Bloggen

Arenagruppen söker en strategisk marknadsförare.

Tjänsten är på heltid och till en början ett års projektanställning. Personen kommer att jobba halvtid för hela Arenagruppen och halvtid för webbtidningen Dagens Arena och bör vara väl förtrogen med bägge verksamheterna.

Att marknadsföra Dagens Arena, som utökar och nystartar sin sajt i maj, innebär bland annat:

• Arbeta med Dagens Arenas hela webbstrategi för att maximera flöden och synligheter på andra webbsidor.
• Öka antalet prenumeranter till Dagens Arenas utskick.
• Sälja annonser till Dagens Arena.

 
Tjänsten innebär också att ha ett övergripande marknadsföringsansvar för Arenagruppen, vilket innebär:

• Ansvara för all digital marknadsföring.
• Redaktörsansvar för arenagruppen.se.
• Ansvara för nyhetsbrev och elektronisk försäljning.
• Ansvara för Arenagruppens närvaro på externa evenemang, så som kongresser och liknande.
• Ansvara för gemensam marknadsföring av hela verksamheten gentemot abonnenter och andra kontakter.

Sökanden bör ha en minst några års erfarenhet av liknande arbete och ha en för tjänsten relevant utbildning.

Skicka ditt cv och personligt brev till Nisha Besara senast den 23 april.

Dagens läsning är definitivt Alliansfritt Sveriges lilla analys av Herr Schlingmanns tal på moderatkonferensen i Göteborg! Ja, det finns egentligen inget mer att säga än läs!

Moderaterna har länge funderat kring hur partiet kan bryta sig in och skaffa sig förtroende i välfärdsfrågor, på samma sätt som man tog över den arbetsmarknadspolitiska agendan inför valet 2006.

När Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i dag talade inför partiets kommunpolitiker meddelade han att det är Moderaternas uppgift att “presentera en reformagenda för hur välfärdens medarbetare äntligen ska ges förutsättningar att tillsammans med medborgarna förbättra verksamheterna”. Ägarfrågan är inte viktig längre, menade Schlingmann, nu är det kvalité som gäller, och nya karriärmöjligheter för vårdpersonal.

Men inför höstens val är det inte lika lätt för Moderaterna att definiera en ond fiende som helst vill att all välfärd ska fungera dåligt, jämfört med hur man definierade ut Socialdemokraternas jobbpolitik 2006. Det är två decennier sedan Göran Persson var kommunalråd i Katrineholm.

Rekryteringsbehovet inom verksamheter drivna av kommuner och landsting de kommande åren är, enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), 75 000-80 000 personer. I dag är 80% av personalen kvinnor, samma kvinnor regeringen gång efter annan prioriterat bort under sin tid vid makten, samma kvinnor som tycks minst benägna att rösta för mer moderatmakt i Rosenbad.

Att tro att Kommunals medlemmar kommer strömhoppa till Moderaterna på löften om karriär säger en del om hur långt från verkligheten den moderata propagandamaskinen hamnat. Det som är kvar av Fredrik Reinfeldts valmaskin från 2006 har tappat perspektivet, desperat famlande efter något att avleda uppmärksamheten med. Moderaternas kommunpolitiker reser inte från sin rikskonferens med vinden i ryggen.

Marcus Uvell, opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv, skriver i dag på DN Debatt om Sverigedemokraternas väljare – ett ämne som aldrig verkar upphöra att intressera analytiker och kommentatorer. Där driver han tesen att de som röstar på SD är “frustrerade mittenväljare” och att dess sympatisörer i många avseenden är “som folk är mest”.

Förutom att de är lite mer främlingsfientliga än gemene man, förstås.

Den gode Marcus menar att politikerna gör oss alla en björntjänst när de “demoniserar” Jimmie Åkesson och company. Om vi verkligen vill undvika att SD kommer in i riksdagen i höst, skriver han, måste vi “göra upp med flera av de allra mest populära föreställningarna i svensk samhällsdebatt, föreställningar som SD exploaterar av egna syften”.

