i stället till företagens vinster.
I den svenska politiska debatten hörs då och då krav på ökad beskattning av de allra rikaste. I första maj-tågen och i klimatdemonstrationer finns skyltar med budskapet ”Tax the rich”. Såklart ska vi ha ett skattesystem där man bidrar efter bärkraft. Men frågan är om det inte vore minst lika framkomligt att se till att arbetares och tjänstepersoners löner återspeglar det värde man skapar på sitt jobb.
Så, vad krävs då för att man ska kunna hämta hem de 7 000 till 14 000 kronorna varje månad? Jo, en ökad förhandlingsstyrka. Att fler på arbetsplatsen är medlemmar i den lokala fackklubben.
För exakt 20 år sedan fattade den nytillträdda Reinfeldtska moderatregeringen beslutet att ta bort skattereduktionerna för medlemsavgiften till facket och till a-kassan. Fackens medlemsantal gjorde därefter ett hopp nedåt. Förhandlingsstyrkan avtog något.
Ett enkelt första steg
Centern är troligen ointresserade av förslag som förbättrar löntagares villkor, men övriga partier i den nya rödgröna majoriteten borde ha Wongs franska studie för ögonen. Om de vill förbättra människors livsvillkor är ett enkelt första steg att rulla tillbaka Reinfeldtregeringens tjugo år gamla beslut.
Inget dramatiskt kommer att ske över en natt. Men steg för steg, avtalsrörelse för avtalsrörelse, kan löntagare närma sig att få ut en ersättning som motsvarar deras arbetsinsats.
”Tax the rich” låter handlingskraftigt, men kanske borde vänstern fokusera lite mindre på kapitalskatter och mer på facklig organisering och förhandlingsstyrka?
Silvia Kakembo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
