Det ekonomiska sammanbrottet förra året illustrerar varför finanssektorn inte kan ges helt fria tyglar. Det är blodomloppet i ekonomin. Om det upphör att fungerar blir det som nu recession eller i värsta fall depression. I slutändan måste staten gå in och rädda systemet och ta kostnaden för de ekonomiska obalanserna.
Mona Sahlins linjetal i lördags var startskottet för ett intensivt politiskt år. Hon spetsade in sig på det som är hennes styrka och samtidigt de borgerligas svaghet: jämställdhet. Med de många konfliktlinjer som finns kan den bli en het valfråga. Frågan är om Fredrik Reinfeldt antar utmaningen.
Var gränsen ska gå mellan privat och offentligt i välfärdspolitiken kräver analys och eftertanke. När det gäller skolan är relationen problematisk. Vinster genereras ofta genom "effektiviseringar" eller besparingar på allt från personal till matsalar. Det är hög tid att utvärdera de nya modellerna i den offentliga sektorn.
Alliansen förnekade att de skulle privatisera och sälja ut offentlig verksamhet. Men väljarna har vilseletts och det döljs bakom en ridå av nyspråk. Regeringen borde sluta snacka bullshit om "valfrihet" och "tillgänglighet" och "kvalitet" och i stället utvärdera privatiseringarna.
För sju månader sedan satte vapenvilan mellan Israel och Hamas stopp för slakten av civila i Gaza. Men den israeliska arrogansen har inte upphört. Är EU och USA, till skillnad från alla andra gånger, beredda att öka trycket mot Israel bortom verbala fördömanden?
Det ser ljusare ut för statsfinanserna än beräknat. Därför vill M skjuta till pengar till kommuner och landsting. Men behovet eller det ekonomiska läget kan inte ha varit främmande för Reinfeldt och Borg innan semestern. Moderaterna har dragit fram esset i rockärmen inför sin sista stora budget före valet.
Fler trupper ökar inte säkerheten i Afghanistan. Universella mänskliga värden nås inte med krig. President Karzai vill ha en politisk lösning och är beredd att förhandla med talibanerna. Det verkar otäckt och förödmjukande. Men en militär eskalering är mer skrämmande.
Antingen förstår Timbrohögern eller så vill de inte se detta: det offentliga har ett ansvar för kultur och fritid, det hänger ihop med hälsa, medel- livslängd och välstånd. Men de abstrakta sambanden fungerar inte i nyliberalernas extremt teoretiska och ekonomistiska syn på samhället och människan.
Att Marianne Samuelsson får lämna landshövdingsposten handlar mer om att hon har uttryckt sig klumpigt än om att hon skulle ha agerat fel i sakfrågan. Någonstans på vägen har indignationen över hennes agerande tappat relevans - den borde handla om hur strandskyddet ska hanteras och när undantag från lagen ska vara okej.
Storbritannien lanserar ett förslag om att nyanlända ska testas i språk och "brittiskhet". Idén liknar FP:s språktest och M:s svenskkontrakt. De har gemensamt är att de går för långt för att vara värdiga ett demokratiskt land: i stället för att främja jämlikhet främjas likhet.
Sjukskrivningarna har gått ned och regeringen är nöjd. Men det är kortsiktigt tänkt. Samhällskostnaderna blir höga om folk inte har råd att sjukskriva sig, inte ens om en pandemi bryter ut. Dålig sjukpenning, som kan öka smittspridningen, kan därför visa sig livsfarlig.
Otaliga medieinslag har det senaste året fokuserat på Mona Salins ledarskap. Hennes personliga egenskaper snarare än själva politiken. Många av oppositionens problem är hemlagade. Men hur mycket beror på skicklig negativt spin och en mediebild som bara förstärker förutfattade meningar?
Stödet för SD ökar och människor upplever att främlingsfientligheten breder ut sig. Men forskning visar att svenskar har blivit mindre främlingsfientliga. De etablerade partierna måste vara tydliga med sin egen politik snarare än att spela på SD:s planhalva.
Almedalen dignar under diskussioner om klimat och/eller miljö. Men skrapar man lite på ytan är det märkbart tunt på innehåll bakom miljöfernissan. Dagens politik och förslag till lösningar räcker inte för att förhindra det hotande klimatsammanbrottet.
När det gäller den globala ekonomiska krisen ska man inte ropa hej förrän man är över bäcken. Och vi är inte där än. Och innan dess måste vi göra något åt arbetslösheten. Så kan ett antal ekonomiska seminarier i Almedalen i Visby sammanfattas.
