Men Vänsterpartiet verkar ha bestämt sig.

Vi har just passerat en vecka då svensk politik tycktes ha förvandlats till ett upphandlingsförfarande. Centern tog in offerter från båda de tänkta regeringsbildarna och landade de till sist i att även i fortsättningsvis ha Magdalena Anderssons pitch som sitt förstahandsval.

Under veckan har Vänsterpartiets megafoner kablat ut att hela processen inom Centern egentligen var riggad. Egentligen ville Centern hela tiden gå åt höger. Alla löften i valrörelsen var lögn. Och visst, hade Thand Ringqvist valt en regering som kräver stöd av Sverigedemokraterna hade det varit en monumentalt svek. Säkert fanns det de som förordade en sådan linje. Enligt envisa rykten Thand Ringqvist själv.

Men riggat var det alltså inte.

Har inte velat förhandla

Nu är läget tillbaka på ruta ett. Exakt det samma som dagen efter valet i september.

För Vänsterpartiet kräver fortfarande att få ingå i den regering de ska rösta på. Det är inget orimligt krav, men man har ändå trott – och hoppats – att firma Dadgostar och Gabrielsson förr eller senare skulle inse att alternativet till en rödgrön regering de inte ingår i är en ny Tidöregering. Antingen genom att Centern byter sida, en fara som nu alltså i alla fall tillfälligt är undanröjd, eller också genom ett extra val.

Och ska man ta Vänsterpartiets ledning på orden så föredrar de fortfarande extra val.

Partiets anhängare i sociala medier har under veckan också hävdat att Vänsterpartiet inte kan släppa sitt krav, för då har de inget skarpt att förhandla med när det ska pratas sakpolitik. Problemet är bara att V inte vill prata sakpolitik förrän de vet att de får ministerposter.

Det blir ett moment 22.

Måste prata med varandra

Det vi får hoppas på nu är att de i alla fall inleder förhandlingar. Och kanske är det vad Vänstern öppnat för. Innan Centern bestämde sig sade Ida Gabrielsson att de var redo att förhandla så snart Centern hade bestämt sig för det rödgröna laget.

Frågan är om det erbjudandet om samtal gäller även om V inte är säkra på att få vara med i regeringen.

Det är trots allt den avgörande frågan.

Nu har de ett par veckor på sig.

Senare i den här veckan ska riksdagen rösta om Ulf Kristersson som regeringsbildare. Han kommer att röstas ned. Därefter får Magdalena Andersson på nytt uppdraget att få ihop sitt lag.

Då finns det som det verkar bara två alternativ. Fortsatt högerpolitik eller en regering med S, Mp och C som regerar med stöd av Vänsterpartiet. Inte med det senare partiet som en dörrmatta. Det begreppet är också en del av propagandan. Ett parti som står utanför regeringen kan ha betydande inflytande över politiken. Det vet vi. Det hade Sverigedemokraterna under Tidö, och det skulle de få om det blev en ny Kristerssonregering där även C ingår.

Så frågan om vilken rödgrön politik det blir ligger helt öppen. Men då måste partierna alltså sätta sig ned och prata med varandra.

Jesper Bengtsson