I veckan misslyckades EU:s utrikesministrar – återigen – med att komma överens om sanktioner mot Israel. Men det största hindret är inte enskilda medlemsländers motstånd, säger en tidigare EU-ambassadör till de palestinska områden.
Sedan lång tid tillbaka har förslag om sanktioner mot Israel, med anledning av Gazakriget, legat på ministrars och tjänstemäns bord inom EU:s institutioner. Men än så länge har inga beslut fattats om några större sanktioner.
På tisdagen träffade så EU:s utrikesministrar igen. Efter att Orbán röstats bort fanns det de som förutspådde att det skulle kunna gå att få tillräckligt stort stöd bland medlemsländerna för att häva handelsavtalet med Israel, som ger landet tullfri tillgång till hela EU:s marknad. Tyskland och Italien är de länder som är betydelsefulla, på grund av sin storlek. Och Italiens premiärminister Georgia Meloni sade nyligen upp försvarspakten med USA, mitt under kriget i Mellanöstern, så det bedömdes att Italien kanske kunde svänga.
Kunde inte enas
För att häva den del av associationsavtalet som rör handel med Israel räcker det nämligen med kvalificerad majoritet i rådet, det vill säga 15 av 27 medlemsländer som representerar 65 procent av befolkningen. Om Tyskland eller Italien skulle säga ja till sanktionen skulle den alltså gå igenom. Men så skedde inte heller denna gång.
För Alvaro Oleart, forskare i statsvetenskap vid Université Libre de Bruxelles, handlar svårigheterna att enas om sanktioner i grund och botten om synen på Israel.
– EU-länderna har historiskt sett varit väldigt positiva till Israel. Under 1960-och 70-talen var man något mer kritisk, men sedan dess är de flesta EU-länderna mer positiva. Det beror framför allt på att Israel ses som en europeisk utpost, säger Alvaro Oleart.
Sven Kuhn von Burgsdorff är pensionerad diplomat, som under sina sista år som EU-diplomat – fram till sommaren 2023 – tjänstgjorde som EU:s ambassadör i de palestinska områdena. Han tillhör en grupp på knappt 400 tidigare diplomater som undertecknat ett upprop till EU om att häva handelsavtalet med Israel. Han säger att ”elefanten i rummet” som hindrar sanktioner är USA.
– Det beror för de flesta EU-länder främst på relationen till USA, och EU:s rädsla att stöta sig med Trump. Det handlar för det första om hotet om höjda handelstullar för EU till USA. Den andra delen handlar om USA:s bristande stöd till Ukraina. Trots att EU är den största givaren till Ukraina ekonomiskt bedömer EU att vi behöver USA vid vår sida för att ha en avskräckande effekt på Putin. Den tredje delen handlar om Nato. Trump har redan antytt att han vill lämna Nato och hotat att invadera Grönland. Många EU-länder tvekar att införa sanktioner mot Israel eftersom Nethanyahus regering är USA:s närmsta allierade i Mellanöstern, säger Sven Kuhn von Burgsdorff.
EU-kommissionen spelar roll
Både medlemsländernas inställning och EU-kommissionens hållning påverkar hur starkt trycket på sanktioner blir, säger Alvaro Oleart,
– Kommissionen spelar roll dels därför att de har en röst i ministerrådet, dels för att det är de som lägger fram de förslag som rådet diskuterar. Det som är tydligt är att den nuvarande ordföranden, Ursula von der Leyen, är personligen allierad med Israel.
Han säger också att Ursula von der Leyen har tagit ett större mandat än vad hon ska ha, vilket inkräktar på utrikeschefen Kaja Kallas roll.
– Borrel (den tidigare utrikeschefen, red. Anm) kunde ibland slå tillbaka mot ordföranden. Kaja Kallas däremot ”lyder” von der Leyen på ett annat sätt. Kallas har också en väldigt anti-rysk profil, det är den viktigaste frågan för henne, säger Alvaro Oleart.
Associationsavtalet mellan EU och Israel omfattar handel med varor för 43 miljarder euro. Till det kommer tjänster, där handeln motsvarar 28 miljarder euro varje år.
