Socialdemokraternas partiledning sitter fast i 90-talets politiska strider, arbetssätt och idéer, vilket hämmar förnyelsen. Politisk debatt och samhällsekonomiska villkor har förändrats radikalt sedan dess, skriver Lena Sommestad, professor och tidigare miljöminister.
Partier med starka ledare blir lättare valvinnare. Paradoxalt är detta en svaghet när denne ska ersättas. Populära partiledare kan skapa ett kortvarigt intresse för politiken, men är i det långa loppet en fara för partiers identitet, skriver Marie Grusell och Lennart Hast vid JMG.
Det rödgröna samarbetet skapades uppifrån. Till nästa val kan de välja att vara det lyssnande svaret på alliansens toppstyrda och svepande politik – ett regeringsalternativ som växer underifrån, en folkrörelse för maktskifte, skriver frilansjournalisten Erik Wiklund.
”Vad är det som får en människa att välja en viss pyttipanna av tre stycken som ligger där i frysdisken? Det är där politik börjar”, har Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann filosoferat. Så är det nog. Men det är inte där den borde börja, skriver Gustav Fridolin, riksdagsledamot för Miljöpartiet
Socialdemokraternas retorik hängde inte ihop med politiken – (S) köpte den borgerliga politiken på flertalet områden, samtidigt som man gick i polemik mot den, skriver Mikael Feldbaum, medlem i S-föreningen Akademikersossarna.
De ödsliga industriruinerna i Grängesberg och Långshyttan är lika mycket rekordårens baksmälla som betongkolossernas Frölunda och Tensta, skriver Daniel Swedin, medievetare och skribent.
Varför intressera sig mer för medelklassen? För att förstå varför människors syn på det goda samhället blir mer och mer begränsad till det som händer nära en själv, skriver Johanna Palmström, frilansskribent och författare.
Det brutala systemskifte som nu kommer fullbordas kan inte ”återställas” med ett nätt paket i oktober 2014. En socialdemokrati och en vänster som inte söker sig utanför riksdagens plenisal och pressrum för att hitta den politiska pulsen blir irrelevant, skriver vänsterpartisten Ali Esbati.
Socialdemokraternas brist på sammanhängande berättelse om Sverige, arbetet, välfärden och livskvaliteten gör oss till ett otydligt parti som vill vara både det nya och det gamla arbetarepartiet samtidigt, fast ingetdera alltför mycket, skriver Kajsa Borgnäs från Arbetarörelsens Tankesmedja.
Efter valförlusten 2006 uteblev (S) förnyelse. Partiet gjorde inte sin läxa att formulera en politisk vision för framtiden. I stället fortsatte man att förhålla sig till de borgerliga, genom att lova antingen lite mindre eller lite mer, men aldrig något nytt, skriver journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen.
Hur ska vi förstå de gröna och bruna framgångarna i valet? Två tankefigurer kommer att börja cirkulera – ett motsatspar mellan det gröna och det bruna som fångar den nya politiska situationen. Det skriver Karl Palmås, forskare och grön debattör.
Socialdemokraterna måste bli bättre på att formulera konkreta mål för ett medellångt perspektiv. Alltför ofta har det medellånga perspektivet ersatts av kortsiktiga, dagspolitiska utspel och visionära men till intet förpliktigande språkblomster, skriver Johannes Åsberg, idéhistoriker och socialdemokrat.
Till Jimmie Åkesson: Vi delar land du och jag, ditt och mitt Sverige. Jag kom till ditt Sverige 1992. Du minns säkert det året, det var då Lasermannen fångades, nydemokraterna satt i riksdagen och flyktingförläggningar brändes ner, skriver Lejla Hastor, socialdemokrat engagerad i internationella frågor.
Det rödgröna samarbetet har inte levererat och jag är övertygad om att det var fel att först gå in i ett samarbete och först därefter definiera den egna politiken, skriver Niklas Nordström, PR-konsult och före detta SSU-ordförande.
Det var inte enbart ett val vi förlorade – vi har förlorat under mycket, mycket lång tid. Socialdemokratins största problem i dag är att vi inte upplevs som relevanta. Det måste bli ändring på det nu, skriver Marika Lindgren Åsbrink, socialdemokratisk bloggare och fritidspolitiker i Sundbyberg.
