Debatt Partierna tycks helt ha missat svenskarnas stöd för EU.
Jag skrev för länge sedan en bok som hette Inte bara fosterlandet. Den gavs ut av SILC, dåvarande Folkpartiets biståndsstiftelse. Det var på den tiden som partiet var liberalt, stod för en generös biståndspolitik och inte hånglade med högerextrema nationalistpartier.
Boken pläderade för en icke-nationalistisk säkerhetspolitik. Redan då, 1996, argumenterade jag för att det var dags att överge ”fosterlandet” som utgångspunkt för svensk politik. I praktiken alltså att överge neutralitetspolitiken. Jag menade att vår säkerhet inte kan garanteras genom att skydda bara Sverige från olika hot, utan att säkerhet för oss bara kan skapas genom säkerhet för andra. Säkerhet på hemmaplan kan bara nås genom säkerhet i Europa.
Vision om nedrustning
I mitten på 1990-talet fanns en vision om nedrustning, ett demokratiskt Europa och fred, också med Ryssland. Berlinmuren hade fallit och Sverige hade gått med i EU och gjorde sitt bästa för att axla rollen som ett europeiskt land. EU-vänner drev på för ett fördjupat samarbete mellan länderna. Unionen utvidgades och stärktes. Hopp fanns, och det ställdes till mer EU och mindre nationalism.
Det är trettio år sedan. I dag har faktiskt de flesta svenskar kommit att identifiera sig också som européer. Och det är vi inte ensamma om. Enligt en EU-barometer från 2025 identifierar sig 75 procent av väljarna i EU-länderna som EU-medborgare. Dessutom är framtidstron stark: 62 procent ser optimistiskt på EU:s framtid.
Det är särskilt bland unga väljare som stödet växer för ett djupare europeiskt samarbete. I opinionsmätningar svarar unga väljare i betydligt högre grad än äldre att de kan tänka sig ett gemensamt europeiskt försvar, en gemensam finanspolitik och ett starkare EU-parlament med mer makt över medlemsstaterna.
Nationalism light
Detta verkar dock de svenska politiska partierna helt missat. I den nyss avslutade valrörelsen sades nästan ingenting om EU och på vilket sätt de olika partierna tänker hantera beslutsfattandet på europanivån. Efter en titt på valaffischerna klassificerade professorn i medie- och kommunikationsvetenskap, Orla Vigsö, årets affischer som ”nationalism light”.
Trots att det är ett faktum att lösningen på våra största politiska och ekonomiska utmaningar inte finns inom landets gränser, utan i ett djupare samarbete med resten av Europa, lyste alltså europaperspektiven med sin frånvaro i den svenska valrörelsen.
På många håll i EU är läget ett annat. Det federalistiska och paneuropeiska partiet Volt vinner framgångar i regionala val och har numera fem ledamöter i EU-parlamentet. I europaparlamentet samlar Spinelligruppen 90 ledamöter som jobbar för en reformering av EU-fördragen för att skapa ett federalt Europa. I styrelsen finns sex socialdemokrater, varav en är spanjoren Domènec Ruiz Devesa, som också är ordförande i organisationen Europafederalisterna.
Italiens förre premiärminister Mario Draghi, liksom Frankrikes tidigare premiärminister Gabriel Attal, som ställer upp i nästa års presidentval, har nyligen pläderat för ett federalt EU.
Men några svenskar förekommer inte i de federala sammanhangen. Ingen svensk EU-parlamentariker är med i Spinelligruppen. Och i Europafederalisterna, med medlemmar i 26 länder, saknas svenskt engagemang.
Visionen kan finnas i federalismen
Frågan om federalismen har inte stått på den svenska dagordningen på decennier. Snarare har ”f-ordet” använts som något att hota med. Ett skällsord som fått exemplifiera EU:s byråkrati och illustrera hoten mot svenskt självstyre.
Jag sökte efter orden ”federalism” och ”federation” bland alla motioner i Sveriges riksdag under 2000-talet. Jag fann en enda ledamot, Liberalernas Joar Forsell, som motionerat positivt om tanken på en europeisk federation under de senaste 26 åren (motion 2023/24:292 ).
Men jag tror att den vision som partierna just nu letar efter kan finnas i federalismen! De högerextrema och nationalistiska partierna erbjuder ingen vision och ingen berättelse om framtiden. De kommer att misslyckas eftersom de inte har någonting att erbjuda ett Europa som måste stå starkt i en värld där vi utmanas av Ryssland, Kina och USA. EU-länderna var för sig är för små för att klara av en globaliserad ekonomisk och industriell konkurrens, för att försvara sig mot rysk imperialism och för att möta ett opålitligt USA. Men tillsammans, i EU, är Europa en stormakt.
Inget folkhem på nationell grund
Tillsammans kan EU:s länder försvara sina värderingar, stå upp för en regelstyrd värld, skapa en stark ekonomi, klara klimatet och bygga ett starkt europeiskt försvar. Där ligger möjligheten och visionen.
Förr formulerades vision i vårt land som folkhemmet. Men det går inte att bygga ett folkhem på nationell grund. Det går däremot att skissa på en vision för en europeisk federation, som kommer att kunna leverera politiskt inflytande, säkerhet, en stark ekonomi och fortsatt välstånd till EU:s 450 miljoner medborgare.
Nationalismen är en bluff. Visionen står att söka i Europa!
Lars Jederlund
Författare, opinionsbildare, aktuell med boken Vägen till Europas förenta stater
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
