Den avgörande frågan är om presidenten kommer erkänna valresultatet i höst.
Enligt rapporter växer missnöjet med Trumps utrikespolitik i den amerikanska kongressen.
Det var väl ändå på tiden?
I går, fredag, var elva kongressledamöter, inklusive de två republikanska senatorerna Thom Tillis och Lisa Murkowski, på besök i Köpenhamn för att tala med Danmarks statsminister Mette Frederiksen. De ville visa att det finns ett annat USA än det presidenten just nu visar upp för omvärlden. Att Trumps närmast patologiska besatthet vid att utvidga USA:s territorium saknar brett stöd.
Enligt opinionsundersökningar skulle bara 17 procent av väljarna i USA stötta ett övertagande av Grönland och bara 2 procent ett väpnat angrepp.
Majoriteten verkar resonera mer som Jon Stewart konstaterade i veckan: ”Antingen kan vi angripa Grönland för att öka säkerheten för USA, eller också kan vi sätta oss ned med Danmark och andra länder i Europa och bilda en gemensam säkerhetsorganisation. Den skulle kunna heta Nato.”
Hot om ”intern fiende”
Och Donald Trump verkar stressad. I november är det mellanårsval och allt talar för att demokraterna kommer ta mandat nog att i alla fall få majoritet i representanthuset. Då kan de blockera mycket av det presidenten vill göra. Kongressen skulle då även kunna inleda en process för att ställa presidenten inför riksrätt. Han har konsekvent tänjt på gränserna för den amerikanska konstitutionen, så åtalspunkter saknas inte.
Då reser en avgörande fråga. Kommer Trump på något sätt att försöka stoppa valet i höst?
Mycket tyder på att svaret är ja.
Visserligen har hans stab hävdat att han skämtat de två gånger han sagt att det inte blir något val alls i höst, men känslan är att det varit testballonger, som ofta är fallet med Trumps utspel. Och hans tal om att USA måste sluta engagera sig i Europa för att i stället fokusera på den ”interna fienden” handlar om att ge bilden av en nationell krissituation. Det påstådda hotet från migrationen och i princip rent påhittade vänsterextremistiska grupper är ett slagträ som påminner om retoriken från andra auktoritära ledare som velat stärka sitt grepp. (Att det påminner även om Tidöministrars retorik kring Palestinademonstrationer och en del vänstergrupper är en pikant parallell i sammanhanget.)
Migrationspolisen ICE budget motsvarar svindlande 726 miljarder kronor över fyra år, större än många länders försvarsbudgetar och mer än nio andra federala säkerhetsmyndigheter tillsammans. ICE har till exempel fått större budget än FBI. Och den lyder direkt under presidenten.
Paramilitära ICE
Författaren och den säkerhetspolitiska experten Anne Applebaum är en av de som har varnat för att ICE både ser ut och beter sig som en paramilitär styrka. Trumps egna stormtrupper. Uppgiften tycks vara att gå in i demokratiska städer och delstater och skapa så mycket kaos att det uppstår ett motstånd, som i sin tur kan användas som ursäkt för att gripa in ännu hårdare.
Efter mordet på 37-åriga Renee Good talar Donald Trump om Minnesota på samma sätt som presidenter tidigare talat om skurkstater i tredje världen strax innan de blivit invaderade av amerikanska styrkor.
Mot den bakgrunden är Thom Tillis och Lisa Murkowskis uttalanden hoppfulla. De visar att det finns en gräns även för republikanerna. I alla fall för några av dem.
Men då reser sig nästa avgörande fråga: Har Trump lyckats ändra USA:s roll och politik så i grunden att det motståndet kommer för sent?
Svaret på den frågan får vi vänta på.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
