Agna Besilja. Foto: privat.

Det är naturligt att Vänsterpartiet vill ha mer inflytande. Men att stå utanför regeringen är inte detsamma som att vara en dörrmatta. Jag önskar vi rödgröna kunde fokusera mer på vad vi vill åstadkomma – tillsammans, skriver Agna Beslija.

Jag har tänkt en del på debatten om Vänsterpartiets roll i svensk politik. Framför allt på hur partiets tidigare samarbeten med Socialdemokraterna allt oftare beskrivs som att V skulle ha varit en dörrmatta.

Jag tycker att det är en ganska märklig beskrivning. Inte för att Vänsterpartiet ska slippa diskutera sina tidigare vägval, eller för att partiet inte ska kunna kräva större inflytande framöver. Men för att vi riskerar att glömma vad parlamentariskt inflytande faktiskt innebär och vilken skillnad det kan göra.

Vänsterpartiet har genom åren varit med och förhandlat fram politik, flyttat fram positioner och satt gränser för vad en regering kunnat genomföra. Sommaren 2021 såg vi det tydligt när partiet satte stopp för förslaget om fri hyressättning i nyproduktion. Det var ett konkret exempel på att parlamentariska mandat spelar roll, även när man inte sitter i regeringen.

Utan ministrar betyder inte utan makt

Att kompromissa är inte detsamma som att ge upp. Att förhandla är inte att vara en dörrmatta. Och att stå utanför regeringen betyder inte att man står utan makt.

Men jag tycker att vi har fastnat lite för mycket i diskussionen om vem som ska få sitta vid regeringsbordet och lite för lite i frågan om vad som faktiskt står på spel.

För vad kommer ytterligare fyra år med Tidöpolitiken att kosta?

Vi har redan sett vad den politiska riktningen innebär för människor omkring oss. Vi har sett klasskamrater, arbetskamrater och människor som byggt sina liv här, som lärt sig språket, arbetat, etablerat sig och blivit en del av våra samhällen, tvingas lämna landet. Vi har sett hur människor som gjort allt det där vi brukar säga att man ska göra ändå inte kan känna sig trygga med att få stanna.

Vi har också sett hur människor får allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Hur kön till organisationer som delar ut gratis matkassar växer. Hur barnfamiljer behöver hjälp med det mest grundläggande. I Malmö köar tusentals människor för gratis mat. I Värnamo har behovet av matkassar hos Hela Människan ökat från 20 till 70 i veckan på tre år.

Det handlar om jämlikhet

Det här är inte abstrakta politiska diskussioner. Det är människors liv. Och någonstans här tycker jag att vi behöver hitta tillbaka till vad den politiska vänstern faktiskt är till för.

För mig handlar socialdemokratin i grunden om en ganska enkel idé: människors möjligheter i livet ska inte avgöras av vilken familj man föds i, hur mycket pengar ens föräldrar har eller vilken sida av ett lands gräns man råkar vara född på. Klassamhället är inte en naturlag. Ojämlikhet är inte ett tillstånd vi bara ska acceptera.

Det är därför vi bygger en stark välfärd. Därför vi organiserar oss fackligt. Därför vi försvarar människors rätt till trygga arbeten, bostäder och en rimlig levnadsstandard. Och därför solidaritet måste vara mer än ett fint ord i ett partiprogram.

Jag tror att det är viktigt att förstå vad som står på spel när vi diskuterar hur en framtida regering ska formas. Det handlar inte bara om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet. Det handlar om vilken riktning Sverige ska ta och vilka människor som får betala priset om vi misslyckas med att åstadkomma en förändring.

Jag har full förståelse för att Vänsterpartiet vill ha större inflytande. Det är rimligt att ett parti som har väljarnas mandat också vill kunna omsätta det i konkret politik. Jag tycker inte heller att man ska skriva under överenskommelser som saknar tillräckliga garantier eller nöja sig med löften som aldrig blir verklighet.

Sluta kritisera andras strategier

Men vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vänsterpartiet har haft ett betydande politiskt inflytande tidigare, och partiet kan samtidigt vilja ha mer inflytande framöver. Det ena tar inte ut det andra.

Jag skulle önska att vi kunde lägga lite mindre energi på att beskriva varandras tidigare politiska strategier som misslyckanden och lite mer på att prata om vad vi faktiskt vill åstadkomma tillsammans.

För det finns människor som inte har råd med ytterligare fyra år av politisk osäkerhet. Det finns barnfamiljer som redan vänder på varje krona, människor som riskerar att förlora sin trygghet och arbetstagare som behöver en politik som stärker deras ställning, inte försvagar den.

Vi har inte råd att låta diskussionen om positioner bli viktigare än diskussionen om politikens innehåll.

Det är inte för ministerposterna vi engagerar oss politiskt. Det är för att människor ska få bättre liv. För att klasskillnader ska minska, välfärden stärkas och för att ingen människa ska behöva stå ensam när samhället sviker.

Det torde ändå vara där vi borde börja.

Agna Beslija, fackligt aktiv i Handels och fritidspolitiker för Socialdemokraterna. Ordförande för Araby S-förening.