Sedan början av 90-talet har knappt något hänt med lönegapet mellan könen. Fortfarande tjänar kvinnor i genomsnitt 93 procent av vad män tjänar när faktorer som utbildning, erfarenhet, ålder och yrke räknas bort. Till det kommer att kvinnodominerade yrken har lägre löner än mansdominerade dito.

Detta är fakta. Som bland annat finns att läsa i en bilaga till regeringens budgetproposition. Bilagan har döpts till "Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män". Den borde i stället heta "Ingen ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män".

Lönegapet är inte en fråga om höger eller vänster, om blå eller röd regering. Det är en fråga om politiskt intresse och om politisk handlingskraft. Inget av detta har någon av sidorna i svensk politik visat prov på än. Trots att de vet vad som behöver göras:

Delad föräldraförsäkring. "Risken" att en anställd är borta i ett halvår för barnledighet blir lika för kvinnor och män. Risken att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar deltid efter föräldraledigheten minskar. Risken att kvinnor missar befordringar och därmed löneökningar minskar. Risken att kvinnor får lägre pension minskar.

Rätt till heltid. Fortfarande har kvinnor i vård och omsorg samt handel svårt att få heltidsanställningar och därmed en hel lön att leva på. Hälften av de LO-medlemmar som jobbar deltid vill gå upp i heltid, men får ingen möjlighet. Det handlar inte om att det inte finns utrymme, utan om att kvinnor utnyttjas.

Öronmärk en del av statsbidragen till kommuner och landsting. Att löner ser ut som de gör är ingen slump, de förhandlas fram mellan arbetsgivare och fack. Dessa parter kommer av egen kraft inte kunna förändra det faktum att arbeten i offentlig sektor utförda av kvinnor värderas lägre. Kommunerna och landstingen behöver en tydlig markering från regeringen att lönerna ska höjas. Att det inte finns tillräckligt många privata alternativ, som är högerns mantra, är inte anledningen till lönegapet. Det är för att det finns sega föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt, vilket påverkar yrkesval och lönenivåer.

Kvotera kvotera kvotera. Eftersom det är politiker som sitter i kommuner och landsting och bestämmer över löner, måste partierna kvotera alla platser lika mellan kvinnor och män. Eftersom det är facken som är politikernas motparter och förhandlar om löner, måste facken kvotera förtroendeposter lika mellan kvinnor och män. Eftersom näringslivet är en av arbetsmarknadens parter och en maktfaktor i samhället, måste platserna i bolagsstyrelser kvoteras lika mellan kvinnor och män. "Det finns inga rumsrena argument kvar till varför det ser ut som det gör."

Historien talar klarspråk: män premierar män premierar män. Det går inte längre att invänta en "utveckling" som inte kommer. Nu krävs kvotering och lagstiftning.