Vilka kan då dessa “populära föreställningar” vara? Enligt chefen på Svenskt Näringsliv präglas svensk samhällsdebatt av “tanken att politikens mål är att vi alla ska bli så lika som möjligt, att skillnader alltid är av ondo”. Andra idéer som påstås genomsyra debattklimatet – med negativa följder – i Sverige är att “politikerna kan, och borde, skydda svenska folket från de förändringar som följer med globaliseringen”.

Så blir en solidarisk välfärdsmodell och politik för jämlikhet en av anledningarna till SD:s (relativa) framgångar. Fenomenet känns igen från andra håll. När det handlar om att tolka Sverigedemokraterna avspeglar de olika förklaringarna mer än vanligt avsändarens egna tankar om vad som är fel med dagens Sverige:

Svenskt Näringsliv ser en jämlikhetssträvande politik som en av orsakerna bakom SD:s resultat. En del vänsterdebattörer, å andra sidan, menar i stället att SD går fram på grund av att socialdemokratin svikit sin bas hos arbetarklassen och gått högerut…

När det kommer till SD blir var och en blir salig på sin förklaring.

Anders Borg presenterar i dag 2010 års ekonomiska vårproposition. Väldigt lite är bra, men det är fint att Moderaterna verkar lämna partisekreterare Per Schlingmanns nyspråk bakom sig och i stället talar klarspråk om hur den förda politiken påverkar olika inkomstgrupper.

Under rubriken “Ekonomiska effekter av regeringens politik” på regeringens vårprop-webb kan man se, i fina staplar, att de tre svagaste ekonomiska grupperna gynnas minst. Borg vill dock få oss att tro att dessa grupper vinner på lång sikt, när “människor ändrar sitt beteende och får högre inkomst för att de börjar arbeta eller arbetar mer till följd av de ändrade reglerna”. Ja, det står precis så. Arbetslöshet är ju, som vi vet, ett beteendeproblem. (KBT kanske hjälper?)

Det är inget nytt att de fyra regeringspartierna är rätt kassa på att regera, men följande stycke, ordagrant saxat från samma webbsida, måste vara något slags rekord i låga ambitioner:

“Bedömningen av de långsiktiga effekterna av regeringens politik har inte ändrats på grund av krisen. Däremot kommer åtgärderna få fullt genomslag senare än vad som annars varit fallet. Flera indikatorer tyder på att politiken verkar i rätt riktning:

– sjukskrivningarna fortsätter att minska
– färre personer får sjuk- och aktivitetsersättning
– arbetslösa fortsätter att söka jobb och arbetskraftsdeltagandet är fortsatt högt trots lågkonjunkturen
– antalet nystartsjobb blir allt fler
– sysselsättningen faller mindre än vad den brukar göra givet BNP-fallet”

Sju isländska makthavare – förre statsministern, finansministern, finansmarknadsministern, finansinspektionens chef och direktörerna för de tre stora isländska bankerna – utpekas som ansvariga för örikets finanskrasch och ska förmodligen ställas inför rätta. Nyheten om detta ger en konturskarp bild av ett utbrett problem. Politiker som sätter sig i knäet på kapitalet och inte inser att samhällsintresset kräver att de är en motvikt mot bankerna, löper en akut risk att hamna snett.

BE

Mona Sahlin skriver i dag på DN Debatt att "det har funnits perioder även när vi socialdemokrater haft regeringsmakten då utvecklingen har gått åt fel håll. Perioder när vi inte tillräckligt offensivt har bekämpat orättvisor." Sahlin menar att det är dags att "ompröva" och "vässa".

På socialdemokratisk lingo betyder ompröva och vässa att gå tillbaka till kärnfrågorna jobb, utbildning och social rättvisa. Mer än så behöver man egentligen inte komma med, när regeringens politik inte oväntat gett mer till de som redan har mest, samtidigt som alla som inte har ett arbete att gå till fått det mer eller mindre sämre.