– Det är 70 miljarder euro totalt. Och för EU är avtalet inte så betydelsefullt; handeln med USA är värd 1,5 biljoner euro varje år som jämförelse. Men för Israel är det viktigt, då EU är Israels största handelspartner som står för en tredjedel av Israels handel. Därför har vi stort inflytande och en möjlighet att påverka.
Samarbete inom underrättelser
EU har alltså lite att förlora ekonomiskt på att häva handelsavtalet med Israel, menar Sven Kuhn von Burgsdorff. Det här trots att Tyskland är näst största exportör av militära produkter till Israel. Israel är själva en exportör av vapen till EU, där produkter för cyberkrigföring och mjukvara för spionprogram ingår. EU förlitar sig dessutom på underrättelserapporter från de israeliska underrättelsetjänsterna Mossad och Shin Bet när det gäller Mellanöstern. Vissa regeringsföreträdare är rädda att det här samarbetet skulle skadas om handelsavtalet hävdes.
– Att begränsa försvarssamarbetet med Israel skulle troligen försvåra utbytet av underrättelseinformation, till exempel uppgifter om terrorhot mot EU, svårare. Det här finns såklart i bakhuvudet hos vissa.
Sverige och Frankrike hade inför utrikesministrarnas möte lagt fram ett eget förslag om att införa högre tullar alternativt importförbud på varor från Israels illegala bosättningar. Kaja Kallas uppgav efter mötet att hon ska ta frågan vidare med handelskommissionären. Enligt Sven Kuhn von Burgsdorff är handeln med israeliska bosättningar i rent ekonomiska termer inte tillräckligt stor för att det ska få en betydelsefull effekt att stoppa den.
– Det handlar om runt 250 miljoner euro om året. Medan vissa menar att ett handelsförbud med bosättningar mest är en symbolisk gest skulle det , framför allt, vara en åtgärd för att leva upp till ICJ:s (Internationella domstolen i Haag) beslut från 2024 som säger att FN:s medlemsländer är förbjudna att stödja bosättningarna.
Dessutom är Israel, enligt associationsavtalet med EU, redan i dag tvungna att märka produkter som kommer från bosättningarna, och dessa ska inte åtnjuta tullfrihet.
Sven Kuhn von Burgsdorff tillägger att varje EU-land, enligt WTO:s regler, har möjlighet att stoppa handeln med bosättningar med hänvisning till säkerhet eller public policy. Så där krävs egentligen inget gemensamt EU-beslut.
EU-länder stöttar Israel av olika skäl
De enda länder som ideologiskt står nära Israel, av historiska skäl är enligt Sven Kuhn von Burgsdorff Tyskland och Österrike. Uttrycket staatsräson eller raison d’état brukar användas för att beskriva hur en stats säkerhet och stabilitet står över moraliska och juridiska intressen. I Tyskland har landets staatsräson kommit att förstås som ett oreserverat försvar av Israel , sedan ett beslut 2009 om att ingår i utrikespolitiken. Som EU:s största medlemsland spelar Tysklands relation till Israel också en viktig roll för EU:s politik gentemot Israel.
– I Tyskland har den politiska eliten, särskilt min generation, socialiserats in i tanken om att vi har ett moraliskt ansvar att skydda det judiska folket, på grund av våra brott under förintelsen, Det betyder att när det väl gäller kommer vi alltid att försvara Israel, även om det går emot internationell rätt.
De andra EU-länder som har motsatt sig sanktioner mot Israel gör det av ”oppurtunistiska” skäl, som Slovakien och Italien, menar Sven Kuhn von Burgsdorff. Men Melonis besked nyligen om att pausa försvarspakten med USA visar att motståndet mot Trump och Nethanyahu är stort i landet. Orbáns valförlust i Ungern är enligt honom ett tecken på att det kostar röster att stå alltför nära Trump och Nethanyahu.
– Så det är smart politik av europeiska politiker att visa sina väljare att de tar avstånd från Trump och Nethanyahu. Nethanyahu är dessutom en misstänkt krigsförbrytare, så det finns en internationell skyldighet att gripa honom, säger Sven Kuhn von Burgsdorff.
