Nederlagen för socialdemokratiska och andra vänsterpartier i hela Europa har utlöst en viktig diskussion. I böcker, på nätet och i tidskrifter ställs frågan om riktningen för framtiden. I ljuset från den här idédiskussion framstår Mona Sahlin som klart kreativ.
Iraks befolkning har inte på något sätt gynnats av den sju år långa amerikanska närvaron. Mellan 100 000 en miljon civila har dött, flera miljoner drivits på flykt och vardagslivet präglas av bristande infrastruktur, våld och ständig beredskap för mer våld.
SR:s utfrågningar av partiledarna är över. Utfrågningarna förstärkte, på ett olyckligt vis, valdebattens karaktärsdrag: att skatterna har blivit huvudfråga – mitt i en kris med massarbetslöshet – och att regeringens politik sedan 2006 döljs.
När politiker börjar behandla medborgare som kunder leder det till en kommersialisering av synen på samhällets uppdrag. Vi behöver en ordentlig politisk debatt om vad högern och vänstern i Sverige lägger in i ordet medborgare.
Socialdemokraternas utspel i förra veckan om butler i tunnelbanan förtjänar att bli utskrattat. Men ambitionen är riktig: Att identifiera människors behov och befria henne genom att möta dem. Där sviker den borgerliga majoriteten i Stockholm.
Nästa Labourledare heter Miliband i efternamn. De andra kandidaterna är i praktiken chanslösa när de två bröderna David och Ed Miliband står mot varandra. Man kan ana ett Kain- och Abeldrama i den brittiska vänstern.
De rödgröna får dagligen sin regeringsförmåga ifrågasatt på nyhetsplats, medan de borgerligas medieförtroende förblir oförändrat trots upprepade "snedsteg". Var är granskningen av regeringen och deras politik?
Wikileaks har under sommaren skapat oro i medieindustrin: är verksamheten ett hot mot journalistiken eller helt enkelt den ”nya journalistiken”? Hypen och rädslan avslöjar nyhetsjournalistikens egen kris. I synnerhet dagstidningarnas.
Drömmen om vad EU hade kunnat innebära var reell för Europas romer. Mer öppenhet, drägliga livsvillkor för alla medborgare, slut på diskrimineringen. Av dessa drömmar blev ingen verklighet. I stället mer förföljelse, stärkt rasism, ökad populism.
2006 gick de borgerliga till val på att vara ett alternativ till det "etiska moras" man ansåg representerades av Socialdemokraterna. Facit visar att den borgerliga regeringen varken visat sig mer hedervärd än Socialdemokraterna, eller gjort politik av sina förbättringsförslag.
Mona Sahlin och Socialdemokraterna inledde sin valrörelse i Tantolunden på Södermalm i går. I praktiken är det nu dött lopp mellan blocken. Seger eller förlust? Succé eller fiasko? Allt är möjligt för Mona Sahlin 2010.
Den här ledaren är skriven innan Mona Sahlin håller sitt tal i Almedalen på torsdagkvällen. Jag hoppas att hon litar på att väljarna har uppfattat alla konkreta förslag som de rödgröna har lagt och ägnar sin timme åt att ingjuta mod och hopp. När ni läser det här vet vi om hon gjorde det.
Sven Otto Littorin kastar in handduken i ett läge när arbetsmarknadspolitiken är viktigare än någonsin. Man kan förmoda att Littorin i praktiken fått ta skiten för Anders Borgs nationalekonomiska teorier. Nu borde debatten handla om de större mänskliga tragedier som väntar.
Långtidsarbetslöshet är så gott som omöjligt att ta sig ur på egen hand. För alliansen är arbetslöshet och ohälsa individuella frågor – strukturer låtsas man inte om. Den politiken är ohållbar.
Ungdomsarbetslösheten är inte den enorma utmaning den utges för att vara. Det hindrar inte Socialdemokraterna från att dra stora växlar på statistiken, trots att de är medvetna om skevheten bakom siffrorna. Det är ohederligt.