Sahlins omprövning och vässning av politiken handlar enligt henne själv om att behålla samma fokus som socialdemokratin alltid haft, men att göra det lite smartare. Mindre orimlig förtidspensioneringspolitik, mer komvux. Mest är det mål i stil med "höja sysselsättningen till 80 procent i reguljär sysselsättning i åldersgruppen 20-64 år".

Hur det ska gå till ger debattartikeln inte svar på, men det ska komma lite rödgröna svar i början av maj, har vi hört. Det rödgröna samarbetet är annars givetvis den egentliga omprövningen Socialdemokraterna gjort av sin (förvaltnings)politik.

VB

Finanspolitiska rådet, som hårt kritiserat högerregeringens ekonomiska politik, avskaffas eller får sitt uppdrag insnävat. Ordförande i rådet, Lars Calmfors, befarar enligt Dagens Nyheter (ej på nätet) ett besked om detta i vårbudgeten på torsdag.

Visst har finansminister Anders Borgs reformer av a-kassan och sjukförsäkringen en viss likhet med när man i forna Sovjetunionen ledde om floders lopp så tusentals människors hem dränktes och andra svalt ihjäl – att de stora målen alltid gick före individerna. Men att Borg också skulle köra det stalinistiska greppet att rensa ut alltför kritiska röster förvånar. Calmfors lär dock slippa hamna i Sibirien.

BE

I dag började två av nya Dagens Arenas redaktörer, Magnus Åsblad (länk, länk, länk) och Victor Bernhardtz (länk, länk, länk)! Snart börjar också de två andra redaktörerna, Yonna Waltersson (länk, länk) och Mikael Färnbo (länk, länk) . Det är ett kanongäng, som ska göra den tidning som jag har klurat på i nästan två år. Det känns häftigt att lägga min idé i de här människornas händer – jag är övertygad om att det kommer bli bättre än jag någonsin har kunnat föreställa mig!

När datorer, mejladresser och telefoner är inkopplade, kontorsstolar och skärmar justerade, kaffeautomaten bekantad med, då, då ska det förhoppningsvis bli lite mer fart här på bloggen! Fram tills vi lanserar den nya tidningen, i början/mitten av maj, blir det här och lite på ledarsidan som ni kommer se av redaktörerna. Har ni tips och idéer, hör av er till dem på fornamn.efternamn@arenagruppen.se!

Ledarskribenterna kommer fortsätta som hittills, samtidigt som den nya tidningen byggs ut. Även efter lanseringen fortsätter vi med modellen frilansande ledarskribenter, som alltså kompletteras med anställda redaktörer.

Häng med på vår resa!

NB

Löftet från regeringspartierna att staten inte ska subventionera ny kärnkraft är nu mer genomskinligt än någonsin. I ekots lördagsintervju förklarade finansminister Anders Borg att ny kärnkraft “i huvudsak” ska finansieras utan statliga subventioner. Han medgav att staten via Vattenfall kan stödja risktagandet.

Och själva utfästelsen om “ingen statlig subventionering” som de fyra borgerliga partierna gav häromåret, återfinns inte i lagtexterna som riksdagen ska rösta om i vår. Av det gamla löftet återstår snart inte ens ett fikonlöv. Vad ska då centerriksdagsledamöter i samvetsnöd skyla sig med, om de trots allt tänker rösta på regeringen?

BE

Ekot har begärt en replik på vår ledare om opinionsmätningar. Repliken publiceras i sin helhet här nedan.

NB

  Björn Elmbrant har viktiga poänger i sin kritik av opinionsmätningar, men hamnar snett när det gäller Ekot. Elmbrant menar att det visar på bräckligheten i opinionsmätningar att Socialdemokraterna hade störst förtroende när det gäller jobben i Sifo 2006, men ändå förlorade valet. Men det är värt att påminna om att Sifos undersökning 2006 gjordes före valrörelsen, på våren. Den mätning som är standardkällan till att alliansen tog över jobbfrågan (Valundersökningen från Göteborgs universitet) är gjord senare, i själva valrörelsen. Det innebär att de båda resultaten inte strider mot varandra.