Det är också viktigt att EU skaffar sig ”strategisk autonomi”, det vill säga gör sig oberoende av USA, då man inte kan lita på Trump. På samma sätt behöver EU bli självständiga från Kina och Ryssland vad gäller kritiska råmaterial, såväl som vad gäller grön omställning av energi, teknik och produktion.
– Att begränsa eller stoppa handel med Israel är ett lågt pris för EU att betala om man ser till ekonomiska konsekvenser. Dessutom håller Israel på att bli allmer impopulärt i USA, särskilt bland demokrater men också bland många MAGA-väljare. Så för mig är det svårt att hitta några goda skäl till att inte vara hårda mot Israel.
EU:s hållning ett “nollsummespel”
Sven Kuhn von Burgsdorff har tjänstgjort som ambassadör i flera länder, som Kuba och Mozambique, men tjänsten i Palestina var “den mest komplicerade”. Han beskriver tiden där som ett ”uppvaknande”.
– EU har så goda relationer med Israel. Men jag var inte ambassadör till Israel utan till de palestinska områdena. Vi hade en delegation i Tel Aviv, men jag var stationerad i Östra Jerusalem. Våra delegationer hade olika målgrupper och emellanåt var vi oeniga i våra budskap. Jag framförde EU:s syn att vi ville se en tvåstatslösning, ett slut på ockupationen och att humanitär lag ska följas. Kollegerna i Tel Aviv arbetade för en starkare relation med Israel. Det blir ett nollsummespel. Det är problemet med EU:s hållning. Vi införde aldrig några sanktioner mot Israel för vi ville inte riskera vår goda relation med landet, säger Sven Kuhn von Burgsdorff.
Däremot är EU den största finansiären av den palestinska myndigheten, och de betalningarna ville man hålla uppe för att visa stöd för en tvåstatslösning. Det slutade med att EU var ”a payer, but not a player”, som han uttrycker det.
– Vi tillät oss att bli utnyttjade av Nethanyahu som lekte härska och söndra med EU.
Vad skulle krävas nu för att nå en vändpunkt och få EU att införa sanktioner?
– Vi är redan bortom det. För vad kan vara värre än det som hände mellan 9 oktober 2023 och tills nu, folkmordet. Hur många fler barn måste brännas ihjäl i tält för att europeiska ledare ska vakna upp och säga att det är nog? Jag har inget svar på det.
Alvaro Oleart tror att det som kan vända situationen är att medborgare fortsätter att protestera och sätta press på EU:s ledare. Han nämner medborgarinitiativet om att stoppa handelsavtalet med Israel som har fått över en miljon underskrifter i olika EU-länder.
– Om folk fortsätter att engagera sig kommer det sätta press på politikerna att göra något. Den enda strategin är att fortsätta engagera sig.
Dagens Arena har sökt utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Presstjänsten på UD har lämnat en skriftlig kommentar där de förklarar bakgrunden till initiativet med Frankrike. UD svarar dock inte på om initiativet ska ses som ett alternativ till att häva handelsavtalet. Andra stycket syftar på Sven Kuhn von Burgsdorffs uppgifter om att Sverige som WTO-medlem själva kan vidta sanktioner mot Israels bosättningar:
Regeringen ser med mycket stort allvar på den fortsatta illegala bosättningspolitiken och det ökande bosättarvåldet på Västbanken. Därför föreslog vi tillsammans med Frankrike nya åtgärder som syftar till att öka trycket på Israels regering att ändra sitt agerande på Västbanken, där situationen har försämrats kraftigt under de senaste åren.
Vi är måna om att agera inom EU och tillsammans med andra medlemsstater, då genomslaget och effekterna blir större så. Sverige har idag ingen lagstiftning som möjliggör nationella sanktioner mot tredjeland. Även om sådana möjligheter skulle finnas är Sverige ett förhållandevis litet land och sanktionerna får avsevärt större effekt när de beslutas gemensamt med andra länder, såsom när de beslutas tillsammans med EU:s övriga medlemsstater.
Elsa Persson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
