Omsvängningen av den svenska migrationspolitiken är kanske som mest tydlig på medborgarskapsområdet.

Vem ska få vara medborgare i Sverige? Den frågan är helt grundläggande för vilket land vi vill vara.

Ska vi vara ett öppet land, som det är möjligt att bli medborgare i? Eller ett mer slutet land, där vägen till medborgarskapet är lång och innehåller olika hinder, som språktester och olika kunskapsprov? Ska medborgarskapet gälla lika för alla, eller ska det villkoras en svensk etnicitet?

Förra veckan röstade den nyvalda riksdagen igenom en ändring av grundlagen som gör det möjligt att besluta om att frånta någon det svenska medborgarskapet om hen fått medborgarskapet genom ”oriktiga eller vilseledande uppgifter eller genom annat otillbörligt handlande”, eller om hen dömts för brott som ”allvarligt skadar Sveriges vitala intressen”.

Det är en grundlagsändring som riskerar att leda till godtycklighet, som en rad remissinstanser påpekat. Och otrygghet.

En tillbakagång

En gång i tiden var Sverige ett av de länder som hade de mest liberala medborgarskapslagarna. Enligt Migrant Integration Policy Index, som Sverige brukar toppa, gör den förlängda väntetiden för medborgarskap, från minst tre år till minst fem år, Sverige till ett exempel på backsliding, en tillbakagång i integrationen.

Grundläggande för den politik som placerade Sverige på integrationstoppen (trots att integrationen verkligen inte är perfekt) var insikten om att medborgarskapet ska ses som en förutsättning för integration, snarare än betraktas som slutmålet med integrationen, integrationens ”krona”. Forskning visar att invandrade som blivit svenska medborgare både har en högre sysselsättningsgrad och ett högre valdeltagande.

Förändringarna av de svenska reglerna för medborgarskap har sålts in med orwellianskt språkbruk, att göra det svårare att bli medborgare ”ökar värdet” av det svenska medborgarskapet, har det hetat. I stället är det tvärtom.

Minskat i värde

För alla svenska medborgare som har dubbelt medborgarskap har det svenska medborgarskapet minskat i värde. Grundlagsändringen skapar i praktiken två kategorier av medborgarskap: ett starkt och ett svagt och villkorat, skriver Civil Rights Defenders.

Vi har fått en uppdelning i ett A och B-lag.

”Från att ha varit en trygg tillhörighet blir det en potentiellt villkorad status, där politiskt oönskade eller påstått illojala medborgare kan uteslutas” skriver Pieter Bevelander, föreståndare för Malmö Institute for Migration Studies (MIM), och Anders Neergaard, föreståndare för Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (Remeso) vid Linköpings universitet på DN Debatt. De påminner om att fler än en miljon svenska medborgare kan beröras av lagändringen. Inte minst drabbas den stora gruppen svensk-iranier, som inte kan avsäga sig sitt iranska medborgarskap.

En miljon svenskar som från och med nu leva med insikten om att de kan förlora sitt svenska medborgarskap. Vardagen villkoras, grundtryggheten försvinner, Sverige kan inte längre lika självklart räknas som hemma. Det är ett Sverige vi inte ska vänja oss vid.

Lisa Pelling