Elmbrant tar i sammanhanget upp professor Jesper Strömbäcks krav på opinionsmätningar. De uppfylls på så gott som alla punkter redan av Ekots policy – vi ställer som Björn säkert vet hårdare krav än andra medier. Det är inte heller Ekot som var måltavlan för Jesper Strömbäcks kritik i DN, något Strömbäck bekräftar själv. (Det är lätt att uppfatta det så eftersom DN publicerade artikeln dagen efter Ekots mätning. Men Strömbäcks artikel skickades till DN en vecka innan ekots undersökning publicerades).

Fredrik Furtenbach, inrikeschef Ekot

Hörde i går på reprisen av Varslad från Kulturradion K1 i radions P1, ett collage av intervjuer från förra året med varslade. Röster från Sverige, sådana som vill slå chefen på käften men ändå inte gör det, därför att vi inte gör så, vi är anständiga och ansvarstagande. Röster från gravt utnyttjade löntagare, som väl illustrerar varför If Metalls avtal med Teknikarbetsgivarna om bemanningsföretagen och Las inte på långa vägar räcker för att möta den folkliga vreden. Lyssna själva!

BE

Nu startar budgivningen om skattelättnader för pensionärerna. Detta är den kommenterande flockens slutsatser i tidningar och bloggar efter helgens föga överraskande regeringsutspel om sänkt skatt för pensionärerna. Men diskrimineringen av pensionärerna kvarstår ju, för sjutton. Det måste finnas mer intelligenta vägar att minska den orättvisan än att sticka till dem några hundralappar till.

De politiska partierna i pensionsarbetsgruppen skulle förra veckan fastställt de försämringar som orsakats av bromsen i pensionssystemet efter börsraset. Enligt planen skulle minskningarna av pensionerna bli små 2010, medan den verkliga smällen får pensionärerna ta 2013 och 2014.

Ett möte med pensionsarbetsgruppen i förra veckan inställdes, tydligen därför att Veronica Palm (S) plötsligt upptäckt att 2010 är ett valår. Att trixa så här med pensionerna ett valår “tycker jag inte är tillständigt”, säger hon nu till Dagens Nyheter. Men Palm kan inte på ett begripligt sätt förklara varför hon i pensionsarbetsgruppen för åtskilliga månader sedan godkänt att “hjälpa” högerregeringen att vältra över problemen till efter valet och att hon varit helt ense med de borgerliga om att det absurda pensionslotteriet på börsen i övrigt inte ska rubbas. Svagt.

BE

Det kommunala Svenska Bostäder sålde för en månad sedan en sexrumslägenhet på Norr Mälarstrand i Stockholm för tre miljoner kronor. Häromdagen bjöds den ut för 9,5 miljoner. “Detta visar enligt vår mening att staden sålde lägenheten alldeles för billigt”, säger det socialdemokratiska oppositionsrådet Carin Jämtin till Svenska Dagbladet. Ska vi tolka henne som att bostads-ockret i Stockholm vara helt i sin ordning, om staden cashat in ytterligare några miljoner?

BE

“S satsar främst på bidrag”. Så lyder rubriken på Sven-Otto Littorins och Per Schlingmanns (M) debattartikel i SvD i dag. Vad vi ser är bara början till fem-sex månaders ihärdigt trummande på detta tema från Moderaternas sida. Samtidigt råkade jag läsa Anne-Marie Lindgrens varning för att tro att det räcker med att högerregeringen gjort bort sig om a-kassan och sjukförsäkringen. Val vinns sällan på det man gjort eller inte gjort, utan på berättelsen om framtiden, menar hon. Läs Anne-Marie Lindgrens kloka ord här!

BE